Aftonbladet – 14 mars 1871, sida 3

Grefve Beck-Friis kunde ej finna annat än att riksdagen egde rätt att inlåta sig på bedömande af huruvida tidpunkten för de båda verkens sammanslagning vore inne. Beträffande de besparin gar som genom deras sammanslagning skulle kunna ske, så torde de komma att uppgå till åtskilliga tusental mer än de uppgifna 8500 riksdalerna, nemligen på revisionsafdelningarne der ej full sysselsättnipg funnes för tjenstemännen. Men den största besparingen skulle uppstå genom telegrafoch posttjensters förening. Telegraftjenstemännen ha på en stor del mindre stationer icke full sysselsättning, hvilket visar sig deraf att på dessa stationer i medeltal inlemnas tio telegrammer om dagen medan en skicklig telegrafexpeditör kan afsända eller mottaga tjugo i timman. Den största vinsten af sammanslagningen skulle just vara att lemna den sysselsättning som fattas åt tjenstemännen. I Danmark är på ett stort antal stationer postoch telegraftjensterna förenade, men i Sverige har en sådan förening, om hvars önskvärdhet dock riksdagen uttalat sig, blott skett på tvenne stationer. En sådan förening låter sig icke helIler göra, så länge dessa geneneraldirektörer verka I på hvar sitt håll. Trodde det derföre vara skäl att bifalla utskottets förslag. vl Grefve af Ugglas erinrade om att regeringen år 1869 icke framställde något positivt hinder emot r sammanslagningen eller uttalade sig definitivt i fråt j sm eAnm adl 2 ek 6 Re ke gan. Då så icke varit fallet och det är möjligt att regeringen vid en förnyad granskning skulle af förändrade omständigheter kunna ledas till ett ar ; I nat resultat, så hade utskottet handlat orätt, ifall I det tillstyrkt upprättande af en definitiv stat för ; telegrafverket innan denna sak vore afgjord. Talaren kunde icke alldeles gilla att man, der sådant icke vore nödvändigt, upprättade generaldiI rektioner, emedan dessa åt sitt verk söka gifva en I relief som icke vore grundad på något verkligt beI hof. Talaren ansåg att telegrafverket borde stälIJag under en med postverket gemensam styrelse ,I med sin särskilda souschef. Hemställde till kam, maren att icke besluta bestämd stat för telegrafI verket förrän regeringen uppgifvit någon bestämd I grund för verkets blifvande ställning. I Hr Nordenfelt erinrade om att förslaget att ; förena telegrafoch posttjensterna blott innefat, tade tretton stationer, och dock skulle telegrafI tjenstemännen äfven på flera andra ställen ha tid till att utom telegraftjensten sköta postgöromål. I Såsom ett bevis på hvilket slöseri med tjensteI mannakrafter som eger rum erinrade talaren om huruledes ensamt i den lilla staden Södertelje finI nas särskilda post-, telegrafoch jernvägstjenstemän. Genom sammanslagningen skulle bland annat en stor del af de 230 vaktmästarne vid telegrafstationerna kunna indragas. Talaren erinrade om att äfven i England vore postoch telegrafÅ verken förenade under en gemensam chef och slutade med att begära bifall till utskottets förslag. Grefve C. G. Mörner erinradeom danska telegrafdirektörers utlåtande i ämnet, hvilket innehåller att en gemensam styrelse för dessa båda verk, som ligga så nära hvarandra, måste vara I principielt riktig och derom att några sammanI slagningar af tjenster inom dessa verk nog icke I skulle komma att ske, så länge de stode under olika generaldirektörer. Yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Rydin ansåg det nödvändigt att chefen för tegrafverket hade sin särskilda ansvarighet för och ledning af verket, likskom chefen för postverket sin. Det vore derföre oriktigt att lägga telegrafI verket såsom ett annex under postverket. De besparingar som, enligt generalpostdirektörens uppgifter, skulle kunna vinnas genom verkens sammanslagning, berodde helt enkelt derpå att telegraftjenstemännen samtlige blifvit satta en grad lägre än de nu inneha. På samma sätt skulle generaldirektören för telegrafverket, ifall han uppgjort ett dylikt förslag, kunnat vinna ännu större besparingar genom att nedflytta samtlige posttjenstemännen en grad. Med anledning af dessa förhållanden ansåg