Aftonbladet – 21 mars 1871, sida 3

att han är bonde; utan skilnaden i detta af seende härflyter deraf, att den ene genor arf eller köp kommit i besittning af ett vis: slags jordegendom, den andre af ett anna slags dylik egendom, eller ock deraf, att de eger jordegendom, den andre deremo icke. Hvad nu först angår den olika beskatt ning, som skulle ligga deruti, att en jord egendom är befriad från indelningsverket börda under det att en annan dermed är one rerad, så har detta förbållande till naturli följd, att den förra egendomens värde höjes den andra åter sänkes, hvilket åter måst inverka på bestämmandet af den bevillninj eller indirekta beskattning till staten oci kommunen, som bör utgå af den ena elle andra egendomen. Den skenbara olikhet beskattning, som genom indelningsvorket förefinnes rcellan privilegierad och oprivilegierad jord, blir sålunda genom taxeringen och bevillningsdebiteringen — förutsatt att desss gå riktigt till — i väsentlig mån utjemnad Hvad åter beträffar olikheten mellan egarne af roterad jord och de som alldeles icke besitta någon jordbruksfastighet på landet, utan endast fastighet i stad, bör väl icke lemnas ur sigte den omständigheten, att då för en jordbruksfastighet på landet af t. ex. 20,000 rdrs taxeringsvärde betalas en bevillniog till staten af endast 6 rdr, så betalas för en egendom i stad af samma taxeringsvärde en bevillning af 10 rdr, en olikhet i direkt beskattning, hvilken har sin grund just deruti, att stadsfastigheten är fri från de särskilda onera till staten, som drabba landtegendomen, hvarvid tillika bör observeras, att en del af dessa onera, t. ex. kostnaderna för väghållning, skjuts och båtsmanshåll, likväl verkligen utgå äfven af stadsfastigheter, ehuru i form af kommunalutskylder. Eqvivalent för den oprivilegierade jordens på landet särskilda onera är således redan af stadsfastigheterna gifven. Enahanda är förhållandet jemväl med kapitalet och arbetet. Om man antager att ett omsomsorgsfallt skött hemman lemnar, inclusive egarens bostsd och öfriga lefnadsförnödenheter, som han direkte från sin egendom hemtar, en årlig afksstning af t. ex. 5 procent, d. v. 8. för ett hemman af 20,000 rdra taxeringsvärde 1000 rdr, och tillika antager, att en bandtverkare i närgränsande stad på sitt arbete förtjenar lika mycket om året; så fianer man, att enligt bestämmelserna i nu gällande bevillningsförordning hemmansegaren betalar i årlig bevillning till staten 6 rdr, men handtverkaren 7 rdr, hvarvid vi änock icke tagit i beräkning den ofvan anmärkta omständigheten, att den roterade jordens taxeringsvärde, hvilket är grunden för bevillniogens utgörande, naturligen blifvit lägre satt, än det skulle hafva blifvit om denna jord icke varit roterad. Den orättvisa, som onekligen, ehura i öfverensstämmelse med den tidens åsigter, bevicks då bördan af iodelningsverket första sången lades på visst slags jord, har sålunda dels genom adelas afstående från sitt priviegiam att uteslutande besitta säterier dels ock genom förändrade jordvärden och föränlrade stadganden angående bevillningens bestämmande äfvensom i följd al den nya komnunallagstiftningen blifvit i verkligheten så vetydligt reducerad, att densamma numera orde existera endast på papperet eller i inviliningen. I stället för derna mer eller minre inbillade orättvisa vill man nu sätta en verklig och uppenbar, ty hvad annat vore let väl att genom indselningsverkets bortskänkande åt rotehållarne utan ersättning bereda lem en direkt fördel under det att man med stt penndrag nedsatte värdet å all den jord, vilken på god tro blifvit till högre pris insöpt och intecknad just derför, att den var rån roteringsskyldighet lagligen frikallad, och inder det man derjemte, med bibehållande af vu gällande bevillvibgsstadganden, kastade på andel och imdustri, på fastighetsegare och arbetare i städerna en hittills okänd börda samma ögonblick de stå färdiga att underkasta sig betydande uppoffringar för fosterandets försvar? Är det klokt och riktigt att oota ett inbilladt ondt genom framkallandet sf det verkliga onda, som ligger i våldsamt ubbade egendomsvärden, att stilla ett obeogadt missnöje genom att väcka ett befojadt? För vår del tro vi det icke, och vi kunna derför omöjligen erkänna det berättisade i den uppfattring af nu förevarande! råga, som vi tillåtit oss kalla den sociala. Vi hafva sett exempel åberopade från stälerna, Också vi vilja derifrån hemta ett sålant, men icke gripet ur luften, utan taget ar verkligheten. Här i Stockholm hafva faastighetsegarne sedan äldre tider haft att ör sina egendomar utgöra vissa afgifter till jatoläggning, lyshållniog m. m. hvaraf staens öfrige invånare hafva lika stor fördel om de. Hvad skulle man hafva sagt, om le helt plötsligt blifvit genom en k. förording från dessa afgifter frikallade, och deras nera på stadens samtlige invånare fördelade? Uppenbarligen hade detta varit en orättvisa. Också har man icke gått till väga på det ättet, utan fastighetsegarne i Stockholm beala fortfarande en årlig fix afgift motsvaande hvad de hittills för sina fastigheter 1tgjort, och af det genom ökade taxeringsvärden och skeende nybyggnader uppkom: nande öfverskottet bildas småningom en fond, iom törräntas under namn af tastighetsfonlen och hvilken efter viss tide förlopp skall ill staden öfverlemnag, hvarefter fastigheerna äro fria från särskilda onera. Detta ir en verklig aflösning, och på sådant sätt sätt uppfattar man iistockholm dylika saker. Vi skola dock icke längre uppehålla oss Jari d Oh vi vilia icke heller Då minsta