Aftonbladet – 16 mars 1871, sida 3

FEDORAS SVIT, Enskildt bref från Paris. (Från en landsmaninna.) Paris dev 5 Febr. Mitt bref har svarta kanter — men de kommer också från Frankrike, som nu kä sorg! Jag har ock vyligep varit vid ett pa landsmäns dödsbädd: målarne Billmarks oci de Rons. Jag trodde alltid, att den först nämede skulle ha ännu många är igen sf si lifslävpd, han med sine enkla lefnadsvanor sitt lifliga lynne, gång och rörelser faom el yagliogs och med hjertelaget ännu varmt oci ungt. Hvem kunde tro, att så snart skull afmejas det visserligen mogna, men icke öf vermogna sxet? Att han länge burit inom gig fröet till sin siokdom är troligt, likason att sjukdomen ingom utvecklat gig intilldess den tilltsgande bristen på symförmåga som hindrade horcom från att fortsätta sit kära arbeto, dref det onda framäti hastigar fart, då overksarahst, för en så liflig och ar beisam natur som havs, är en odräglig plåga Men i samma stund han upphörde att arbe. ta, apphörde han ock att lefva, Jag undra mycket, om man i Sverige tänker på at lemna något understöd åt den ädle konst närns enka. Han var en äkta fosterlandet: son, 20m arbetade på bevarandet åt efter verlden af sitt hemlands skönaste minnen. Den andra dödsbädden var hr de Rons, hvara göstfria hus och inom hvars älskvärde familj man likasom i Billmarka hade ett angsnämt hem, der många srenskar vistats och tillbringat glada stunder, dera de säkert skols Yörvara i tacksamt minne. Den som såg.h de Ron följa Billmark till grafven kunde väl icke tro, att den kraftige, lefnadsfriske man nens egen graf så snart skulle bäddas. Han syntes då irisk och stark, men icke längt derefter började äfven han tackla af och er gång utbruten gick sjukdomen med jättesteg Jag tror, att ätven hans bortgång mycke påskyndades af de olycklige omständigheter ns härstädes och det overksamma lif, hvartill han till följd deraf dömdes. Men jag går nu från den menskliga död. ligheten till det sårade och lidande men ickt döda Frankrike — visserligen har Preusser jort sitt värsta för att giiva det dödestöten men lyckats har det ej. Man förstör ej så lätt en nation och ett land som det franska Ånnu finnes samma intelligens, samma aldrig hvilande företagsamhet, samma smak, invention och brinnande fosterlandskänsla qvar Sanma soibelysta drufvokuilar glöda, samme rika sädesfölt vagga ännu sina dubbla skör dar mellan orängeoch fikonträden. Fuktac af sina ädla söners blod ler jorden åter i vår blomsterskrud — lika rik och strålande son förr. Det kommer en tid efter denna. Haj da löst om fredsvilkoren?... Stridshandsker kastad igen af en öfvermodig fiende i det blödande offrets ansigte. Der finnes icke ett drag af en segrares ädelmod, endast afund, hat och roflystnad ha dikterat traktaten; men soi sagdt: det stannar ej vid detta. Som Tove-li säger: Mitt hår skall åter växa så ling och skönt, att det skall komma drottning Helvig att fälla tårar! Fravkrike skal! upp. stå ur sin roio, så stort och mäktigt, att de skall komma ett visst kejsaredöme att fäll tårar och en viss kejsare att darra på sit tron. Dessotom är det icke de tyska vapnen, som besegrat Paris — det är huvgern Du kan icke föreställa dig hvilken kraft Paris utvecklat: här bar gjutits kanover, s dits vapen, fabricerats krut, konstruerats qvarnar till sädens förmalning, med ett orc så mycket, som icke hörer till den vanliga Parisindustricn, att man måsta erkänna det som ett stort iör sig, att kunna besegra och öfvervinna alla de svårigbeter som förefunnos och hopads sig, för att komma till et öpskodt resultat med dessa bandtverk, til hvars utöfning allt fattades, Huru anvorlonda skulle det icke nu sett ut, om e Ihomme de Sedanm hade lemnat landet utar