Aftonbladet – 20 mars 1871, sida 3

DAMTEBA MIL DEVIJGUGEL al anslag IOr Ipravtanuetb af två adjunkturer i nordiska språk. Men äfven andra betänkligheter möta. Jnder de sista decennierna hafva flera nya lärostolar, såväl professioner som adjunkturer, i språkvetenskepliga ämnen blifvit vid våra universitet inrättade. Först delades den estetiska professionen i två delar, af hvilka den ena erböll den icke fullt klara be, stämningen för nyeuropeisk linguistik och modern litteratur. erefter följde inrättningen af två adjunkturer för moderna språk i Upsala och en i Lund. Jag har ock förfrågat mig hvilket syfte man med dessa lärostolars inrättning egentligen afsåg att uppnå. I vanliga fall studerar man I moderna språk för att korrekt och ledigt kunna Pi begagna dem i tal och skrift. Endast ett försvinfinande fåtal studerar dem för egentliga språkliga ändamål. Af gammalt funvos vid universiteten särskilda språkmästare, af hvilka några åtminstone voro infödda, kos hvilka den studerande ungdomen kunde vinna den erforderliga öfningen att tala och skrifva främmande lefvande språk. Men med tiden ansågs förmodligen denna praktiska inrättning alldeles för gimpel. Man ville bafva någonting lärdt och vetenskapligt, och de moderna språklärostolarne inrättades i en öfvervägande estetisk och belletristisk anda. Jag känner icke närmare hvad dermed blifvit vunnet, men jag föreI ställer mig, att det icke är någon objelplig ekada, jom den ena af dessa adjunkturer fortfarande skulle I komma att stå obesatt i brist på kompetenta sökande. Om också professorn i taoderna språk, såsom Iman af föreläsningskata!ogerna finner hafva egt rum, framsäger sina katederföredrag på det främ1 mande epråket, så vinnes dermed ingen öfning för I åbörsrne, uten på sin höjd den lilla tillfredestöllelseti för professorn, att ådögalögga sin förmåga latt för egen del ästadkomrsa några korrekta meningar på det främmande fpråket med genuint svensk tevkegång och mer eler mindre svenskt Juttal. Vid främmande universitet har man gått tillväga på efthelt tinnat sätt. Der inkallar man utmårkta främmande vetenskapsmän och litteratörer, bvilka på sitt språk och utur sin nationella synpunkt bebardla ämnen som höra till deraz litteratur. Geiom sådana föreläsvingar vinnes ej blott den ovärderliga fördelen för åbörarne att höra ået främmande sgpråket talas, såsom dået verkligen talas. utah äfven dea svoarare större än ringare fördelen att höra främmande litterära alster tolkade såzom de af infödiogen uppfattas. Detta slöseri med moderna lönebefattningar, till anspråket filologiska, men till verklighetsn estetiska, måste jag djupt beklaga icke blott derföre, att-det med dem afsedda gagnet icke vicnes, utan fastmerderföre, att de blifvit till hinder för åstadkommandet af lärostolar i verkligt filologiska ämben, som vid våra universitet sorgligt nog äro alldeles orepresenterade. Saken är nemltigen den, att genom den på senare tider vunna bekantskaDen med de anska eller indiskt-persiska språkstammarne har det stora språkvetenskapliga arbetet så att säga skiftat mark. Det finnes numera ingen grundlig filoiogisk forskning utan förtrolig bekantskap med Rig-Veda-samlingen af fornindiska hymner, det äldsta språkidiom, hvaraf minnesmärken kommit, samt med Zend-Avesta, de gamle persernas. religiösa urkund, det yngre fornpersiska språk, hvaraf rester äre os3 bevarade i äe acke-s menidiska konungarnes kilinskrifter, för att icke tala om de armeniska, mediska, babyloniska, feniciska och egyptiska urkunder, hvilka med hvärja dag blifva i större och större ymnighet tillgängliga för forskningen. Vid hvarje främmande universitet af. någon betydelse finnas också numera för. dessa nya förofmnen icke blott en utan tå eller flera särskilda professioner, hvilka omgifvaa Jafsenistor mängd vetgiriga lärjungar. Värt lilla grannland Danmark deltager på ett ärofulli sätt i det stora kulturarbetet, icke blott genom en af dessa frejdade forskare, bvars röst med uppmärksamhet höres icke blott i Europa utan äfven i Asien och Amerika och som utöfvar bestämmande infly telse på fastställandet af Zend-texterng och dechifrering samt tolkning af de persieka och acsyrisk-babyloniska inskrifterna. Äfven en ung