Aftonbladet – 10 mars 1871, sida 3

rån en propogition. och bullersamma protester.) Vitet: Hvad! Som icke äro i fråga! De äro s ju orsak till kriget! Conti: Ifter att ha tvungit mig att bestiga denna tribun för att sväfa på oerhörda anklagelser, nedtysten I mig genom edra afbrott och anfallen från alla sidor med en exempellje våldsamhet ett kejgardöme; söm jag tjenat, som jag vördar och som det ar mit fulla tattigket att försvara. Jag sade nyss, att vid en viss tidpunkt... (Afbrott). En medlem: Det är för Monitören som talareb yttrar sig, ty ingen hör på honom. ; Conti: Jag talar för att Frankrike må höra mig och det skall höra mig. (Häftiga motsägelser.) En vöst all höger: Det skall icke höra er. (Buller.) Grefve De Bouhet: Vi yrkå att denna mellankommande debatt skall slutas. Conti: Jag har aldrig i någon församling sett en sådan ofördragsamhet. (Nya rop.) Cochery: Detta är ovärdigt! ufaure, justitieministern: Och när hr Thiers talade för freden; var ni i begrepp att rycka ned honom af tribunen! Flera röster till vesster: Afsättning, afsättning! Paul Bethmont: Det gifves endast ett medelatt få slät på denna mellankommande debatt, nemliJa je, orklara Napoleon och hans dytiasti afsatt: a, ja! (En stor mängd deputerade resa sig och ropa: Tafsättning, afsättning!) Target bestiger tribunen för att nedlägga på byPå uppfordran af presidenten hedstiger hah strat. ; Talrika röster: Afsättning, afsättning Grefve De Pouhet: Stig ned från tribunen, hr orre detta är. klokare än att förlänga detta afrott. Presidenten: Hr Conti, vi har fått ordet endast I genom ett medgifvande af hr Bamberger, soin var på tribunen och endast för att gifva en personlig förklaring. Då er förklaring är uttömd, uppfordrar jag er att nedstiga från tribunen. (Ja, ja!) .Conts: Jag kan endast gifva vika för kammarens ofördragsamhet, och då ordet blifvit mig frånta: get, nedstiger jag från tribunen. (Flererop. HäfItiga interpellationer ställas af flere medlemmar till I Conti under det han återvänder till sin plats.) Presidenten: Jag uppfordrar kammaren till lugn jr tystoad. Om den oro gom råder i detta ögonlick i ke stilia8, ger jäg mig nödsäkad att inställa sammanträdet. Från flere bänkar: Ja, ja, ni gör väl derutil — inställ sammanträdet! Langlois: Låtom oss votera om Bonaparteska dynastitns afsättning! (Ja, ja, afsättning!) Ett stort antal medlemmar resa sig och ropai afsättning! afsättning! (Allmän rörelse, tumult.) Presidenten: Emedan lugnet icke återkommer, inställer jag samtnanträdet under en fjerdedels timme. (Talrika tecken till gillande.) (Presidenten betäcker sig, och sammanträdet afbrytes kl. 1,50. Det börjar åtet kl. 2!;) Presidenten: Jag beder församlingen alt icke mera låta några. sinnesrörelser, huru berättigade de än må vara, störa den känsla af allvarlig och lugn smärta som bör råda under denna öfverläggnitig. TMöeket rä, nybket bra). Jag ifyer ordet åt br Target för att Uppläsa ect tbral till dagordning. Derefter uppläste Target sitt förslag till dagordning, gående ut på Napoleonska dynastiens afsättning; hvilket i Journal, Offieiel är af samma 1ydelse som det i går ur Independance Belge ineddelade och undertecknadt med följande namn: f Target, Betlimönt, Jules Biissoö, Rene, Brice; Oh. Roliand, Tailion, le due de Marmier, Pratlie, Ricard, Girard, Lambert de Sainte-Croix, Wilson, Ch. Alexandre, Baragnon, Lon Say, Victor de Laprade, Louis Viennet, Farcy, F. Dupin, Marcel Barthe, comte dOsmoy. Wallon, Ch. Rive, comte de Brettes-Thurin, Villain. . (Medlemmarne af de olika partierna i försams lingen resa sig undet applåder och rop af: mycket Bra, fnycköt bra!) Comti: Jag bebär ordet. — Gavini. Mina herrar... (Nej, nej, det ha röstats!) Visen åtminstone