svagt rö i händerna på mrs J., och du är den vackre, strålande Hamish Channing — men du hostar på samma sätt som han. Med dessa ord hastade Rolsnd derifrån. Då han hade ett mål i sigte voro hans tankar i lika snabb rörelse som hans fötter, och ingen mensklig makt — om det ej varit Arthur i egen person — skuile nu kunnat få honom att afstå från sin plan, neriligen en resa till Helstonleigh. TRETTIONDE KAPITLET. Mr Ollivera får en ny id6. Pastor Henry William Ollivera satt i sitt rum framför en sen frukost. Han hade fått bud efter sig till en sjuk församlingsbo, just då han tidigare på morgonen skulle dricka sitt kaffe, och han hade som vanligt, utan tanke på sig sjelf, genast skyndat bort, i det han stoppade på sig en skifva bröd. Klockan var nära ett, dä han kom hem, och mrs Jones, som med sitt sträfva sätt dock hyste en välvillig omtanka för sina hyresgäster, hade skickat upp rågen ägg och en bit skinka. Borddaken var bländande hvit ock kaffekannan lyste som siliver. Så frestande än anrättningen var och så i behof deraf än mr Ollivera kunde vara, lät han den likväl kallna framför sig. Ett tidningsbled låg orördt bredvid honom, der han satt försjunken i drömmar, utan att synas sifva akt på något, ehuru hans ögon hade in ovanlig glans. Några månader hade relan gått förbi sedan mr Willett meddelat ig med honom, och den brännande oron utt afslöja den hemlighet som hvilade öfver ans broders dödssätt hade derigenom blifsit räckt till nytt lif och tycktes aldrig. vilja emna honom. Ingenting vidare hade likväl blifvit upp