Aftonbladet – 27 mars 1871, sida 2

varit insvepta i mycket dunkel. För att förstå dessa skildringar, måste man dock söka bilda sig en föreställning om de lokaliteter der dessa ödesdigra händelser spelade. Paris genomskäres, som bekant, i norr af en dubbel gördel af bulevarder, de gala eller egentligen s. k. bulevarderna i söder och de som skilja det från de nya förstäderna i norr. Af dessa förstäder ligger nu Montmartre rakt i norr, på en betydlig, hela Paris dominerande höjd, de s. k. Buttes Montmartren, med Batignolles till venster och La Chapelle till höger om sig. Den söder om Montmartre gående bulevarden bär på olika sträckor namnen B. de Clichy och B. de Rochechouart samt vidgar sig efter hvartannat från vester till öster till de öppna platserna Place de Clichy, Place Blanche och Place Pigalle. Från Boulevart de Rochechonart utgrenar sig mot norr en af de nya kejserliga militärvägarna Boulevart dOrnano och skär midt genom förstaden. Ett stycke norr om B. de Rochechonvart ligger Place S:t Pierre, derifrån under belägringen luftballongeraa en tid uppsändes, och omedelbart norr derom resa sig Les Buttes,, höjden der insurgenterna hade de beryktade kanonerna planterade. Jardin des Rosiers, der mordet på de olyckliga generalerna skedde, är en eryktad danslokal, belägen ett stycke ändå längre norr upp i förstaden. Chåteau Rouge, deras högqvarter, ligger vid Rue de Clignancourt, som går parallelt med den ofvannämnda B. dOrnano och straxt vester derom. Efter denna hastiga skizzering af lokalen återgitva vi några skildringar af de händelser, för hvilka dessa i Paris utkanter liggande trakter voro hufvudscenen: Tidningen Gaulois innehåller en mycket detaljerad beskrifning om sammandrabbningen på Montmartre mellan regeringeus trupper och de upproriske, hvarur vi här meddela det hufvadsakliga. På förmiddagen voro rykten i omlopp, att man stred vid Hötel de Ville. Öfverallt gick larmtrumman, och stormklockorna ringde i Notre Dame, S:t Merry och andra kyrkor. I sjelfva verket var likväl stadshustorget alldeles öde, portarne och jerogrindarne voro stängda, och vakterna blefvo indragne; gårdarne i stadshaset voro deremot fulla af liniesoldater och municipalgardister. Från Rue Saiot-Antoine hördes gevärsskott, och samtidigt kom ett kompani nationalgardister springande utåt Rue du Temple, och ropande: Till vapen! Två bataljoner närmade sig i tysthet stadshuset för att omringa det. Klockan var då 8; den civila befolkningen försvann småningom från gatorna, dizman blef tätare, och stormklockorra ljödo oupphörligt. Sedan de upproriska hade bemäktigat sig stadshuset och prefekturen, utvidgades på aftonen efter band det ockuperade oiarådet. De besatte Port dArcole, Pont Saint-Michel och Pont Neuf samt förhindrade trafiken öfver Seine. — Justitieministershotellet samt platskommendantens och nationalgardets kaserner blefvo äfven besatta. På Chateau dEautorget red en bata!jonsche? vid mobilgardet. åtföljd af sin adjutant, båda dekorerade med bederslegionen, förbi kasernen kl. 4 på eftermiddagen; såväl kasernerna som sjelfva toret voro besatta af npationalgardesbataljoner från Faubourg du Temple och Belleville. Plötsligt fick en gatpojke det olyckliga infalletattropa: Ned med Trochus folk! I floden med dem! Genast störtade 3—400 nationalgardister, mobilgardister och francs-tireurs på de båda ryttarne, drogo ned dem från hästarne och befallde bataljonschefen att ropa: Lefve republiken!s Då han vägrade, bletvo de skuffade fram och tillbaka, oqvädade och misshandlade med knytnäfslag af den ursinniga hopen; några nationalgardesofficerare sökte förgäfves afvärja ofoget, och de olycklige drefvos på detta sätt utåt hela Boulevard Voltaire till hörnet af Rue de la Roquette, der den upproriska centralkomitån sade: vara församlad. Från kl. 3 på morgonen hade ordonnanser ankommit till utrikesministören med rapporter till Thiers från truppkårernas chefer. Kl. 108 fick general Aurelle de Paladines företräde hos Thiers, och något senare samlades der general Vinoy, krigsministern Lefld, polisprefekten Valentin, marinministern amiral Pothuan, Ernest Picard, Jules Simon, Dufaure m. fl. Kl. omkring 12 upplöstes detta ministerråd, hvarefter Picard lät anslå sin proklamation på gatuhörnen i Paris, och längre I fram hölls ett nytt ministerråd, på hvilket I mått och steg vidtogos att bämma upprorets I vidare utveckling. Kl. 1e 9 på morgonen hade Thiers i vagn besökt de vigtigaste qvarI teren i Paris, och kl. 4 åkte han från Quai I dOrsay utåt Rue de IUniversitö till VerI sailles. På aftonen samlades åter regerinI gens medlemmar i utrikesministören, hvilken de lemnade för att installera sig i militärIskolan. På boulevarderna började folkI massan redan kl. 5 strömma tillsammans. ;I Två nationalgardesbataljoner kommo från Rue I Lafitte, ropande: Ned med Vinoy! Ned I med förrädarne! Lefve den sociala republiI ken! Lefve Garibaldi, nationalgardets chef!, I KI 7 spred sig i staden underrättelsen, att I generalerna Thomas och Lecomte blifvit mör; fade. Detta väckte allmän förbittring; en ;I soldat, som försvarade morden, blef med nöd befriad från den förbittrade mängden af några garibaldister, som hade suttit i Caf6 de Sudde. De uppreriske bygde under dagens lopp barrikader på många gator, Mairerne och delras sdjoints i de tjuga arrondissementena I blefvo sammankallade och likaledes samlades de deputerade från Paris kl. 2 e. m. i tredje l arrondissementets mairslokal, Man erkände, att situationen var farlig, men iman ville dock icke fatta något beslut, innan man inhemtat närmare upplysningar om hvad som tilldralg sig om natten och ander dagens lopp. Tre delegerade skickades till Thiers, och två andre beg åfvo sig till general Aurelles de Paladine. hvilken 713 anträffade i en mycket