Aftonbladet – 13 mars 1871, sida 2

Om du visste huru ofta han kommit hit och öfverraskat oss med de vidunderligaste historier, så skulle du förstå huru mycket det är värdt att sätta tro till hvad Rolsnd säger, yttrade Bede. Um han hade mera svaga nerver, så skulle han längesedan ådragit sig bjernfeber med detta oupphörliga spring cch prat, denna ständiga sinnesrörelse Han lärer, efter hvad jag hört, ämna resa till Helstonleigh, för att söka få någon upplysning af Galloway. Jaså, ämnar han det? Ja, lika gerna kan han vara der som här, om man skulle räkna på den nytta han gör. Om det fanns Dågon väg till månen, så for han väl dit också. Jag undrar på att du lemnar henom så mycken ledighet, Bede, anmärkte mr Ollivera, Han tar sig den, svarade Bede. Ätven under vanliga förhållanden är han just ej till någon större nytta för oss, men vi vilja ej göra någon förändring förr än lord Oarrick återkommer, och han väntas inom kort. Jag tror dock att Roland bjuder till att göra sitt bästa och Browa har fördrag med honom. Jag ämnade gägs, började mr Ollivera i låg, betydelsefull ton, seden måltiden var slut och de tre herrarne stodo vid elden; samt mars Bede dragit sig undan till ett förster, att jag halft beslutit mig för att äfvenresa till Helstonleigh. För att söka efter Arthur Channing? Nej, onkel, för att forska i denna andra sak, som så länge tyngt mitt sinne. En idö har trängt sig på mig att det... måtte hafva varit en qvinna, Tyst för Gads skull, utbrast Bede upprörd, ser du inte Louisa? Hon kunde icke hatva hört något, men Bede hade fioa skäl för att aldrig tillåta att man talade om dennä sak i hennes närvaro.