Aftonbladet – 17 mars 1871, sida 3

Tidningsöfversigt. Stockholms Dagblad för i dag ionehåller följande ledande artikel, som vi rekommendera till allvarligt begrundande af landtmannapartiet: Våra läsare känna redan det slut, hvartill försvarsutskottet kommit. Med vilkor af indelningsverkets uppbäfvande efter 15 år utan ersättning tillstyrkes antagandet af K. M:ts förslag till värnepligtslag, hvilgen deremot förutsätter indelningsverkets vidare utvecklande. Då detta resultat af utskottets arbeten är en ren orimlighet, tillkommen genom de båda lisa starka partiernas inom utskottet olika tur vid hasardspelet med den förseglade gedeln, så måste det väl blitva i reservationerna, som man skall finna det nödiga komplementet till förslaget om indelningsverkets upphäfvande, nemligen en detaljerad plan till organiserande af en stark och fullt ändamåleenlig armö utan indelt stam. Om dessa reservationer ega vi emellertid ännu då detta skrifves icke någon kännedom, men vi bekänna öppet, stt våra förhoppningar om ett follt antagligt armborganisationsförslag från försvarsutskottslesamöternas af Andra kammaren sida icke äro synnerligen stora. Den svenske bonden är icke rädd af sig. Han tror sällan på faran förr än den är alldeles öfverbärgande. Huan är icke heller någon känslomenniska med liflig och lättrörd in billning, som låter hänföra sig af stora ideer och handlar efter ögonblickets ingifvelse. Han är logp, betänksam och ganska praktisk då det gäller att bereda sig någon ekonomisk fördel, släpper icke gerra köttstycket för skuggan, uppoffrar icke gerna någon reel vinst för en ide. Hotades vårt land i detta ögonblick af en fara, så påtaglig, att den af alla kunde inses, då skulle, derom äro vi öfvertygade, svenska allmogen, såsom mången gång förut, resa sig som en man för att värna sitt fosterland, äfven om detta måste ske med måvgdubbelt större uppoffringar, än som nu äro ifrågasatta. Men de faror, af hvilka vi nu äro omhvärfda, uppträda icke ännu under den förkroppslioade formen af främmande inkräktare. De igga i den åskuppfyllda politiska loften inom Europa, i de många brännbara ämnen, som öfverallt blifvit hopade, i de känslor af hat, hämnd och afund, som uppväckts hos folken, i furstarnes ärelystnad och maktbegär, i den omkastning af alla hittills bestående politiska förhållanden, som blifvit en följd af det senaste stora kriget. Nya stora hvälfniogar förestå ganska sannolikt, ingen vet i hvad riktning de politiska strömsättningarne under den närmaste framtiden komma att gå. Allt är ovisshet och osäker