Aftonbladet – 21 mars 1871, sida 2

för att gå. Hon sträckte blygt fram handen oeh lade den på hans arm. Vill ni lofva mig, mr Butterby? Jag kan ej lofva något för ögonblickete, sade han allvarligt, men ej ovänligt. nJag måste först närmare öfverlägga, ej heller tillhör det mig att hvarken nedtysta eller full följa denna sak. Jag sade er ju, miss Rye, att andra tagit den om händer och jag sade sannt. Ni behöfver ej följa mig till porten, jag hittar nog sjelf. Jag begriper ej huru det här hänger ihop, mumlade han, då han kom ut på gatan och gick framåt med snabba steg. (Fjorde hon det verkligen sjelf, eller vill hon skydda George Winter? Ettdera måste det vara och jag är nost böjd för att tro det senare. I alla fall är hon ex oförskräckt qvinna. Antingen hon jorde det eller inte så är det ej någon lätt sak att anklaga sig sjelt för mord... — Mr Butterby gjorde ett tvärt afbrott bäde i sina fonderingar och sin promenad, Det var endast ett ögonblick och han småskrattade åt sig sjelf i det han fortsatte sin väg. Jag hade glömt det hon yttrade vid grafven. Om hon gjort act self, så hade hon aldrig uppträdt der på sådant sätt och is tat uppmärksamheten till sig. Ja, ja, hon måste skydda Winter. Kanske han, då han höll sig undan der uppe i vindskammaren och ej hade något annat att göra, blef svartsjuk på advokaten och inbillade sig att hon gynnade honom och så... Denna gång förorsakades afbrottet i mr Butterbys tankegång derigenom att han hastigt vek af i en gränd. Han hade på afstånd sett mrs Jones åtföljd af sin piga som bar en stor korg, och som han hvarken hade tid eller lust att nu träffa den värda frun, lät han henne gå sig förbi.