tal. det vara tillräckligt, att icke fatta något beslut i afseende på regeringens förslag om fastställande af en definitiv stat för telegrafverket. . Statsrådet Wern framhöll, att enligt hans erfarenhet hade båda verken så många göromål att intetderas kunde öfverflyttas på det andra; och att besluta en sammanslagning nu, då båda voro stadda i ett lifligt utvecklingsarbete, vore icka lämpligt, enär ett sådant beslut skulle på detta arbete inverka menligt. Tal. hade emellertid ingenting emot att företaga en pröfning af lämpligheten af den ifrågavarande sammanslagningen. Grefve af Ugglas tackade chefen för finansdepartementet för detta löfte och erinrade om nödvändigheten af att icke innan en sådan utredning skett fastställa en stat, som kunde komma att korsa regultaterna af densamma. Grefve Schwerin ansåg, att om man komme att vänta med gsammanslagniogen tills båda verkens utveckling försiggått skulle man komma för sent. Frih. af Ugglas framhöll, att regeringen icke skulle framställt förslag om en definitiv stat för telegrafverket, ifall hon icke ansett att någon sammanslagning icke på länge skulle kunna ega rum. Borde en sammanslagning ske, så mäste det vara under en gemensam högsta auktoritet med tvenne lika berättigade chefer, en för hvartdera verket. Efter slutad diskussion bifölls utskottets förslag i denna punkt. De öfriga punkterna af utskottets utlåtande, hvilka samtlige biföllos, innehöllo, att det af K. M:t framlagda förslag till utgiftsstat för telegrafverket för närvarande icke måtte bifallas, men att riksdagen måtte till K. M:ts disposition för nämnda verk under sjunde hufvudtiteln uppföra ett reservationsanslag af 740,000 rår, att omedelbart utgå af telegrafmedlen; samt att riksdagen måtte medgifva: 1:0) att de öfverskott, som å samma medel möjligen kunna uppstå, må af K. M:t för telegrafverkets behof disponeras; och 2:o) att till bestridande af sådana telegrafverkets oförutsedda utgifter, som för uppfyllande af traktatsenliga förbindelser kunna erfordras, K. M:t må, i händelse verkets egna medel dertill icke lemna tillgång, ega att i riksgäldskontoret utbekomma förskott till belopp af högst 150,000 rår. Tullverket. Stateutskottets hemställan, att riksdagen måtte för 1872 bestämma anslaget för tullverket till 1,980,000 rår, att, ilikhet med hvad hittills egt rum, såsom förslagsanslag direkte utgå af tullmedlen, bifölls utan diskussion af kammaren. Skogsväsendet. K. M:ts förslag om löneförhöfning af 100 rår åt skogsstyrelsens vaktmästare blef, i enlighet med utskottets hemställan, afslaget af kammaren. Kongl. teatern, Såsom bekant bade K. M:t aflåtit proposition om att riksdagen skulle anslå ett belopp af 270,000 rår för inlösande för statsverkets räkning af 8. k. Dramatiska teaterhuset, att utgå under hvartdera af åren 1871, 1872 och 1873 med 90,000 rår om året, hvaremot H. M:t konungen erbjudit sig att liqvidera teaterns gäld med 168.140 rdr. Detta förslag hade af statsutskottet tillstyrkts, och föranleddes af denna fråga en diskussion, som öppnades af Hr Bergstedt, hvilken framhöll att då konungen gjort ett sådant erbjudande, kunde väl ej gerna annat komma i fråga än att godkänna K. M:ta förslag. Emellertid hade grefve af Ugglas i en reservation föreslagit, att riksdagen måtte hemställa att H. M:t konungen täcktes föreskrifva att angelägenheter beträffande k. teatrarne måtte för honom föredragas i samma ordning som för frågor rörande det k. hofvet sker. Olägenheter hade också af det nuvarande sättet för teaterfrågornas behandling uppstått, men talaren trodde icke att riksdagen behöfde göra särskild framställning i denna sak, emedan en förändring i ifrågavarande förbållanden naturligtvis ändå skulle komma att ega rum. I det förslag, som innebålles i hr Kalletenii reservation i afseende på statsutskottets beslut angående denna fråga, nemligen att såsom vilkor för anslagets beviljande skulle bestämmas att äfven all de k, teatrarne tillbörig lösegendom gkulle blifva statsegendom, förklarade sig talaren instämma och yrkade bifall dertill. — Grefve C. G. Mörner påyrkade antagande af