Aftonbladet – 5 april 1871, sida 3

RA TR AR a NR ST NR 4 ; konjunkturer gifvit, se till att vi ej råka in obekymrad åt framtiden att sörja för sig VELOHM TOP JUIUDIUROL Krlräivasa. VIN Man emellertid tager i betraktande att af de biträden vid jordbroket,som befinna sigiden värnepligtså!der, 21—23 år, då öfningarne skola ega rum, enligt statistisk beräkning af åldersklassen blott omkring 110 af arbetsbiträdena befinner sig i denna ålder, samt således blott 1a0 i första årets beväringsklass, blir detta besvär, om ock känbart, dock ej så tryckande, att det ej ersättes medelbart genom den förhöjda energi, den vidgade iakttagelseförmåga och den medborgerliga utveckling, som yngliogen vunnit i öfningar, som han vet afas att gu honom skicklig att försvara hus, härd och fosterland. Jemföra vi oss med Danmark, eller Preusson, kan ej exempel uppgifvas derpå jatt det materiella arbetetder lidit af de öfningar i änpu större utsträckning, som medborgarne der måste underkasta sig. Brandenburgska sändhedens förmåga att framalstra en befolkning, som, hvilka åsigter man än må hysa om dess politiska lynne och syften, väcker beundran för sin idoghet, materiella välstånd och nationella kraft, vederlägger dessa farhågor. För hvar och en, som betraktar frågan i hela sitt sammanhang och ej blott räknar de dagsverken, som gå årligen bort frän det I produktiva arbetet, utan att dervid göra ;Iskilnad mella:e olika slag af dagsverken, sådana zom utgöres af den late trälen, eller af Iden af känsla för arbetets ära och egen sjel-. fständighet och heder lifvade frie arbetaren, mäste den utsträckta värnepligten på samma Igång den utgör ett oeftergifligt kraf af den .I medborgerliga pligtkänslan, framstå såsom Jen gärd Bom i rikt mått betalär gjorda! uppoffrivgar, Vill man derföre åt fäderTneslandet rädda den kraft, som tillhör svenska folket och ej låta den öfverväldigas af npjoutniogsbegäret, måste hvar och en personligen åläggas att underkasta sig (den krigstjenstskyidighet, som fordras, och under freden göra sig skicklig att möta kriIget. Den utsträckning af värnepligten, som regeringens förslag innehåller, är afvägd på Jett sätt som ej bör kännas tryckande, på samma gång, som den nuvarande tidpunkten är i ekonomiskt bänseende en af de lyckosammaste, som bår gifvits. Sedan Bverige genom de särdeles gynnsamma konjunkturer som neutraliteten under det Grlentaliska kriget 1854—56 framkallade, råkat i! en affärssvindel, som med derti!:l hörande vidt omkring sig gripande öfverdådiga lefnadssätt öfvergick i en fioansiel kris, hvars verkningar fortfarit till de senaste åren, har landet nu återkommit i ett normalt och i alla hänsegaden lyckligt affärstillstånd, som med hänsyn till nuvarande yttre curopeiska förhållanden, lofva för jordbruk, industri och handel gynnsamma tider, Sverige kan således för högre allmänna ändamål göra uppoffringar utan synverlig olägenhet. Sverige har jemväl att med inhentad erfarenhet at de lärdomar det orientsliskt-ryska krigets lyckosamma på samma bana som då, spekulationssvindel och öfverdådigt lefoadsgätt. Hvad kan isådant hänseende vara en mera stärkande och äterhållande makt, än att offra åt fäderneslandet, i stället för åt en förhöjd enskild njutningskostnad de öfverskott, kom finnas ntöfver hvad. förlaget för näringarne fordra? Det är således från sedlighetens synpunkt en pligt emot oss sjelfva att åtaga 0ss de ifrågakommande erforderliga bördorna, hvartill vi ytterligare manas af vår historia, som har visat svenska folket färdigt till de största uppoffringar för fosterlandet under de mest förtviflade omständigheter. Om vi taga i betraktande och jemföra hvad fordna tider i detta hänseende kräfde, med nu ifrågasatta uppoffringar, måste man såsom svensk känna blygsel, att nu, då öfverallt i hela landet genljuda ropen om ett ökadt försvar, och då tillgångar finnas, det på allvar ifrågasättes att uppskjuta saken. Det är derföre för närvarande lika mycket fosterlandskärleken, som den sedliga kraften hos vårt folk, som pröfvas af denna stora fosterländska fråga. Men denna sodliga kraft är noga förknippad med den veligiösa förtröstan, eller tron på fosterlandets framtid. Den som lefver för dagen, han lemnar sjelf, der han ej på densamma kastar arbetet för att njuta det närvarande. För denne finnes intet fosterland, intet högre lif efter detta, ingen af de högre idber, som äro ledstjernor för mensklighetens utveckling. För honom, hvars uppgift blir att bereda sig tillfälla att till dfäggen njata af det närvarande, finnes ej skäl att göra något, som rubbar hans maklighetslif. Det är ur. denna uppfattning, som det talet härleder sig, att fosterlandet ej kan försvaras, hvilket betyder att man ej vill göra uppoffring, än mindre våga lif-och blod för detsamma. Emot denna nationalkraften undergräfvande uppfattning måste representationen inlägga sin protest.. Sverige väntar derföre af sina representanter att da fatta ett beslut som tystar denna ugglelåt och stärker den religiösa förtröstan till fosterlandets framtid, som lifvar hvarje fosterländskt sinnad medborgare inom ett fritt sjelfständigt folk, och hviiken förtröstan vår bistoria berättigar oss att med trygghet omfatta. Vi hafva mer än en gång stått på branten af undergång under förhållanden, som varit egnade att förkrossa allt: hopp, men hafva genom förtröstan till vår goda sak, blifvit räddade at en god försyn. Oeh bu, då såsom en gärd af tacksamhet för vår nuvarande lyckliga ställning erfordras ett jemförelsevis ripga offer för ordnande af.en medborgerlig samverkan till främjande af ett fosterländskt mål, pu skulle vi i stället för att genom förberedande åtgärder göra 083 i ordning till vårt försvar, göra intet och öfvergifva den förhoppning, som i farans stund en god utgång af vår goda sak och att den ning, leda till detta resultat. varit vår räddning, nemligen förtröstan på: som vill bjelpa sig sjelf, honom hjelper Gud. Vi söga: göra intet; ty de krafter, som ärol. i rörelse för att hindra försvarsfrågans lös-: Po v OM LER 09 om 00. Må jag Pr Janet; kt mm me RR RESTE SS ora Inn Rån ft ffa feet, per. RA fon FRA E3Vi skola i det följande öfvergå till betraktelse af det motstånd som smyger omkring och är egnadt att väcka farhågor för frågans undanskjatande äfven denna riksdag, TEATER. Stora teatern: Kristina Gyllenstjerna, skådespel i 4 akter af Mattis.