Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 3

Ger särskud svärighet, nemligen anskalland af hästar. Det går naturligtvis icke an ens till någon del kaets omsorgen : för det behofs afhjelpande öfver till den tid, då k: get utbryter, då det i detta som andra fö skall visa sig vara för sent att ordna hv: som under freden kunnat ordnas. Hären b alltid vara i follärdigt sk Infanteriets bästbehof är jsrförelsevis lä tillgodosedt. Om kompenicheferne, påso möjligt är, böra vara berisce, så bör det me lämplig årsersättnicg blifva deras ensak a iiksom det högre befälet sjelf anskaffa 8 användbara tjenstehästar, Hästar till kon psaniets train behböfvas icke 1 något stort ar tal, hofvudsakligen af samma beskaffenhe eom vanliga vagnsoch arbetshästar. D behöfvas under fred i första öjningsåret er dast i sex veckor (15 Maj—L Juli), unde mellantiden mellan vårarbetet och hödergnin gen och de följande åren endast tre veckor elle bögst en månad. Det borde kunna vara me det i depötorien bosatta fasta kompanibefä lets fördel öfverensstämmande, att de mo lämplig ersättning åtoge sig trainhästars an i Ändiga underhåll. — Eljes kunde visserligen äfven dylika aftal träffa med andra person-r; men dessa egde ick samma lätthet att ötvervaka hästorres be höriga vård som kowpanibefälet och skull alitgså behöfva högre betalning. För artilleriets vch ingeniörtruppernas beho Jaf hästar torde ock kuuna sörj.s på ett lik. -Jartadt sätt, så att batterieller kompanibe felet såväl i öfoiogshären som krigsreserve: finge mot ersättning sörja för: nödigt hästantal. Dock torde hellre äfven för dette behof af hästar evabauda grunder tillämpa som vid kavalleriet, der ofvannämnde utväg näppeligen kunde auvändas. Vid kavallerie erfordras, nemiigen icke a t ett stort an. tal ridhästar; dessa hästar a ock vare kavallerimessigt inridna och böra hafva erhällt öfniog i träpp. Afven med afseende vå detta behof tro v Idock att det lämpli resultatet skulle kunna ernås genom en ko tion af statens och den enskildes verkeamhet. Befälet bekostar och,uuderhåller naturligtvis sjelft sina egna hästar. Afven vid kapen skulle dette kunna åtminstone till stor del åstadkommoes sålanda, att staten bekostade den första uppsättningen hvsrje är och sedermera lemmade en viss summa till årligt underhåll, aå länge hästen qvarstod i beredskap till krigsbruk, hvartill hav, om ban inköptes vid 4—D5 års ålder, kunde antagas fullt duglig i lan Kran ie TOT. 0 FF de sju krigstjen Så! vore det beböfligt att för de tjogn sqv: er rytteri, som årligen skulla inöfvas, åri anskrffa 2400 remont-rivgshästar, bvi ed ande 500. äng och unrfvade nödig afseende på möjligheten af hä el!er dylikt, lämpligt kande Dessa bletve inridoa på sam der samma tid rekryten få skicklighet i ridning, och hvarje ryttare borde alltid vårda och sköta sin hä För förste inöfningen (6 veckor eller 2 månader) torde dock vara behölligt att använda äldre inridaa kavallerihästar t ex. tredje beväringsklassens, innan de såldes. Då det påtagligen vore önskligast, om rytteren tiliika hade utsigt att bliva hästens egare, exedan han derigenom blefve mest iutre:serad i hästens behöriga vård, samt bäst och ryttsre sålunda städse förefunnes på samma ställe, borde detta på slit möjligt sätt underlättas. Sår lunda, ehuru hästen med behörig vård under: de tre första öfnivgsåren kunde ants rare vinna än förlora i värde och alltså, hag vid deras slut försåldes, borde inbringa åtminstone lika mycket som hans inköpspris, borda 25 proc. neasättning i detta medgifvas de värnepligtige, zom vid öfningstidens slut till detta pris önskade öfvertaga sina hästar med förbindelse att under reservtjensttiden hålla sig och dem i beredskap för tjenstens bebof emot en årlig uaderkällesumma af t. ex. 100 rår för hvarja häst. Under det andra och tredje beväringsåret skulle hästarnes underhåll mellan öfningstiderna på likartadt sätt kunna åstadkommas. Det vore högst önskligt, om ryttaren äfven ander de tider krigsöfningear ej förekomime egde disposition öfver ein häst; ty hemms skulle ban I sådant fall utan tvifve! fullkomna sin färdighet i ridkonsten. För många bland allmogen och mera förmögna klasser skuile detta betraktas såsom en icke ringa fördel, som isin mån kunde bidraga att öka antalet sökande till kavalleriet. Erfarenheten finge visa, om tillloppet blefve så stort, att hästinlösen vid öfvergången till krigsreserven kunde föreskrifvas såeom ett oundgängligt vilkor för inträde vid detta vapezy hvilket otvifvelsktigt vore bäst. Till en början kunde man blott stadga företräde ;för dem som ville åtaga sig detta. De bästar, som icke på detta sätt kunde omedelbart ef ryttaren öfvertagas, skulle under de två-sensre öfsingsåren för statens räkning inom distriktet utackorderas till underhåll, samt vid reservtidens inträde på auktion försäljas med viljor, att staten under de följande fyra åren såsom bidrag till underhåll årligen betslte 100 rår, hvaremot köparen skulle ställa behörig säkerhet för att hästen-onder denne tid icke blefve använd till tyngre Lkörslor samt förbinda sig icke blott att vid den årliga reservmönstringen hålla kronan hästen till banda, utsn ock att vid krigs utbrott låta köpet ätergå och återställa hästen till siaten, men i annat fall vid reserviidens slut betala utfäst köpeskilling, då liqrid uppgjordes emelian staten och hästens köpare. Om. hästen, säsom förut är antaget, såldes finge köparen, som årligen fi rdr till underhållsbidrag, bästen de nämnda skyidigheterna. I under öfnivgstiden torde :deremot böra omedelbart bekostas af staten. På detta sätt skulle till en kostnad, Som visserligen blefve betydlig, men likväl vore den lindrigaste, som för dökta behofs fullständiga fyllande vore tänkbar, hären vara ständigt försedd med h:la det behöfliga antalet hästar. Såsom en tredje grundssts för materielens anskaffande ville vi frambålla, hvad som jemväl står i. öfverensstämmelse med föregående framställning, att man icke bör söka sin trygghet i detta hänseende uti hopade lager at förråder, hvilka dels kunna borttagas, dels med åldern försämras, utan i det årliga förnyandet för hvarja beväringsklass aj förräden. : Det är ingen god buskållniog att på förband hopssamla en sådan mängd förråd, att