Aftonbladet – 5 april 1871, sida 3

ltid för vapenöfoiogarne är den pligt, hvars i I tergifligt vilkor för sjelfs tillfredsställas, Det kan väl med hänsyn tillnuI varanda maklighotstörhå IIsig sjalf är det ej så, ej ens om saken baJtraktas från ekonomisk synpunkt. Här finns lingen, som ej börtslnddrat 82 dagar af sitt Ilif och ej heller någon, som ej kan genom förhöjdt arbete ersätta dessa för såsom det! Iheter improdaktiva ändamål bortgångna daIgar. Betraktas denna värnepligts fullgörande Jen uppfostran för honom, som för hela lifvet: Jåt nationen. Den tukt, som han får genomgå, ioflytande på arbetskraftens utveckling i allSJIlLvad DjUuTct UvS Var PpuKv UDRUGCL SUG 2 förhållanden? Skola vi ej med tacksamhet emot försynen göra oss till godo de fördeIlar, vi sålunda utan hemsökelser och offer : fått till skänks? Skola vi ej visa den största tacksamhet genom att nedlägga de offer t. på fosterlandets altare, som dess väl kräfslver? Hvad bjuder oss ej vär klokhet? Böra vi, då vi se huruledes alls länder antingen ordnat eller vidtagit åtgärder för att ordna jain krigsmakt på ett sätt, som stärker deras försvarseller anfallskraft, underlåta att vidtaga betryggande åtgärder? Skola vi lägga armarne i kors, medan länder sådana som! -) Belgien, Holland och Danmark underkastat s sig stora offer för sitt fosterlands försvar? -l Hvad bjuder oss slutligen vår ära? Skall Sverige, som senast under den nu pågående striden öppet uttalat sig-om hvad det anser för rätt, iligt ådagslagt sina syropatier för det folk, som blöder under inkräktarens svärd, , skall samma Sverige, då det ej längre är i tillräckligt att vid skålar orera om frihet, rätt och sjolfständighet, med nej besvara de ET allvarliga, i jemförelse med andra folk, ringa ; avepråk 2 handling och uppoffring, som nu ställas till dess representanter? Skall Sverige, till sin blygsel, fortfarande se sig omtalad i den utlandska pressen såsom det land, hvilket undanskjater lösningen af försvarsfrågan den ena riksdagen efter den andra? Om Sverige sätter pris på sin ära, hvilken ännu, trots olyckor, trots politiska misagrepp, trots det öfvermod och den obetänksamhet, som historien kan lägga oss till last, är ofläckad och ingifver utlandet aktning, måIste Sverige ådagalägga sin vilja att med lif och blod försvara den. :Om, Sverige ej. vill Itillförsigt och uppmuntran i fråga om hvad Jett ringa folk förmår, bör Sveriges represenItation, genom åtagandet af de uppoffringar, som dess sjelfständighet kräfver, visa att Iden bidehåller sin glada förtröstan på Isig-sjelf. -Om Sverige ej vill nedstiga från den plats, som blifvit det gifven bland de folk, som fört mensklighetens talan och Ipå hvilken det i ett ögonblick, om ock blott ett enda, på ett afgörande sätt lagt sitt lif i vågskålen för en af menskl ghetens ider, som då bekämpades af samma tyska kejsardöme i höjden af sin makt, som nu åter appträdt på ett sätt, som låter oss befara plaver på ett för mensklighetens fribet och folkens rätt vådligt herravälde,så måste Sverige genom handling visa,att det ännu är färdigt, om det dertill utmanas, att rätt och sanning styrka, vrångvisa och orätt hindra. Således om Sverige ej ville nedsätta sin ära, bryta med sin historia, och ötvergifra plstsen bland de fribetsälskande folk, som kämpa för -mensklighetens ideer, måste vårt försvar ordnas och alla medborgara enlöfvergifva sin historia, som skänker oss bådejä MAD Eg mör ; E j j j : 4 ; i 1 f 1 It 1 : f It g 1 ä ä 8 E 3 8 g f å eg p drägtigt härutinnan samverka: På samma gång denna fråga bar en hög politisk. vigt utåt, bar den jemväl en: djup sedlig. och religiös betydelse ioom oss. Om vi betrakta värt gamla Sverige, kunna vi ej frånkomma det erkännandet, att vi förvek-9 ligats genom en långvarig fred. Vi hafva visserligen eröfrat Finland åter genom den! otveckling vi gifvit åt vira materiella och !? intellektuella hjelpkällor, men det välstånd ti och den andliga förkofran vi vunnit, harY skett under ett allt slappare och slappares eftergifvande för stundens fordran af pjutningar och lyx. På samma gång, som den som skådar det nuvarande Sverige med ainj2 minskade torftighet, sina odliogar, förbättraa) de boningshus, finare lefnadssätt, ökade bild-H niogserkönner de gjordastors framstegen finner !! han dessar framsteg, förenade med en allt!d större och större benägenhet att skjuta på ? framtiden de erforderliga uppoffringaree, Framtidens kommande förvärf är taget i anspråk för att betalsdet närvarandes be-!0 qvämlighet och njutningar. Ingalunda såsom 5) om icke kapitalbildningfortginge. — derföratan vore vi på förfall — men den frams går ej i den progression, zom bör ske. Man4 lefver för mycket på framtidens förhoppningar, och undanskjuter de uppoffringar, somå ögonblicket kräfva. Denna farliga benä-j!: genhet har jemväl insmugit sig i statens lif. Våra statsregleringar hafva osktadt brister, som uppgå till gsuska höga belopp, betäckts genom att använda förutvarande besparingar och genom ökad: sknidsättning äfven för ögonblickets kraf. Så har man räknat ut hura mycket jernvägar, som byggts på förr befintliga tillgångar, för att gifva sig rättighet att göra lån, för löpande utgifter, och dock kunna inbilla sig att vårs lån endast afsett produktiva ändamål. En sådan väg får ej fortsättas, den leder till ruin och bankratt. Vi måste derföre samla vår sedliga kraft och stärka den. Det är ett sådant stålbad som försvarets organisation gifver. Det är ej nog att bevilja penningausleg. Dessa kuons bestridas med lån och behöfve således ej kräfva några känbara uppoffringar. Det är den personliga värsepliztens ordnande och utsträckniog som utgör försvarets lifsfråga. Det är ej nog att med pengar betala försvarets administrerande. Vi stå på den punkt att hvar och en måste betala med sin person. Godt och väl att riksdagen beviljat rikliga anslag till materiel och befästningar. Häruti ligger ej nödvändigt någon försakelse. Detta är ej nog. Den föroämsta rollen i kriget spelar den personliga verksamheten och hänförelsen ordnade såstt dervid der befintliga krafter ändamålsenligt samverka. Utsträckniog af medborrsarens värnepligt, utsträckt mp RR OD KA, -—M OD dr EC OM Pn NN s f: fullgörande samhället fordrar såsom ett oefändighetensförsvarande. Dat är detta samhällets anspråk som måste OO tRENR NM nn AR MH td ÖR ( FT FR sd AA ET KA ot vällanden kännastungt. från en andlig synpunkt, blir den i stället för en uppoffring af den enskilde, tvärtom bär frukt på samma gång den gifver styrka .den samöfning som sker, har jemte det fysiskt stärkande uti dessa öfningar ett godt eo OMR pg kr Jag Jr : mänhet, de mödor, som åläggas alla, stärka anargtan OCh för havrteinmn mällan mani oå BMC e Å