Aftonbladet – 16 mars 1871, sida 2

ade, som ej finnes till, eller öfver helalv rankrike, som tager saken för allvar, hvaraf g aktionen ej försummar att begagna sig. je reneral Vinoy tycktes i går afton vänta att s li anfallen i Hötel de Ville och hade af den d anledningen tagit sina försigtighetsmått; trogtvis har man ej varit lugnare på Montlartre. En ny division af nordarmea har kommit il Paris. Såväl officerare som soldater tyck8 vara mycket trötta. De ligga i läger i Avenue dUhrich (f. d. de IImpöratrice) lia de ankommande trupperna äro förlagda de särskilta avenuerna tills kasernerna bli irymda af de dervarande soldaterna. Hvad om bättre än allt annat kan ge en företällning om hura iman i provinserna betrakar tillståndet i hufvudstaden är, att två arilleriregementen som hitkommo från Chaeauroux förvånades att ej finna Paris i rand och blodbadet i full gång på gatorna. Je voro till och med oroliga att de skullelv omma för sent för att kunna rädda regeingen. ofvudorsaken till den misstrogna hållning örstädernas befolkning intagit till regeringen x hennes farhågor att styrelsen umgås med slaner till republikens störtande och monariens återupprättande. För att lugna dessa arhågor, har nu regeringen utfärdat följande oroklamation, som anses vara författad af Thiers sjelf och meddelas af Journal officiel: I det ögonblick, då de underbandlingar sköla begynna, som komma att medföra afslutningen af ett defimitivt fredsfördrag, måste hvar och en af oss vara genomträngd af vår smärtsamma ställnings allvar och de pligters stora vigt, hvilka denna ålägger oss. — Vi genomgå en af de grymmaste pröfningar, som kunna drabba en nation. Vi kunna ej draga oss ur densamma annat än genom förstånd och fast vilja att upphöra med svagheterna och därömbilderna. Efter att dåraktigt ha afstått sina rättigheter åt en sjelfkär .makt, har Frankrike för sent insett, att det fördes mot afgrunden; nu då det fallit ned deri, är det endast hos sig sjelf det bör söka styrka att hjelpa sig upp ur densamma. Det har också genast konstituerat sig till republik, emedan republiken, d.v. 8, en styrelse af alia och för alla, är den !enda, som kan göra sinnena eniga och förmå dem till nödvändiga uppoffringar. Det vöre således ett brott mot landet att angripa henne genom intriger eller våldsamheter, hvilkas ayftemål vore seger-för en-mowarkisk eller dikta toriskminoritet: Det vöre icke mindre brottsligt att utså söndring, att underblåsa oroligheter, att frammana agitationer till förmån för några ärelystne. i befinna oss i en tid, då den största patriotismen består i att underkasta sig samällsdisciplinen och hörsamhet mot lagen. De, som finna ett nöje i att bryta mot dem, blir det allmännas fiender och förtjena såväl den allmänna meningens förkastelsedom som laglig näpst. De, som önska, att republiken skall bibehållas. och välståndet återkomma, önska just derigenom ett regelbundet arbete, ordning på gatorna, lydnad mot de lagliga styresmännen och aktning för hvar och ens rätt. Att tvärtom predika och i-handling visa förakt för lagarne, att vanära pressen genom smädelser och förtal, att sätta en hemlig makt i den lagliga myndighetens ställe, det är att handla såsom dålig medborgare, det är att undergräfva tepubliken och återinföra despotismen. Det är ännu värre, det är att fördröja främlingarnes aftåg och måhända utsätta oss för en fullständigare och fruktansvärdare ockupation. Må vi förstå att utan illusioner betrakta vår ställning. Vi ha blifvit besegrade, Hälften af vårt område bar varit i en million tyskars händer; de ha pålagt oss bördan af en förkrossande kostnadsersättning på 5 milliarder; de sköla ej lemna ifrån sig sin pant innan de fått betalniog. Men vi kunna icke finna någon annan utväg än krediten, och denna kredit kunna vi ej erhålla annat Jän genom sparsamhet, klokhet och godt uppförande, Vi ha icke en minut att förlora för att börja med arbetet, vår enda räddning, och i detta ytterst vigtiga ögonblick är det, som vi ha den sorgliga dårskapen att öfverlemna oss åt inbördes misshälligheter! Skola vi väl fördraga att några personer, som jej kanna redogöra för hvad de vilja, oroa staten genom brottsliga tilltag! Vi vädja Itill våra landsmäns förstånd, och vi äro säkra, latt dat skall omöjliggöra dylika försök. Våra underbandlare få allvarsamma, svåra och smärteamma frågor att diskutera. Med I hvad auktoritet skola de kunna göradet, om I man för dem upprepar denna så många gånger af våra motståndare framkastadeinvändniogy I ären icke en regering; man skymfar er, man lyder er icke, man håller er i schack, I kunnen icke erbjuda någon allvarJsam garanti för varaktighet. Om våra unI derhandlare, då de samlas för att under.I handla, behöfva frukta uppvigliogar, skola de I misslyckas likasom den 31 Oktober, då DPp Iloppet vid Hötel da ville gaf fienden anledning att förvägra det vapenstillestånd, som hade kunnat rädda oss. ) Ännu i dag behöfva vi hela vårstyrka fö: att kämpa mot en! slug och segerrik. mot I ståndare; denna styrka skola vi företrädesvis hemta ur den allmänna meningen, hvilken e Iskall bli oss gyntam, så länge vi ej kunna fa Iden på vår sida genom vår enighet, klokhet lock värdighet i olyckan. Aldrig har någor I nation haft ett större direkt intresse i att lutöfva de sanna medborgaredygderna. Detär I derföre att vi glömt detta, som vi lida, och I just till följd.af den olyckas storhet, som öfTI verväldigar oss, böra vi inse den absoluta Inödvändigheten af att draga vinet af lexar Toch taga vår tillflykt till erkännandet af och -taktningen för vår pligt. Regeringen I sätter en ära i att gru; dlägga ee de AR