man, som åtpvjutit hans handledning, har från Kjöbenhavn utgifvit bidrag till den gamla buddhistiska litterzturer, som väckt den lärda gamtidens upp märksamhet. Endast Sverige har ingenting der. emot svarande att uppvisa. Medlemmar af Upsala universitet, som gjort lärda bekantskaper utomlands, ha varit i tillfälle att ttverka frikostiga skänker till detta universitets bibliotek af sådana arbeten, hvilka, utgifna på främmande regeringars eller vote okapliga inrältningars bekostrad, genom sin oerhördg dyrbarhet äro otillgängliga för vetenskapsidkare af medelmåttiga ekonomiska vilkor, och jag skattar mig lycklig att äfven för min ringa del i någon mån dertill hafva kunnat medverka. För någon tid sedan motto universitetets bibliotok genom skänk först af ost indiska kompaniets direktörer och, sedan det inGiska riket blifvit förflyttadt under H. britiska M:ts omedelbara regering; på befallning af statssekreteraren för det indiska departementet, oo exemplar af den dyrbara upplagan af Rig-Veda, som blifvit i Fngland på ofent ig bekostnad utgifvet. Detta arbete, som sysselsätter många tusen forskares uppmärksamhet i de tre verldsdelarne, ligger i Upsala universitets bibliotek, såsom jag af säker person inhemtat, ouppskuret och obegagnadt. Hvad nu särskildt dena fornnordiska språkprofessionen bet:äftor — ty jag kan icke föreställa mig att det behöfs någon universitetskateder för. att lära menniskor att läsa moderna norska och danska böcker — så inrättades den för tolf år sedan omjag mins rätt på särekild anhållan derom af universitetets studerande ungdom. Det måste ligga nära till hands för denna urgdom att önska likartade institetioner och likartad verksamhet vid ramtliga de skandinaviska universiteten, och då isländskan, ifa!l ett så omodernt namn videre kan anses tillåtet i stället för den hos våra grannar häfdvunna foronordiskan, tillföljd af alldeles särskilda förhållanden, hvilka här icke hafva någon motsvarighet, hade blifvit föremål för ctt långt diifvet specialstudium, torde man icko alitför myc ket förvåna sig om frukten af dessa nya katedrar hittills icke blifvit 8å ymnig som man i den första sanguiniska bänföreleenhade väntat sig. Littefaturen i sig själf är icke särdeles rik; den tönderfalter som hvarje snnan i:en prosaisk och en poetisk afdelning. Den förra är så lätt att den af hvar och en med vanliga språkstudier kan ledigt läsas efter på sin höjd ett par veckors öfning, och den senare är så konstlad och inkrånglad, att kvappt en professor någobsin lyckas att fullt tillegna sig den. Sjelfva språket är till sin struktur rent och oförstördt och derigenom väl värdt forskarens uppmärksamhet, men både språkets och litteraturens omfång är alldeles för litet, för att, enligt min tanke, med ful) fördel kunna fylla hela omfånget åf en egen lärostol. Derför har man i grannländerna ett, att de mest framstående kännare af isländskan på samma gång varit framstående lärde i andra ämnen, klassisk, orientalisk och mesogötisk språkforskning, historia 0. s. V., liksom hos Oss de ovedersägligen största kävnare af vårt fornspråk, den frejdade utgifvaren af våra landskapslagar och den lika frejdade författaren till våra språklagar troligen icke behöft någon akademisk undervisning i nordiska språken, 4! att blifva hvad de på var sitt båll blifvit ti derneglardets berömmelse. Jag vågar hoppas at jag icke är likgiltig för den fosterländska bilds nibgen, men jag skulle tro, att den allmänna bekantskap med vårt forospråk som jag anser önsklig hos hvarje väl uppfostrad person i de förenade rikena bör kunna vinnas utan den anslagsbevillning sgom nu blifvit ifrågasatt Jag vet ganska väl att jag i denna förutsättning skall mötas af den invändningen, att sedan de nordiska språken numera blifvit ett obiigatoriskt examensämne i den filosofiska graden vore det, äfventyrligt att på ett enda bräckligt menniskyljif lägga bördan af dess nya pligters uppfrusnöo, Men egkall vidare säga hvad gom redan blifvit sogdt, att då endast en ordinarie lärareplats fin. nes i detta ämne. finnes ingen uppmuntran för någon ung man att deråt egna sig. Jag får derpå svara, att i statskalendern för närvarande äro uppförda icke mindre än fyra nnga män gåenm a r