Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 2

las utvecknng hsa emellertid tre särskilda xc artier visat sig. Det parti som först upp-t rädde var vationalgardets centralkomiten, f om påstod sig vara bildad af delegerade från 1 lo särskilta nationalgardesbataljonerna, utan js tt dock någon af dem kunnat uppvisa någon ullmakt, Frågar man nationalgardisterna, oruka de svara att dö ej känna en enda af i( ina delegerade, Det andra partiet bildades li vt den så kallade republikanska konfedera! ionen, hvars program för at på att upp-ll rättbålla republiken till och med mot Frank4 rikes egna önskningar,, samt att konstitusrå kommunens (en efterapning af 1792), som är l imnad att utsträcka sin makt öfver hela!l; Frankrike. Den republikanska konfedoratio-:s sen förklarar republiken för msacrosanctn,! 1. v. 8. okränkbar, och fordrar att den il! nödfall skall påtvingas alla med våld, d. v. 3. j: med guillotinen. Detta ord begagnas välicke partiets proklamationer, men man hör det l! tidt och ofta uttalas i de ki kyr grupI! perna på Montmartre, i Belleville och i Hö: tel de Villes salar. De båda nämnda par-l: tierna ha redan den 21 slutit sig tillsammans till ömsesidigt understöd, hvaraf insurgenter: 088 Journal officiel spår sig och landet del: herrligasie resultater. Det tredje partiet är kändt under namnet vensterns komite.. Dess syfte år anspråkslösare. Det vill görs Paris till en fri stad, alldeles oberoende af det öfriga Frankrike, men tillika utan anspråk på att beberrska landet. Detta partis hufvudorgan är Cri du Pepita som utgifves af en viss Jales Vallea. Partiet har tillsvidare bemäktigat sig polisprefekturen, der det håller sina möten. Det är af dessa elementer den nuvarande upprorerageringen är samman. satt. Den franska afdelningen åf arbetarföreningen af Internationale hade vid upprofets utbrott ett kapital af 1,300,000 francs deponeradt i Banque dEscompte. Denpa fond var bestämd till arbetarnes understödjande. Redan den 16 lyftade Internationales styresmän 300,000 francs i banken, tydligen för att betäcka de förata utgifterna för insnrrektionen. Härataf kan man förklara tillkomsten f de summor, hvaraf de rebel liska nationalgardisterna voro i besittning den 18, då upproret utbröt, samt de penningar, hvarsied man sökte besticka de soldater som förblifvit trogna. Denna lilla summa räckte emellertid ej långt. Då insurgenterna sågo sig svikna i sitt hopp att finna stora offentliga kassabehållningar, beslöt man iden :20 att uttaga den resterande millionen. Dagen derpå tillkännagaf Journal officiel, att nationalgardisterna skulle åter uva sid regelbundna afföning (de 30 sous om dagen). Men denna million förslår ej heller längre än 3 å 4 dagar. Det blir då nödvändigt att tillgripa den enskilda egendomen, liksom man redan lagt handen på den offentliga. De förhoppningar för ordningens återställande man fästade vid amiral Saisset och den kring honom samlade skaran al frihetens och ordningens vänner ha blifvit till-intetgjorda sedan, efter hvad ett telegram från Paris af den 26 på aftonen berättar, amiralen efter kommunslvalen upplöst sin generalstab och återvändt till Versailles, dit han endast under förklädnad kunnat rädda sig. Han skall der ha förklarat att det behöfs 300.000 man för att undertrycka insurrektionen. I Versailles synes för öfrigt den största villrådighet alltjomnt herrska. Nationalförsamlingen håller möten, afbör regeringens förklaringar och diskuterar, men till några beslut kan hon ej komma, ätminstone ej till sådana som äro i jemnhöjd med faran. Enskildt, man och ran emellan, tala de deputerade om att förlägga nationalförsamlingen till Tours, att förmå Thiers att a och att utnämna hertigen af Aumale till chet för dea verkställande makten. Det lojala natiovalsardets högqvarter akall förläggas till Passy, hvars mär, Heori Martin, vidtagit kraftiga anstalter för ordningens upprätthållande och betryggandet af förbindelsen med Versailles. I nationalförsamlingens möte den 20, då händelserna i Paris den 18, och särskilt mordet på de båda generalerna, utgjorde föremål för öfverläggningarne, uppträdde Trochu och föreslog att staten skulle adoptera Lecomtes efterlemnade barn, ett förslag som af församlingen genast antogs. Trochu yttrade dervid: Jag fioner det besynnerligt, alt generalerne Lecomtes och Clement Thomas namn icke blifvit :.ämnda under denna förhandling. Mina herrar! Under belägringen var fienden både inom och utora Paris, Inom staden fanns en preussisk byrå (officine prussisnne) i förbindelse med hvilken stod en ;myntfabrik,. Tillika fanns en fransk byrå (officine francaise) som öfverallt agiterade och angrep oss i ryggen, medan vi gjorde vårt bästa att försvara oss i fronten. Det fanns nidin gar, som togo emot pengar från alla håll, som sökte förlama våra ansträngningar och hvilkas -medel voro blod och mord. De som nu börjat ett borgerligt krig äro desamma, hvilka tio gånger under b ägringen — jaj betygar det här inför hela landet — ha försökt på att föra in preussarne i Paris. Äfven nu skola de föra in dem. General Lecomte var fader till se barn. Han hade lyckats få privat anstä : ng i det kejserliga tanest, men trädde : i armån då kriget utbröt. Han är en m 7 Xx för pligten och ett stort offer. Gener Jlement Thomas har hela sitt lif igenom varit benägen för republiken, och jag kan icke utan den djupaste röreise tala öm honom, Under belägringen vär han den mest jo Pg af dem som stodo vid min sida, Jag yrkar att kammaren genom ett högtidligt votam i Frankrikes namn adopterar general Lecomtes familj och förklarar mordet på general Thomas för en nationalsorg.. Nationalgardet i Montioartre har låtit anställa undersökning för att få utrönt hvem som verkstält mordet på generalörna, och skall det dervid visat sig, att af de 34 perRER RNIT TESTET KR LINK LISTS SERTTAITTT Stå inte der som en bild,ssde mrs Jones och fattade sin syster i armen. Säg dem att du är oskyldig, flicka, och låt Butterby sköta sitt. Allztha hvarken svarade eller rörde sig ur stället. I detta ögonblick uppträdde ännu en person på scenen. Vid en bultoing på porten hade den derstädes posterade polismannen NRA ke