Aftonbladet – 28 mars 1871, sida 2

sir Vincents egendom, och sjelf var han alltför veklig för att vara någon väldig jägare. Ett par bössor utgjorde hela hans arsenal, och. de efterskickades nu för att låta Gerald välja. Ått handters skjotgevär hörde just icke till Geralds follkomligheter. Uppfostrade i en stad hade han och hans bröder ej fått tillfälle att lära sig nägra ridderliga öfningar; deras far, doktor Yorke, hade ej heller an Jsett det nödvändigt för dem. Roland hadej det nyssnämnda brefvet omtalat, att hav, i Port Natal fått lära sig att rida otörnda hästar, sannolikt hade han der äfven fått någon kunskap om att sköta en bössa; men så mycket är säkert, att om han ej gjort det, skulle han villigt hafva erkänt sin okunnighet. Så var det icke med Gerald, alltid fallen för förställning —utom da han gaf fritt lopp åt sitt dåliga lynne — undersökte han bössorna met en sådan käpnaremin, som om han sjelf fonnit upp något nytt i den vägen, och bestämde sig slotligen för den ena. e gingo således med hvar sin bössa axeln och åtföljda af baronens favorlthund Spot, att förena sig med det jagtparti, som var ordnadt bos sir Vincents närmaste granne öfverste Clutton, hvilken var en stor älskare af jagt och alltid ordnade dessa nöjen, så att. om sir Vincent någongång begaf sig ut var det alltid i sällskap med honom. I dag och i morgon blir det sista gången för I år som jag deltar i sådant här,, anmärkte baronen till Gerald, då de började sin promenad. Jag är inte ledsen derötver, ;y det är bra nog tröttsamt och bytet uppväger inte strapatserna., (Forts.