Aftonbladet – 11 mars 1871, sida 3

alintresse, som fäster sig vid hans större, r t I mantiserade skildringar, ingalunda af di , flyktiga art som ofta kommer äfven beröm a författare till del: ej såeom vitnesbörd o e lett förgånget stadium inom litteraturens u a I veckling taga Avgust Blanches romaner up a märksamheten i anspråk; de bära ungdomei .!prägel och äro lika tilltalande nu som fi itjuga år sedan. Och den friska humor, de a för ömtåliga nerver kanske någongång ten i ligen skarpa sälta, som på hvarje blad erir i jrar om författerens individualitet, om har JSsätt att se lifvet i all dess vexlande mång ,Ifald, är en borgen för hans alsters beståenc Jvärde, I Sonen af Söder och Nord teck nar han sålunda scener från 1848 års fransk revolution med ett dramatiskt lit, en åskåd Jlighet i framställningen, hvartill man mycke -Isällan skall ficna motstycken, han skänkt 19088 typer ur franska arbetareklassen, sådan latt äiven de mest spirituelle franske för fattare ej tecknat dem rcera lefvande, oc Jdrag ur de fattiges lif, af verkligt gripand vatur; han låter oss blicka in i den förnäm I parisieka verlden och han framlägger me skonizgelös skärpa den ofta förskämda för finingen, han gifver oss en bild af emöterna stormar och Jåter oss bevitna folktalarne löd, han ställer fram för vårt öga barrika ernas försvarare och fosterlandskärleken entusiaster, han gifver ej lösryckta fragmen ter, utan vet alt med den inspirerade dik. tarens kraft skapa ett konstnärligt helt, de till och med de, som blott söka en spän nande reman, skola finna en rik skörd a effektfulla situationer och likväl aldrig för lora intrigens hofvudpersoner ur sigte; mer under all: detta är det dock August Blanche: personlighet, hans vyer och hans ideer, som äfven direkt utöfva den största påtryckningen, I någon mån är väl så alltid förhållandet med hvarja snillrik skriftställare äfven på romanens område, hvarje verklig författarindividnalitet, men denna i alla Blanches arbeten s rkt i ögonen fallande, om vi så få säga, omedelbara korrespondens med läsaren ör dock för honom något karakteristiskt, som. helt naturligt har sitt uttryck äfven i formen; och denna hans sällsporda konst, att utan ringaste skymt af affektation sjelf träda fram och just genom sin Bersonhghet beberrska läsaren, förlänar åt allt hvad han skriivit ett alldeles egendomligt behag. Utom Sonen af Söder och Nord, bar i den nys upplegan af Blanches romaner äfven första häftet af Banditen nu lemnat pressen, och äfven detta arbete är i hög grad förtjest ef allmänhetens uppmärksamhet. Den lide!sefulla kärlekens brand, passionerhämindens förfärande makter ha aldrig a om svensk författare blifvit så lifligt skildrade som i dennå berättelse; ej heller törnekar här författaren Bin styrka i det komiska, och allraminst glömmer har gin älstlipgside, sitt presterea censeo om frihet och furstevälde. ur verkligbeten,, hvaraf ett dubbeihälte utkomiit, ha tll en stor del ej förut varit i bokform tilgängliga och uts vöra en efterskörd af tidvingsuppsatser från Blanches seneste lefnedsär; att de äro med sina föregångare fullt jemnbördige, torde snappt vara eaf nöden att säga, ty hvera miones ej dessa mästerliga små drag ur lifvet: Farbror Walsterson,, och Gården vid Gumshornsgstan, och Peile Dubb, och så nåpga andra — och kvem vill ej ega dem, lå de nu blifvit samlade! Den nya upplagan af Blanches srbeten, som besörjes at hr A. Hedia, af hvilken man Hven har att vänta författarens lefnadstecking, och framträder i en innehållet värdig itstyrsel, kommer att utgöra omkriog jagu bälten, till format och tryck öfverensande med författarens törut utgifna ;ch änuu i bokhandeln tillgävgliga Bilder ir verkligheten semt Taflor och Berätteler,, och skall jemte de dramatiska arbetenz ch romanerna upptoga ett urval ef förfatiga minnesrunor öfver bortmtida, samt af hans politiska iftställeri: uppsatser, dem man med rätta allat ej blott mönster af en sällsynt formoljändvicg, defulla tidsbildersaf le sociala och politiska förbållanderas uteckling, jemte det de visserligen, såsom allt vad August Blanche skrifvit, bära vitne om ans förmåga af uddhvass satir mot det umpna och liga, hans hänförelse för allt vad högt och ädelt är och hans okufliga rihetekärlek.