Aftonbladet – 31 mars 1871, sida 3

Bede rörde häftigt om elden, ehuru det va alldeles obehöfligt. Menar ni att ni förutsett miss Ryes anklagande och häktande? En tanke derpå hal aldrig fallit mig in. 3 Inte mig heller. Jag häntydde på mig sjelf, sir, om jag en gång skulle bliigenkänd för att vara den så kallade Godfrey: Pitmar — och en aning sade mig att denna upptäckt ej kunde vara långt borta — då visste jag äfven att jag-efter all sannolikhet skulle blifva anklagad för mordet på mr Ollivera Jag var oskyldig och kunde — ville ej lida derför, mr Greatorex. Jag skulle till mitt gejelfförsvar nödgas vederlägga: anklagelsen, men jag har tänkt öfver huru det skulle kunna ske utan att blottställa andra, och jag tro: det skall gå för sig. På hvad sätt?frågade Bede kort., Derigenom att jag ej säger hela sanningen. Derigenom att jag säger mig ej hatva vetat — — — jag menar ej hafva igenkänt den — den person som skulle blifva blottställd öm jag sade allt; Jsg tror. att det låter sig göra, sir. De vexlade en blick, en enda, men den sade tillräckligt. Bede vände sig åter bort oct tycktes försjunka i djupa tankar. Georgt Winter var upptagen af att granska en a sina handskar, hvars knapp var i-olag: I alla händelser måste det blifva känd hvem ni är? sade Bede. Detsbetyder föga. På samma gång mis: Rye blir frikänd från misstanken rörande — hen tycktes tveka om huru han skulle uttrycka sig — rörande dödsfallet, så blir jag det äfven: Jagharlänge önskat attjag kunde få tillfälle att förklara miga KESÄR . Hvarföre har ni ej gjort det? George Winter såg upp till sin principal med ett uttryck af förvåning.