Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 3

JEROML ar D ledamöter. es LITTERATUR TIDNING. Innehåll: Hambro, Den privata sjörätten enligt svensk lagstiftning -Blanebe, Samlade arbeten. — Puanx, Eouvenirs de Bedan. — De tyska armfernås utprestningar. — Tidskrit för hemmet — Et kristiigt säsdebud. — Litterator-ecb konstaotiser. Den privata sjörälten enligt svensk lagstiftning, Jramställd ef C. F. Bambro.. Senare delen. (Norsteöt Söner. 1870.) Etter en jewförelsevis kort tid har det lyckats författsren stt afeluta detta för vår I:tteratur så betydelsefulla arbete, hvarsf föreverande del utan all fråga utgör den i juridiskt afseenda iotressantaste, n äfven den Lå för tolkningen svåraste delen afhels sj Samma strängt vetenskapliga anda, sar omfattande käanedom om affärslifvets behof, och samma sälisporda klarhet i framställningen, hvilka redan utmärkte arbetets för sel, återfianag i dezna severe, til hvars författande utan tvivel erfordrits en skarp blick och en genom orssorgefulia atudier vunnen erfarenhet i behandlingen af lsptextens ofta dunkla beg ämningar, för att öra dessa frok r den praktiska mpningen. räd ej öfverskrida omfåvget af en tids arälan äro vi nödsakade att inskräska oss till att för äsaren fram blott nägra ef rättstrågor, ika vi under g det isygnerbet hafva fästat oss. Enligt författarens vanliga metod att afhandla hvarje hufvudämne i hela dess historiska kontinuitet, ioleder han äfven denna del med en ailmän öfveraigt öfver dsn undantagsställning, som afdelningen om farlugs ombordläggning hittills intagit i sjörätten, hvilket ock i väsentlig mån hjelper till att förklara orsaken, hvarför Jagen ansett sig böra göra detta ätone till föremål för särskild behåndling, ehuru dess föreskrifter ej innehålla annat eller mera än hvad i det närmaste redan följer af de i allmäsbet gällande grundsatserna för skadeersättniog, De tvenne vigtigaste frågorna, nerligen huruvida påsoglingen bör in casu anses vara af: någon väållad samt huruvida rederiet ansvarar ätven då far-: tyget haft kronolots ombord, derom har lagen, såsom bekant är, icke gifvit nägon föreskrift. Med så mycket större omsorg ha författaren ingått i ondersökniog oc dessa svårlösta frågor; af synnerligt intresse finna vi hans tolkning af hithörande 13 af k. förordningen sngående lotsinrättnvingen i riket samt den tillämpniog han gifvit deneamma, hvilken uten tvifvel måste anses vera den rätta. Denva förordning lider onvskligen af det felet, att den ej skarpt nog uppdragit gränsorna emellan lotsens och befälbafvarens ansvarighet; vi äro dock ense med författaren derom, att någon ersättningsskyldighet svårlige tagas äligga rederiet utölver de fail, då den k. föroreningen uttryckligen gjort befälhafvaren ansvarig. . Lagens afdelning om försäkring Omfattar ten delen af dena privata x ten, som hos css torde vara minst känd, till och med bland eljest kunviga jurister. Åsmnets högst invecklede natur samt ofallständigheten af den äldie lagstiftningeas stadganden förklsra tillräckligt motivernas yttranden (sid. 102), att i ett land, der försäkringerätten är så litet känd som i Sverige och der dess utbildning zenom en utförlig jurispradens icke är saunoik, borde lagen i viss mån fylla denna brist, och att den fördel; som derigenom vanns, ppvägde olägerheten af lagens nog stora vidlyftighet,. Det oaktadt har denno afdelning mer än någon annan utgjort föremål för ett ständigt upprepadt klander, och uekas! kan icke heller, att lagen med all sin vidlyftighet låtit flera och det ganska vigtiga frågor bii obesvarade, Författaren af förevarande skrift har ögoaskenligen medsynnerlig förkärlek egnet sin granskning åt denua, den svåraste af-slia lagens afdelniogar, och vi dragsicke helier i betänkande att ance hans framstälining deraf för något af det mest lyckade i hela 27