Aftonbladet – 27 mars 1871, sida 3

RIKSDAGEN. Första kammaren. Sammanträdet den 18 Mars. Med, anledning af den inkomna k. propositionen angående fattigvården i riket föreslog hr v. Koch att ett särskildt utskott skulle tillsättas, hvilket skulle ha att behandla denna fråga Detta ärende bordlades. Till behandling företogs derefter statsutskottets memorial n:r 28 i anledning af erhållna återremisser å 2:dra och 20:de punkterna af statsutskottets utlåtande n:r 13 A. I afseende på den förra stannade kammaren vid det beslut som utskottet föreslagit. Beträffande 20:de punkten af förenämnde utlåtande hade utskottet hemställt att det af K. M:t för Svea artilleriregementes etablissement äskade anslag å 1,000,000 icke måtte af riksdagen bifallas. I denna fråga yttrade sig: Grefve C. G. Mörner, hvilken framhöll. den stora vigt för Svea artilleriregemente, som en dylik bygnad måste ega, äfvensom nödvändigheten för landet att i dessa osäkra tider ha detta vapen, hvars betydelse nu vore så stor, i fullgodt skick. Tal. formulerade med anledning häraf förslag till ett beslut, hvilket redan förut blifvit i tidningen återgifvit och som utgick derpå att riksdagen skulle provisoriskt anslå 100,000 rdr för ifrågavarande ändamål med begäran att K. M:t skulle taga i förnyadt öfvervägande frågan angående för etablissementet, samt låta uppgöra plan för detsamma. Detta förslag förordades äfven af grefvarne Hamilton och Ugglas samt hrr Vv. Geijer och statsrådet Abelin, hvilken senare erinrade om att vigten af kasernen låge icke blott deri att manskapet erhölle en bostad utan äfven deri, att en ordentlig organisation, ekonomi och undervisning inom regementet berodde på att en sådan funnes. Såsom redan nämndt är antogs grefve Mörners förslag af kammaren, 7 I sitt utlåtande n:r 29 hade statsutskottet tillstyrkt att en summa af 22,041 rdr 36 öre, utgörande medel som af statskontoret förskottsvis anordnats, skulle till statskontoret ersättas. Detta blef af kammaren godkändt. Närmast på föredragningslistan stod bankoutskottets betänkande pir 8. Utskottet hade föreslagit att 44:de mom. 2 af bankoreglementet skulle erhålla följande lydelse: För de summor, som å kreditivet lyftas, erlägger filialbank till riksbanken fyra procents ränta, hvilken alltid beräknas å höggta fulla hundratal riksdaler, dock så att minsta ränteafkomst, som riksbanken för kreditiv påför, blifver 2 procent af kreditivets hela belopp, efter år räknadt. Detta förslag blef af kammaren bifallet. I andra punkten af sitt utlåtande hade utskottet föreslagit att 51 mom. 1 af nämnda reglemente skulle så förändras, att vid diskontering och utlåping från handelsoch näringsfonden räntan kan bestämmas af fullmäktige i enlighet med hetalningstiden, penningställningen och de eäkerheter som erbjudas, I denna fråga yttrade sig först Hr Wallenberg, som, efter att ha erinrat om att riksbanken så litet som möjligt borde antyda att den kunde ha svårt för att inlösa sina egna sedlar, framhöll att densamma, ifall den ville handla som nationaibank, borde se till att räntan öfver hela riket vore så låg som möjligt, hvilket bäst befordrades derigenom, att prel vid. lånekontoren hölles jomn. Så gjorde alla andra hanker. För det ändamålet kunde penningar skickas från det af bankens kontor, der öfverflöd funnes till det der det funnes brist. Hr J. J. Ekman anmärkte, att meningen med förslaget vore, att händerna icke skulle vara bundna på fullmäktige, utan att de ekulle kunna lämpa räntan efter sig företeende omständigheter sätt som vore för banken fördelaktigast. Hr allenberg trodde ej att allmänhetens intresse betjenades deraf att en elier annan låntagare finge billigare ränta än andra. Grefve C. C Mörner erinrade om att privatbankerna reglera sin ränta efter behag, och att riksbanken måste kunna göra detsamma, ifall den skulle kunna täfla med dem. — I öfverensstämmelse med utskottets förslag talade för öfrigt hrr grefve v. Schwerin, grefve af Ugglas, Ehrenkeim, Ribbing och Wikander, hvaremot brr Reutersvärd och Nordström instämdo med hr Wallenberg. — Utskottets förslag blef vid derefter anställd votering bifallet med 76 röster mot 21. I tredje punkten af sitt förslag hade utskottet) föreslagit borttagandet af bestämmelsen om att) icke högre lånebelopp än 200,000 rdr skulle af en och samma låntagare kunna i handelsoch nä-! ringsdiskonten erhållas. — För afslag. härtill talade grefve C. G. Mörner, som ansåg det nyttigt, att någon gräns funves, då man såge att till och med de enskilda bankerna, som dock borde känna sina låntagare bättre än riksbanken kan göra, gjorde, betydliga förluster. -— Frih, A. C. Raab fann det inkonseqvent att man ur handelsdiskonten ville lemna huru stora lån som helst, men bestämma en gräns för jordbrukarnes lån. Hr Reutersvärd anhöll om bifall till utskottets föralag, emedan det icke var affärsmässigt att sköta banken med någon bestämd gräna för utlånibgen, — fr von Ehrenhoim anmärkte, att just de bästa säkerheter erbjödes för sådana lån som måste utlemnas till det belopp hvilket åstundas, ifall de skola tjena till nytta. — Hr Wallenberg kunde icke örstå, hvarför man, då man ej ville bestämma några reglementariska föreskrifter, icke äfven skulle kunna öfverlemma detta åt bankdirektio: nen. — firefve v. Schwerin yttrade, att om det vore en inkonseqvens att icke äfven diskontutlå-! ningen blefve obegränsad, så berodde detta der på, att fonden vore inkonseqvent, ty den vore ! bunden vid viss ränta. — Hr Ekman fann det underligt att då man hbifallit förra pankten nu vilja! hindra fullmäktige från att draga frukt deraf och framhöll äfvenledes — skilnaden emellan allj männa diskonten och handelsoch näringsdiskonten. — Utskottets hemställan blef i denna punkt ; hifallen, i I fjerde punkten hade utskottet bemställt, att!. hr Wijks motion om att räntan för kreditiven; till manufakturdiskonten och jernkontoret måtte, höjas från fyra till fom procent. -— För hr Wijk; förglag talade hr Peyroh, som ansåg att det voro; obilligt, att dessa fonder skulle erhålla sina pen-; ningar till billigare pris än enskilda låntagare; :. äfven om denna ränta höjdes till 5 proc., skulle i den bli billigare än bankens allmänna ränta som