Aftonbladet – 6 april 1871, sida 2

Han satte sig längre bort i en vrå, ty ha hörde broderns steg, .Då Gerald nalkade sjukbädden studsade han tillbaka, det var m längesedan han sist såg Hamish ocK ha trodde verkligen att han stod inför en döende Hamish räckte ut sin hand till ett hjertlig välkommen. Käre, gamle vän! jag trodde du aldri; skulle komma till mig. Gerald Yorke var icke så i grund då lig att han var alldeles utan känslor. Di han såg den döende niannen framför sig oc! de sanningar han nyss hört ännu genljuda hans öron, blef han verkligen upprörd. Ack om han kunnat återkalla hvad han gjort om han kunnet hejda den flyende anden like Jätt-söm han så obetänksamt påskyndat des; hädgnäfärd. Sådena tånkar komma tyvär ofta för sent! Jag trodde ej att du var så illa sjök Hamish, kan ej någonting göras för dig? Låt det ej smärta dig, Gerald. Vår tu komifer ju altid förr eller senare. Tyst, mir vän, fortfor han hviskande, sjag måste hålla modet uppe för EHens skull och Gud har underbart hjelpt mig dermed. Gerald lutade sig öfver honom, han trodde de voro allena. Kan du förlåta mig?, Förlåta dig! Upprepade Hamish som ej visste hvad ban hade att förlåta. Gerald stridde med sitt samvete, men kunde. ej. förmå sig att bekänna sitt fega, syndiga Banda . Jag. har ej alltid varit den vän jag bort para för dig, Hamish. Säg att du förlåter mig, för himlens skull!s Hamish tog hans hand och yttrade med ett mildt leende: Om det är något du vill hafva min förlåtelse för, Gerald, så tag den, jag ger den gerna. Ack! när vi rätt fattat den stora nåd att våra egna synder äro för