Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 3

Folkuppfostran och folkbeväpning. VIL Hiärens materiel. Frågan om bärens materiel sammanhänger visserligen ej omedelbart med frågan om dess organisation; och vi kunde alltså möjligen hafva lemnat detta ämne å sido. Ej heller är det na vår asigt att ingå i några detaljer rörande tändrålsgevär, Chasepot, Remington, framoch bakladdningskanoner, mitrailleuser och hvad de allt heta dessa nutidens ständigt förnyade och fullkomnade förstörelseredekap. Men vi vilie äfven i denna fråga framställa några få ledande grundsatser, af hvilka åtminstone ett par stå i värmare sammanhang med sjelfva härordniogens art. Den första är den grundsstsen, att all flärd måste bannlysas. Vi skola i allt söka det ändamålsenliga, hvilket iogalanda utesiuter, tvärtom städse rör förena eig med det smakfulla. Detta gäller såväl on öfrig utredning, som ock särskildt om uniformen. Allt falskt glitter, som endast tjenar till sigtpunkter för fienden eller onödigt förböjer kostnaden utan att föröka nyttan, måste undvikas. Medborgaren behöfver -ej lockas till fanorna af granna uniformer eller yttre retmedel. — Det är en hög medborgerlig pligt han uppfyller, då han intager sin plats i ledet. Den andra hufvudgrundsatsen står den förra nära. Den är, att så mycket som möjligt af krigsutrustning och krigsutredning må öfverlernas åt den enskilde soldaten att, under ansvar och kontroll, sjelf auskaffa och vårda, och -å litet som möjligt af staten omedelbart anskaffas och underbållas. Detta bör iakttagas, först emedan det på det hela gkall lända till stor besparing, enär kostnadsn för tjenstemän och förrådshus m. m. sålunda kau betydiigt förminskas. Vidare derföre att utrustniogen sålunda kan blifva mera lämad efter den enskildes beqvämlighet och sålanda blitva mer ändamålsenlig. Ytterligare derför. att det bättre öfverensstämmer med den frie medborgarens värdighet, att sjelf hafva omtanke om sin person. ÅAnvnuytterligare, emeden man sålunda undviker att samla oduglig och föråldrad materiel, enär denna med manskapet jemnt omsättes. Slutligen, icke minst, derför att endast sålunda den nödiga ntrustningen skall befinnas i hvarje ögonblick till bands, utan att någon dyrbar tid behöfver spillag för dess utdelning bland troppen samt derför att förråderna derigenom follständigt spridas och alltså äro fulikomligt skyddade emot faran att vid ett fisnåtligt öfverfall förstöras eller borttagas af fienden. Stacens verksamhet i detta afseende blir i alla fal ej ringa, men torde kunna inskränkas till följande: fastställande af tjenliga modeller för de kiädespersedlar som tillhöra uniformen, lillhandahållande för inlösen af första klassens beväringsskyldige utaf lämpligt antal af vissa uniformspersediar, ntredningspersedjar m. m.; kontrollerande att hvarje krigsman är försedd med nödig utrustning; anskoffande at vapen och ammunition. .samt allt sådant som ieke tillhör den enskildes utrustning utan är gemensamt för hela truppen. Äfven gevären och de enskilda utredningspersedlarne börde af den enskilde anskaffas eller inlösas