Aftonbladet – 27 mars 1871, sida 2

äget stod stilla, kommo några personer fram ! ill dörren på den vagn, i hvilken generalena efann sig, och uppmanade honom att följa lem. Sedan kl. 4 e. m. hade Orleans-banården varit besatt af några upproriska baaljoner. Allt motstånd var gagnlöst, och efälhafvaren för Loire-armen befinner sig iu i händerna på nationalgardets centralomite, som håller honom arresterad i Chåeau Rouge. Om händelserna på Vendömeplatsen förl. nsdag berättas nu, att det var general Saiset sjelf, den nyaste öfverbefälhafvaren för ationalgardet, som satt sig i spetsen för den redliga demonstrationen, som hade till syfte tt förmå inosurgenterna att godvilligt uppifva nationalgardets vid denna plats beägna högqvarter. Saisset var nära att bli kjaten och räddades endast derigenom att on af skaran i det kritiska ögonblicket katade sig framför honom och betäckte hoiom med sin kropp. Det rykte som berättat att general Cremer ått i rebellionens tjenst synes endast vara litför sant. Enligt Journal de Paris instälde ig Cremer den 20 hos centralkomitån i Höel de Ville, hvilken uppmanade honom att rganisera de militära stridskrafterna för den ändelse preussarne skulle försöka ånyo inräpga i Paris. Cremer begärde 24 timmars etänketid, men upprorsregeringen ville enlast ge bonom 12. Då generalen lemnade Jötel de Ville, blef han af befolkningen helad med lifliga bifallsrop. I ett senare teleram heter det, att Cremer öfvertagit befäet öfver Paris inre befästningar. Under let senaste kriget har han, som bekant, anört en armåkår i det östra Frankrike. Ehuru an ej utmärkte sig genom stora krigiska oedrifter, hade han dock förvärfvat sig ett visst anseende hos det socialistiska partiet i Lyon. Då Bourbakis arme måste gå öfver på schweiziskt område, lyckades det Cremer att med största delen af sin armekår undkomma. Strax efter mottagandet af underrättelsen om fredspreliminärernas undertecknande utfärdade han en dagorder till sina trupper, hvari han temligen starkt uttalade sig mot Thiers och den nuvarande regeringen. Ha insurgenterna verkligen lyckats att vinna honom på sin sida, har situationen onekligen blifvit lingt allvarsammare än förut. Cremer skall nemligen under fälttåget utvecklat en ej obetydlig organisatorisk talent. Den proklamation Thiers och de öfriga medlemmerne af regeringen den 18:de tidigt på morgonen utfärdade till Paris invånare var af följande lydelse: Vi vända oss till edert förnuft och eder patriotism. Eder stora stad, som endast kan trifvas när i honom herrskar ordniog, har råkat i den största oro. I nägra stadsdelar har lognet blifvit stördt, utan att dock rörelsen utb-edt gig til de öfriga. Men hvad som skett hur likväl varit tillräckligt för att hindra arbetets återtagande och den allmänna tryggheteasåtervändande. Män, som hysa onda planer, bi under förevändning af att göra preussarne motstånd upphäft sig till herrar öfver en del af siaden. De ha organiserat en fullständig garnisonstjenstgöring, i det de tvinga eder att förrätta denns tjenstgöring, och detta på befailning af en hemlig komite, som tiilegnar sig rättighet att allena utöfva makten. Ea del af nationalgardet vägrar sålunda att visa general Aurelles de Paladines auktoritet skyldig lydnad, oaktadt han i så hög grad är värdig att stå i spetsen för eder, och har för afsigt att bilda en regering, som ställer sig på fiendtlig fot till den genom allmän rösträtt på lagligt sätt bildade regeringen. Desse män som redan gjort eder så mycket ondt, och som I sjelfve förjagaden den 31 Okt., då de föregåfvo att de ville skydda eder mot preussarne, hvilka dock endast i förbigående visade sig inom edra murar och hvilkas definitiva aftågande endast fördröjes genom oordningarne i staden — desse män är det nu som rikta de kanoner, hvilkas eld hotar att tillintetgöra edra hus och eder sjelfva. Desse män är det, som sätta repabliken på spel i stället för att försvara henne, ty om den uppfattning får slå rot i den allmänna meningen i Frankrike, att oordning är en nödvändig följd af republiken, skall det säkert snart vara förbi med denna republik, Tron dem icke, utan hören på oss, som säga eder sanningen med den fullkomligaste uppriktighet. Den regerivg, som är insatt af hela nationen, skulle redan för länge sedan ha varit i stånd att bemäktiga sig de kanoner, som ju i alla fall i detta ögonblick icke hota några andra än eder sjelfva. Det skulle icke för regeringen ha varit svårt att öfverlemna de brottsliga personer, som icke dragit i betänkande att låta ett borgerligt krig följa på kriget mot yttre fiender, i rättvisans händer. Men det var för regeringen af vigt att medgifva en betänketid, inom hvilken de män, som sjelfva blifvit bedragne, kunde skilja sig från dem som bedragit dem. Genom detta sakernas tillstånd är handelns och industriens återkommande omöjliggjordt. Butikerna stå tomma och de beställningar, som måste komma från alla håll, ha nu blifvit instälda. Våra häner förblifva sysslolösa, Krediten skall ännu: på lång tid icke återvända. De kapitaler regeringen behöfrer för att betria landet från fienden, hålla sig ängsligt på afstånd. I edert eget intresse, i hutvudstadens och hela landets intresse har eder cegering nu bestämdt sig för att handla. De brotteliga personer, som förklarat det för sin afsigt att insätta en särskild regering skola nu blifva öfverlemnade i rättvisans händer. De borttsgoa kanonerna skola återöras till arsenalerna. Vid utförandet af letta steg, som är en lika trängande nödvändighet ur rättvisans och förnuftets ståndpunkt, räknar regeringen på edert undertöd. Måtte de goda medborgarne skilja sig rån de dåliga och skynda den offentliga mynligheten till hjelp i stället för att göra henne FERSU ORKAR RIE KRO NAGOANA TSE ENADE AE PASI ENN ERT