kust på annat sätt än genom att låta två pansarflottor, som hvar för sig voro den tyska öfverlägsna, aflösa hvarandra hvar tionde eller tolfte dag. Men härtill fordras en så stor öfverlägsenhet, som välingen främmande sjömakt hädanefter skall uppnå. De tyska hamnarnes och flodmynningarnes kustförsvar mot en fiendtlig flottas angrepp behöfver efter sakkunnige personers mening endast hälften så stora stridskrafter, om vi hafva Helgoland som om vi icke hafva det. I betraktande af detta höga intresse har Englands formella besittningsrätt endast ringa materiel och moralisk betydelse. Om vi derföre upphöja denna fordran till ett grundadt nationelt anspråk och afvakta ett gynnsamt tillfälle, skall uppfyllandet knappast uteblifva. Det skulle för öfrigt, såsom Hamburgtidnipgen Hansa visar, äfven komma de handlande nationernas allmänna sjöfartsintressen till godo, emedan Tyskland säkerligen icke skuile underlåta att der anlägga den nödhamn, som man så högligen saknar på hela södra kusten af Nordsjön. -——