Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 2

ME VE MV ARUESU NS OIAR VIVAR UV ULUL De Det sorgebud, på hvilket man sedan ett par dagar icke varit alldeles oförberedd, har nu kommit. Konungen: och l: konungahuset hafva drabbats af en den svåraste och smärtsammaste förlust. Drottning Kovisa har idag kl. 11 och! 20 m, utandats sin sista suck. Sveriges och Norges folk skola på det lifligaste deltaga i den djupt gripande sorg, som drabbat konungen, medan han sjelf är lidande och svag till följd af en längre och plågsam sjukdom, och de skola egna den bortgångna furstinnans ädla och älskvärda personlighet en gärd af uppriktig och oskrymtad saknad. Wilbelmina Fredrika Alexandra Anna Lovisa, prinsessa af Nederländerna, föddes i Haag den 5 Augusti 1828 och var sålunda vid sin död blott 42 och ett halft år gammal; Dotter af prins Fredrik af Nederländerna (farbroder till nu regerande konungen) och dennes gemål Lovita, född prinsessa af Preussen och syster till nuvarande tyska kejsaren, stod den aflidna i de närmaste slägtskapsförbindelser äfven med tyska och ryska kejsarbusen. Hon förmäldes med dåvarande kronprinsen af Sverige och Norge, Carl, den 19 Juni 1850. Hon blef drottning af Sverige och Norge den 8 Juli 1859 och kröntes i Sverige den 3 Maj samt i Norge den 5 Augusti 1860. De höga makarnes äktenskap har varit välsignadt med två barn: prinsessan Lovisa, född den 31 Okt. 1851, den 28 Juli 1869 förmäld med kronprins Fredrik af Danmark, och prins Carl, hertig af Södermanland, född den 14 Dec. 1852, död den 13 Mars 1854. En tor del af hufvudstadens invånare erinra sig ännu lifligt det jubel, hvarmed den unga ättlingen af det ädla oraniska huset: helsades, då hon den 15 Juni 1850 landsteg på Biskopsudden å K. Djurgården. Ryktet hade på förhand vetat berätta om hennes enkla och flärdfria väsen, om den popularitet hon redan bade förvärfvat i Haåg, och denna kom henne också här snart till del genom det intryck af redbarhet, välvilja, jemn och lugn gladlynthet samt fiendskap till stel och öfverdrifven etikett, som hennes personlighet gjorde. Förhoppningarne i afseende på den unga furstinnans egenskåper ha icke heller sedermera blifvit svikna af kronprinsessan och drottningen; hennes popularitet förblef alltid oförminskad. Himmelsvidt skild från allt som kund3 få ringaste anstrykning. af intrig, försökte hön aldrig blanda sig i eller utöfva något inflytande på allmänna angelägenheter. Inom sin husliga krets och sin närmaste omgifning spridde hon glädje och belåtenhet och räckte dessutom i en icke ringa utsträckning en välgörande Härd åt nödens barn. Hon var beskyddarinna för allmänna institutet för döfstumma och blinda, för tysta skolan ocH. för Krönprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn och denna protektion var icke en tom titel, utan visade sig på mångfaldigt sätt i handling. Hon var äfven. ordförande i direktionen för Lotten Wennbergs fond för hjelpbeböfvande. Liksom flerå andra medlemmar af det svenska konungahuset, var hon icke främmande för litterära sysselsättningar. Hon har år 1859 i svensk öfversättning utgifvit: Vingårdsarbetare; en berättelse för dem, som önska att blifva nyttiga, af Jane Anhe Winscomex, af hvilken öfversättning inom kort flera upplågor utkommo och utsåldes till förmån för Krönprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, Den sjukdom, som nu ändat drottning Lovisas Jif, grundlades utan tvifvel på den resa hon midt i vintern företog härifrån och till Hölland, för att vara tillstädes vid sin moderg gsjukoch dödsbädd, och den har sedermera rotfästat och utvecklat sig, då hon, skakad af den förlust hon nyss lidit och full åf oro, öfveransträngt sina mycket försvagade kroppskrafter vid sin gemåls sjukbädd. Hon bibehöll sans och talförmåga till det yttersta och dog omgifven af sin familj. Den bortgångna och saknade drottningen skall hos Nordens brödrafolk fortlefva i ett vänligt och tacksamt minne. Vi meddela, för fullständighetens skull, de bulletiner om framlidna Drottoing Lovisas sjukdomsförlopp, som sanast blefvo utfår