Aftonbladet – 13 mars 1871, sida 2

— ehura utan minsta orsak. Det finns så dana lycnen, likasom det finns sådsna qvinnor här i verlden, många vete det alltför väl Gråtande och darrande gick Annabel til sitt rom för att vara i fred med sin smärta Den bade ej just nu beböft någon tillökning i den hemlighetsfulla tilldragelsen med Artbur hvilade tong och förfärande på henne: sinne. Jane kom upp för att säga att bordet var dukadt — men Annabel svarade at bon ej förmådde äta något. Hon slöt barnet i sin femn och med en vänlig kyss hviskade hon att Jane ej skulle få tala om hvac som händt; om farfar eller onkel Bede gjorde ågon anmärkning öfver att hon varfrånvacande skulle Jsne säga att hon hade hufvudvärk, det var ingen osanning. Hon hade allid sökt skydda mrs Bede Greatorex frår klander. Fostrad till det rätta och goda, att vedergäla godt med ondi, att lida undergifvet och med tälamod, bemödade Ahvabel Ubanning sig om stt i sitt dagliga lif troget clja dessa beliga föreskrifter. Från barndonen lärd att bedja: att den helige ande måtte jaga sin boning i hennes bjerta, kände hon vägen till en rätt frid och följde den. Hon var dock endast en svag dödlig och letta bemötande var stundom bårdt att förlräpa. Det fanns stunder då, liksom i dag, won tyckte det skulle vara omöjligt att lävgre värda ut, då kon ansåg att hon måste lerna :enna plats. Äfven detta föreföll beone svårt, :många afseenden var den fördelaktig för wenne och ett skäl som Annabel samvetsrannt öfvervägde, var att bon ej borde lemna jane Greator:x. Hon gjorde i ordets högre vemävrkelse cCetta barn godt. . Lemnad ät en önan pöovernant skulle måhända Jane uppväxa til en sjelfvisk, verldsligt sinnad qvinna. Anps bel hade tåligt arbetat för att leda barets anlag till något bättre och hon tyckte