Aftonbladet – 20 mars 1871, sida 3

Ska OCH SsoCiaia som militäriska och Uliskrii ver temligen allmänt Frupkrike sjelt olyckar I Det förut så gängse ordet förrädare ht man här-pu svart sagdt aldrig, utan söke man numera på ett lugnt och sansadt vis för klara hvad som passerat på ett så mycke som möjligt sakenligt vis. Det synes mi som om den franska karakteren myckst vun nit genom dessa förfärliga pröfningar. Preussarnes öfverlägsna disciplin prisas sil märct, och deras studier och skicklighet be römmas. Men ändock, gör man sig den frå gen: skulle fransmännen med den militär bildnirg de besitta och med de under af tap perhet de visat, blifvit preossarne underlägsna om desse ej sedan många år egt ett formli gen ordnact spionerisystem inom alla träkte och klasser af det franska samhället ? Man har sig nu bekant, att icke mindr än 72 tyskar varit anställda som embetsmä i ministerierna, och att de stått i korrespon dens med geners! Blumenthal m. fl. Att Ba zaino en lång tid bade en preussisk office anställd som sin brtjent är lika visst som at preussiska officerare varit anställda i mycke anspråkslösa syssolsättningsr i Paris. Likasi ha en stör del af dessa gatobsrdlare, 800 till påfallande billiga prizer sält hvarjehand: småsaker, varit tyskar. Unga tysker, som varit här på kontor eller för att kirarsig språket ete.y basalltid fli tigt användt söndagarue till att göra utflyg ter i alla möjliga riktuvivgar och ha nu äte ras poster: i tea belägrande armen nog kär terrängen så godt som någor parisare. Upp lysningavis vill jsg nämnes, att 1809 fonno: icke mindre än 120,000 (ettbundratjogotufen) tyskar i Påris, hvilket en framstående tyskt bankir, som Var tn af toreståndernefö: deres samfund, sade 1518. Nog skulle mar väl vänta sig, att tyskar, som varit bosatta i Paris och der förvärfvat sin rikedom sedar 25 och 30 år tillbaka, skulle låte natural sera sig; men så har ej varit failet i allmänhet; Detta härvtyder på vågot som legat bakom. Nog kan msn täcka sig att mången icke ville popga ut med 700 francs, som natoraliseriogen kostar i Paris, ty tysken är grofligt kär 1 pengar (vi kärna det a! ordspråket, som jag visst tror är kändt öfver hela verlden), men denva summa kan det ej ha varit, sour afbåjlit en mängd tyskar med millioner kontaater. Otvifrelaktigt har politiken här varit med i spelöt. Att emellertid tyskar icke få lefva och ha sin hela verksamhet bär utan att naturaliseras, torde nog: bii anvafode förata förindrin.gar man vidtager; men troligen skall antalet af tyskar ej bli stort, seom hädanefter skola låta npaturalisera då man dels kan vänta att staten sätter betydliga om ej absoluta hinder i vägen för inträvgandet af tyskari landet; och dels förbittringen emot dem är bland befolkningsa så gränslös, att hvarjo tysk kah riskera det värste om han blir röjd, Och röjd blir han lätt, ty tuvgemålet gör alitid hans franska tvilfvelaktig och vid minsta tvifrel gör man genast efterfrågniog ar, begres psaset till påseende etc. Flera prensare, s0m redat vågat sig ini Paris, ha blifvit attackerade af folket och så misshandlade, att nationalgardet, som för närvarande upprätthåller ordningen här, måste taga dem i försvar och afsända dem igen. I allmänhet besitta preussaroe en aldeles cerhörd djerfbet ochimpertinene. Som) värmndt Ha redan flera turieter vågat sig hit uuder denna förfärliga jäsning; men hrad säges derom, stt-en tysk, som varit anställd tom professör vid stecle des mines och som bland andra wjsgades vid krigets början, häromdagen återkommer och bos direktionen dnhåller em fn lön för den förflutna vintern och förkisrar sig vilja återtaga sin profession! Direktionen gaf bosom naturligtviz afsked på grått papper, och har begärt ministerns sanktion, som man vet skall beviljag. En af cxprofessorns franska kolleger har omtalat händelsen för mig och jag garanterar för dess sanvingsenlighet. En mängd tyskar lärs ock redan varit här för att — som om ivgenting passerat — åter. taya-privata syssior cch anställningar, men de lära alla ha it afvisade. Jag begagnar iliället att nämna, det skandinaver kunna påräkna att bli mycket väl emottagna här (liksom i Frackrike i öfrigt) i Btiliet för tyskarne, som fått sitt afsked. Flarå industriidEare, med hvilka jag härom talat, och dessntom flera andra personer, ba försäkrat mig det. Driftiga och flitiga arbetare, handtvesksre, kommissionärer, bokhållare, köpmän, skola säkert, synaerligast om do senare törutom franskan äfver kuana ett elier annåt främmande språk, få anställningar och syssalsättning. Man sade migi Kjösenharn på min genpomresa, att kommissariaser skolle inrättzs i Kristiania, Stockholm, Götetorg och Kjöbenhava för anskaffando af plotser för dem, som joskäde söka sin utkoråsti Frankrike Före: taget torde säkert pårätna framgång, Helst om men ej dröjde derted, uten genast satte let i verket (kanske är det redan skedt, hvilket jag dock, i satntd afekandinaviska idningar, ej vet). KR Med afseende på de ständiga och allmänna misstankarna om tvska spioner, är det ock iu förtiden ej rådigt att låta gatpubiiken Ana att man ej är fransman. Man gör bäst , för såvidt man ej är i sällskap med en ransman, att ej öppna sin mun till någon råga eller något samtal, och i alla händelser. alltid bära sitt pass på Stackare den gom är blovd i dessa tider; ban kan bara derför att ban är blond tä sittaipolsvakten ett par dygn tills dess en grundlig undersökning blifvit gjord öser hans personighet, och beksita till hopom hunnit intyga stt han ej är tysk, utan t. ex. skandidav, lå han med mycket jubel och mångt artigietsbetygelser blir lösslävpt. Det var så det hände en landsisan, hr Hafström från Stcckholm, i höstas, då han i 36 timmar fick sitta och söta för det han är blond. För att desto kraftigare visa sina sympatier ingick han i ället i Parisårrdn och har vid flera tilllen utmärkt sig, slagits scomme un diable, land annat vid den bekanta Montretoutuffären, och pu blifvit rezommenderad till hederslegionen. Vi bo här i samma pension, der också hr Enaoder från Göteborg bor, hvilken också ptrådt i Parissrmöa och med heder skött sin post, Alla andra pensiorärer, som kunde strida, har jag decna ging återfunnit i uniform, bland andra en professor i matematik, som under vintern blifvit löjtnant i artilleriet nah chött an mitvasllanoen ä Mart Averen dor