aktning för minoriteterna! (Tal. afbrytes.) Jag måste protestera mot förslaget (nog! nog!), församlingen eger icke rättighet att yttra sig om den. fråga, gom blifvit framställd; vald för ett särekildt uppdrag, är Bön icke könstituerande. (Protester.) Nya rop: Omröstning, omröstning! Gavins. Den allmänna rösträtten ensam kan förstöra det verk, som den uppbyggt genom fyra högtidliga folkbeslut; vädjen till den allmänna rösträtten, om I vågen (omröstning, omröstning !), och då, sedan folket yttrat gig; vore den en stor brotts: lihg, som ej underkastade sig dess vilja, hvilken är den enda suveräna. (Omröstning, omröstning! — Larmet öfverröstsr talaren.) Jag protesterar mot propogrition. De Tillaneourt: Omröstning och ordning! Markis de la Rochejaquelein: Folket har yttrat sig genom att skicka oss hit. (Gavini nedstiger från tribuner under ropen: omrösthing: — btdning! Liflig uppståndelse råder i församlingen.) D. ; Propositionen är att sluta dehöa Presidenten: t episod, Man har begärt omröstning om denna proposition: vs . Från alla håll. Nej, nbj; det är fat I Coxti. I tillåten icke att dirkuterå Ye: Få Cochery, (vändande sig till Conti och Gavini): I upprören församlingens könslor, och i hvilket ögonblick! (Allmänt larm.) a Thiers: Gifven herr Conti ordet. (Nej, nej! — Jo.) Herr president, gif dem ordet för att ur-. skulda kejsardömets fel. , Flere medlemmar: Ja, ja! Må de göra det, om de vågal Thiers stiger upp på tribunen under församlingens bifallsrop. : Presidenten: Herr Thiers, verkställande mak-: tens chef, har ordet. Thiers: Mina herrar, jag har föreslagit er en försoningsoch fredspolitik, och jag hoppades, att alla skulle förstå den återhållsamhet och tystnad, vi iakttagit i afseende på det förflutna. Men då detta förflutna uppträder inför landet... (Lifligt bifall och handklappningar.) Conti. Jag begär ordet. Thiers. När detta förflutna tyckes njuta af våra olyckor, hvilkas upphof det är — (Ja, ja — förnyade bravorop) och dendag, då det förflutna uppträder inför oss, då vi vilja glömma det, när vi nedböja hufvudet under dess fel, tillåten mig säga under dess brott (Ja, ja, det är sannt!), veten I hvad de prinsar säga i Europa, hvilka I repre-1 senteren — jag har det från suveränernas läppar —. de säga, att det ej är de, som äro skulden till det krig. som föres i Frankrike; de säga att det är vi. Nåväl! jag ger dem dementi inför Europa. (Bifall.) Nej, Frankrike har icke velat kriget. (Nej, nej!): Det är I som protesteren, det är I som velat ha det! (Ja!) (Conti yttrar vid foten af tribunen till talaren några ord, som förqväfvas af ropen: Afbryt ej! — Till ordvingen! — Flere representanter vid tribunens fot tala häftigt till Conti.) Presidenten. Jag uppmanar representanterna att aflägsna sig från foten af talarestolen och intaga sina platser; tystnad och ordning i diskusa äro af nöden. (Det är sannt: — Mycket ra! Thiers. I hafven misskänt sanningen. Hon reser sig nu mot er, och det är ett himlens straff att se er här underkasta er nationens dom, som skall bli efterverldens dom. (Ja, ja! Lifligt bifall.) Nåväl! I försvaren här den herres oskuld, hvilken I tjenen. Jag respekterar alltid all smärta; det är ej individer jag angriper. Conti. Det tyckes knappt så! Chefen för den verkställande makten: Men ni vill här drifva det påståendet att den herre ni tjenat är oskyldig. Om försavlingen vill lyssna till mitt råd, skall hon lemna er ordet. Nåväl! Talen om de tjenster kejsardömet gjort Frankrike! Det är många ibland oss här som genast skola svara er. (Det är sant! Mycket bra!) Om församlingen vill afsluta diskussionen (Ja! ja!) så är detta onekligen det klokaste och värdigaste. (Bifall.) Men om hon ej vill göra det, ber jag henne låta kej