Aftonbladet – 16 mars 1871, sida 3

soldater, utan vapen! Jag har också på sätt Joch vis fått emottaga le baptåme du few i så måtto, att undar bombardementet bomberna slogo ned rundt omkring mig, så att jeg såg mig nödeakad att under nätterna vara källargäst från den 8 till den 28 Januari, då jag icke ville e!ler kunde lemna mitt hem. Jag säger dig dock att det icke ver med glädje jeg hörde vapenhvilan förkucnas och att jag åter kunde sofva i mitt rum, Det ver heller icke de sex trapporna som gjorde bördan af mina sängkläder så tung så jeg bar dem upp till mig igen; det var tyrgden i bjertat öfver den olyckliga utgånger. Jag hade gerna legat ännu en måcad i köllaren blott Paris hade segrat. Hvad gjorde mig den knappa och dåliga tödan, det svarta pröget så länge hoppet ännu var qvar, men när det försvann, då kändes hungern, då blef brödet beckt och bästköttet vänjeligt; alla små misörer blefvo då outhärdiiga och många glömde i sin stora sorg allt aet goda, som velats och verkats och i stället anklsgade än den ene, än den andre för den olyckliga utgången. Men jag hoppas ändå på en ljusnre fraretid för Frankrike. Visst är att det under denna pröfvotid aflagt prof, som fulit berättiga till en sådan förmodan. Såsom för Jeenne dArc har fanan fallit ur dess band, men det kommer nu an på, icke om men när det skall taga upp den igen!