Aftonbladet – 30 mars 1871, sida 2

Hvarföre talar du ej, flicka? frågade hon häftigt, vdu måtte väl kunna säga något? Antingen hade mr Ollivera hört något buller, eller kände ban likasom i luften att något var på färde, ty han kom nu ner från sitt rum. Hvem her gjort detta? frågade ban kort, vänd till polismannen. Mr Greatorex, sir. Härnäst ämna de väl också häkta mig; sade mrs Jones med hetta. Huru i all verlden ha de kunnat hitta på slikt? Nikan väl ej misstänka henne, vill jag tro, mr Olliversala Han såg stillatigande och sorgset på mrs Jones, utan att svara. Det varen blick som sade tillräckligt och mrs Jones, ehuru ej fsllen föratt vara lättskrämd, kände sig som om hon fätt ett ämbar kallt vatten öfver sig. Rättfram som vantigt, upprepade hon likväl frågan utan omsvep. Hyser ni misstankar på henne?. Jag har gjort det., svärade presten sakta. Txomig, mrs Jones, hvad ärslutöt på detta må blifva, så sörjer jag bittert deröfver. Hvariöre stiger pi ej fram och säger ifrån att ni inte har gjort det?. Föne Roiavd ifrig i att försvara Alletha. -Låtej Bubterby skrämma er från vettet; mrs J. kat nog minnas och intyga att han en gång förr tagit fast orätt person.. Allt detta talande tjenar ju till ingenting — i annat fall skulle det visst geriix för mig få fortfara.: inföll. Butterby. Detywore bäst om, vi skulle ge oas af. Om ni önskar medtaga nägra effekter, miss Rye, så gör det, Ni skall fara till Helstonleigh. Kors bevara mig!, ropade Roland. Hör nn, Batterby, det är ett fullkomligt misstag, dit henne vira. Kom, så skall jag bjuda er på middag. På AA rr 2 a