Aftonbladet – 14 mars 1871, sida 1

nn öppva af förvåning. Vet ni, Butterby, satt jag har inte sex pence i hela mitt våld. Om Dick Yorke ej vill låna mig något mynt så vet jag verkligen inte hur i all veriden jeg skall kunna komma dit, såvidt de ej låta mig få fri passage på lokomotivet. Nu var ej tid för längre samtal. Roland bega? sig till Portland Place och steg dristigt in, men hans besök skulle ej gagna honom, Sir Vincent Yorke hade kommit hem kort efter sedan Roland gått, Ej litet förvånad öfver detta pockande budskap undrade baronen om hela slägten blifvit sprängd i luften utom han sjelf, ty intet annat kande väl ursäkta att den der syndaboeken Roland låtit tillsäga sir Vincent att invänta honom. Att stanna henmnwa då han ämnat sig ut — ty sir Vineeats besök i London gällde egentliom hans blifvande brud, miss Trehern — örsatto honom i ytterst dåligt lynne, så att då Roland återkom emottogs hån långtifrån vänligt. Vv Hade Roland förkunnat den olycka som sir Viooent förntsatt såsom möjlig, så hade lea säkert emottagits med mindre förvåning och otvifvelaktigt gjort mindre förargelse. Då baronen kom nader fund med att han olifvit narrad att stanna hemma, endast för utt åhöra Rolands begäran om ett Ppenningån, som skulle sätta honom i stånd att resa ned jernväg — Gad vet hvart — då blogade sir Vincent upp och blef allvarsamt nd. Roland stod tappert emot stormen och ad om mett enda pund, som om han bedt ör sitt lif, men då sir Vincent slutade med len förklaring, stt han ej tänkte låna hoom en skillipg om det också vere för att ädda hövom ur grafven, återstod för Roand ej annat än att gå hem med tomma ickor, under det han grubblade; på någon sonan utväg. (Forts.)