Aftonbladet – 6 april 1871, sida 2

;rsonligen, ströfva omkring från den ena dan af staden till den andra utan en aning( n att någon ovanlig rörelse pågår, eller attly om några dagar eller kanske några timmar f utorna skola färgas röda af blod, utgjutet i ett orgerligt krig. I sjelfva verket är äfven det, orgerliga kriget med alla dess fasor mindre yrskräckligt än de olyckor, med hvilka alarl listerna icke utan någon skymt af skäl hota. ! f alla strider man mot man är en gatustrid ! anske den värsta, men äfven i en sådan är ! var och en af de stridande beredd och vet ! vilken fara han har att trotsa. Om han aller, är det i öppen strid, och han mottager ndast det sår, han försökte gifva. Det är f en mycket mera nervskakande fara Paris u hotas — hemliga proskriptioner, bortsläandet af fredliga, på ett sådant öde alldeles förberedda personer ur deras säng under attens tystnad för att underkastas ett förör af domare, som äro okunniga i de första ronderna för en juridisk bevisning och hvilkas edande grundsats är, att de icke bättre kunna isa sitt nit för republiken än genom en ummarisk afrättnipg af alla misstänkta. Jet förfärliga ordet guillotinen är i hvar nans mun, och äfven sansade personer som vå intet sätt höra till alarmisternas klass, äga helt allvarsamt, att de hvar morgon ränta att få höra att den är återinförd. Jag skyndar genast att förklara, att jag på ntet sätt vill ansvara för dessa rykten, utan ndast återgifver dem sådana jag hört dem. . sjelfva verket är Paris utseende så lugnt, utt det är omöjligt att utan oemotsägliga bevis tro, att ett skräckvälde börjat eller är i pegrepp att börja. Man ströfvar omkring på bonlevarderoa, och då man plötsligen stöter på en djupt intresserad grupp, stannar man ör att erfara innehållet af den sista bulletinen från Hötel de Ville. Men man behöfver blott en eller två minuter för att öfvertyga sig om att hopen är helt och hållet upptasen af att lyssna till det mycket vackra utförandet af två neapolitanska sångare. En annan hop beundrar en ganska lyckad, men tillika temligen vanvördig och kanske just derför så mycket mera omtyckt karrikatyr af nativardens instiftande. Hufvudfiguren, republiken i röd mössa, omgifven af nationalförsvarsregeringens medlemmar, förklarar: En a eur skall förråda. mig,? Den helige Johannzes, den älskade lärjungens, roll spelas naturligtvis af Paris. Alla butiker äro öppna, cafberns äro uppfyllda af besökande och den dagdrifvande, pratsamma och kaffedrickande verlden i Paris ser ut alldeles lika som under kejsardömets lyckligaste dsgar. Jag gick Rue de la Paix ända till slutet och mötte ingen svårighet i att passera en barrikad, som bittills varit sorgfälligt stängd för alls utom nägra få utvalda. På andra ändan af platsen har barrikaden äfven blifvit borttagen. En entasiastisk nationalgardist, öfverväldigad af patriotism eller åf kraftigare stimuleringsbödel, låg rp sina knän, tog bort de sista stenarne och bortkastade demföraktligt till mycken förlustelse för en höp nyfikna åskådare. I Hötel de Ville lära barrikaderna äfven ha försvunnit. Detta ser naturligtvis ut som om boulevardernas helgåagsutseende gåfve den sanuvaste bilden af situationen. Olyckligtvis tyckes den demokratiska pressens hållning icke gifva stöd åt denna åsigt.? Det är ej underligt; om befolkningea tider sådana omständigbeter ej rätt finner nåon trefnad i Paris, Utvandringen derifrån ortgår i stor skala, och denna ström tager till stor del sin riktning mot Versailles, som till följd deraf på några få dagar här fålt sin folknummer ökad. från 40,000 till 80,000. Man vet ej, hvar man skall göra af så mycket menniskor; utrymme saknss ej mindre för den civila befolkningen än för soldaterna, och man-bar derför börjat förlägga dessa sistnämnda i den omgifvande trakten. Vi ha redan vid tilltälle nämnt, att regeringen i Versailles ansett sig böra varna för bonapartistiska intriger, om hvilkas tillvarc hon i nationalförsamlingen förklarat sig egs käonedom. Att exkejsaren ingalunda förak. tar att intrigera för att återfå kejsärkronan, utan till och med gr sig räkning på tyska mr bistånd dertill, bekräftas äfver från annat håll. Plberfelder-Zeitung berättar nemligen: Hufuvida exkejsären understöder det nuvarande upproret i Paris elle ej, veta vi ej, men det veta vi, att han icke spart på intriger för att genom den tysks regeringens bemedling åter komma på Frankrikes tron. Försöken att inleda .underhåndlingar härom mellan Wilhelmshöhe och Versailles ha varit mycket lifliga; kejsarens underhandlars var — och denna omständighet är just egnad att afvända den allmänna uppmärksamheten från dessa förehafvanden — en tysk, en köpman fråa Köln, som undel rågon förevändning uppehöll sig i Versailles Om och i hvad mån dennesgents försök rön tillmötesgående af vår regering, veta vi e säkert; enligt hans yttranden skola ögonblick ha funnits, då man visst sig mycket benär gen för hans förslag. Beträffande terminen för den första afbetalniogen å krigskostnadsersättningen til Tyskland har hittills ett visst dunkel varit rådande. Några tidnivgar ha velat veta, et! en afbetalning af 500 millioner redan vore förfallen, ehuru fredspreliminärerna mycket tydligt bestämma, att den första afbetalningen, en milliard träncs; först före 1871 års slut skall vara verkstäld; nu berättas det åter, att Frankrike borde till den. 26 Mars ha inbetalat 36 millioner thaler. Schlesische Zeitung upplyser emellertid, att Frankrike visserligen har haft att betala några millioner till nyssnämnda dag; men att dessa icke utgöra den första afbetalniogen på krigskostnadsersättningen, utan bestå i den summa, som är bestämd för de på fransk jerd qvarblifna tyska truppernas underhåll der första tiden. Denna betalning stöder sig på en särskild öfverenskommelse,; som ej blifvit offentliggjord. Den franska regeringen skall för öfrigt den 26 Mars ha fullgjort en utTa TAL a