Aftonbladet – 8 april 1871, sida 2

Fortsätt vidare, uppmanade mr Greatorex något otåligt. Ni hade gått ut i trappan, vidare?, Vitnet — om han så bör kallas — strök med handen långsamt öfver pannan innan han återtog sin berättelse. Det såg ut som han sökt draga sig något till minnes. Då jag stod deruppe i trappafsatsen, hörde jag ifrån förmaket ljudet af röster, hvilka tycktes tvista hältigt. . Den ena isynnerhet höjdes i ett pessioneradt utbrott, den andra var mindre högljudd. Jag hörde inte hvad som yttrades, ty dörren var stängd...n Voro de båda mansröster? inföll mr Ollivera — och detta var den första fråga han sjorde. Ja, lydde svaret, men det, gafs med läg röst och likasom tveksamt. Atminstone tror jag det. Godt. Det nästa jag hörde var knallen af ett pistolskott, åtiöljdt af ett skri af smärta. bit snpat utrop, af förskräckelse följde på ietta och sedan blef det tyst. Och ni gick ej in? utbrast mr Ollivera, i det han upprörd tog ett steg framåt. Nej. Jag vet nog att det var hvad jag borde hafva gjort och jag förebrådde mig sedermera att jag uraktlät det, men jag frukade för att låta någon veta att jag ännu fanns i buset. Det skulle hafva ledt till upptäckt om hvem jag var. Dessutom trode ag, det försäkrar jag på min heder, att insen större skada skett. Jag kunde ännu höra ljud derinifrån som om någon rört sig ler och jag hörde tydligt en röst som talade, huru lågt. Jeg tyckte mi böra besagna tilifället att smy (SE och ade hunnit nästan i7ren, Jå den plötsligt öppnades ch eu avsigte viade sig der. Förmodligen ekrämdt at min ö