en tom packlår eller lutat sig öfver stakete på någon af broarne. Ni har gjort er rond i dag som vanligt mr Yorke, förmodar jag, sade lagkarlen. Både en och flera, sir. Jag började med att gå till skeppsdockorna, ty jag kan ej låts bli att tro, att om något händt Artbur, sö ha de sedan stoppat honom i eo söck och den skulle väl flyta upp vågonstädes om der blifvit kasted i vattnet. Sedan bar jag vari vid Scotland Ysrd, tittat in i boderne och på polisvaktkontoren, varit vid Waterlot Bridge, hos Hamish Chaoniog, hen till mrs Jones, bos Vincert Yorke och pu ärjag här, för att säga er att jag ämnar mig till Helstonleigh, om ni kan urdvara mig. Om ri kon undvara mig! just som han gjorde pågon nytta, antingen han var hemma eller borta, Om ej Roland förbättrats både till sätt och kerakter; så hade han dock säkert aldrig gjort rågon fråga i detta fall. Det var en tid då han begaf sig på en vida längre förd utan att säga till sin principal: får jag lot — eller med er tillåtelse — utan endast lerupade sin tjerst. Om ri tillåter, så ville jag gerna träffa miss Channing, fir, för att säga henne att jag äronar mig dit och höra om hon har några holsningar till sing anhöriga Mr Grestorex ringde, han trodde att miss Channing var utgången efter hon ej infunnit sig vid måltiden. Nej, hon var ieke utgången, men på sitt rom. Det lilla vackra rommet med dess smekfulla möblering och blommiga kattunsgardiner. Då lustbarheter tillställdes-dernere, eller då mrs Bedes häftiga lynne gjorde viständet der outhärdligt, tog Annoabel sin tillflykt bit. I ett af sina passionerade utbrott af vrede sow nästan liknade galenskap, hade mrs Bede just i dag farit ut emot Annabel