Aftonbladet – 10 mars 1871, sida 3

att upprepa ett och annat, anso oss böra återgifva den sådan den nu finnes med stenografisk trohet skildrad af Journal officigl. Bamberger: Detta fördrag utgör i min tanke en af åe största rättskränkningar som folkens historia och de diplomatiska annalerna skola ha att inregistrera. En enda man, jag förklarar det helt T högt, en enda man borde underteckna det. Denne Iman är Napoleon III. . å . Prån et mycket stort antal bänkar: Ja, ja, ni har rätt! Bamberger: En enda man, hvars namn skall för evigt bli fastspikadt vid historiens skampåle. (Ihållande bifallsrop). . : n ledämot til höger: Napoleon III skulle aldrig undertecknat ett skymfligt fördrag. (Sorl och protester.) Flera röster: Hvem säger det? Namnet! Namnet på den som säger det! ; Fr ledamot: Galiani dIstria. (Växande sorl. Hentjens: Man bör heilre klandra en preussisk stiverån än en suverän som är våra grymma fienders fånge. Det är ej hr von Bismarck man i detta ögonblick klandrar. (Afbrott från diverse håll. Ihållande gorl.) NINE Bambergers Det är ej tin aföigt att behandla frågan är historisk synpunkt. Andra skola utan tvifvel göra den saken bättre än vi. (Nya interpellstioner. Conti och Gavini yttra någonting som vi ej kunna uppfatta.) Flera ledamöter till Centi: Till trikunen! Till tribunen! Bög från tribunen hvad ni har attsäga! Jonti bestiger tribunen under en häftig uppståndelse i salen. Jules Simon till Conti: Tala! Tala då! Haf panna att försvara upphofsmannen till alla våra olyckor! or Lanvglvig skyndar ot tribunen. Prösdenten: Hr Langlois, var så god och återtag er plats! General Duerot yttrar med stor liflighet några ord som vi ej kunna uppfånga. Conti: Jag her blifvit utmanad ätt... (Afbrott.) Gavinit I bafven drifvit br Conti upp på tribönen; låten honom då tala! a Jules Simon: Ja, ja, må hån då säga någonting som hederligt folk kan höra! (Allmänt sorl) Presidenten: Jag ber församlingen ha den godheten att höra honom. En ledamot af venstern: Jag begär prået: Presidentenr Ni Bal ifite ordet. Jag besvär församlingen att iakttåga det lign som en så all: vårlig och smärtsam diskussion fordrar. (Mycket bra! Mycket bra!) Afstår hr Bamberkger ördet åt lir Conti? Bamberger: Jag afstår det tillsvidare, hr prefident, och under förbehåll af min rätt. (Mycket ra.) Presidenten till Conti: Ni har ordet. Conti: Jag har blifvit utmarad att från dertia tribun afgifva den protest jag ville uttala från min plats mot de ord som yttrats af den ärade föregående talaren. (Sorl.) Denna protest tvekar jag ej att bär förnya; job sksll görå det Hed ofTag doch mod. (Bullersamt afbrott. Tala! Tala! Presidenten: Mina herrar, då I önsken att talaren skall yttra sig, så hafven det tålamodet att lygsna till honom! Conti: Denna protest tvekar jag ej att förnya; och hoppas att den skall finna genljud i hela Jänet, om ,hön aj här al sild mottages Med samma Finest. (Nya afbrott.) Mina herrar, i en så smärtsam debatt väntade jag mig ej passionerade af-l. brott (ah! ahl), orättvisa beskyllningar mot ett förflutet, hvarvid flera af oss äro fästade. (Nej! Nej!) I sägen nej. Fins det då ej här mänga af våra kolleger gom, i likhet med, rig, svurit kejsardämet. trolet? Khältiga protester) som, i likhet med inig, hävgifvet tjenat det, och som gäkerligen ej vilja förneka sina föregåenden? (Nya och häftiga protester.) En ledamot: Och kejsaren, hade han kanskel inte svurit republiken trohet? Dufaure: Jag begär orået. l Gavimi: Jag prötesterar i likhet med hr Conti... : (Talarens föst, dväfveå åf Börlet.) Hortiken aj Märmont: En aftvungen ed sak-: har all bindande kraft. Conti: Mina herrar, jag har kommit hit i en j:! försoningens och paftriotismens anda att dela edert ansvar. (Utrop och sgorl.?Fiere ledamöter resa sig och yttra ord till talaren, 80m vi ej kunna höra.) : Presidenten till de afbrytande: Varen så goda och sätten er, inina herrar! hafven ej ördet: Förtsält, br Conti löre ledamöter: Nej, nej! Nog, nog! Presidenten: Ännu en gång uppmanar jag er, mina herrar, att ej afbryta, Bj skall jog bli nöd11 sakad ätt kalla er till ördningen. (Mycket bra!) Cönts: Jag sade att jag, i likhet med de flesta af eder, kommit i en stämning af djup förgonlighet att sätta mitt ansvar under den akt, l! gom vi äro nödsakade att underteckna. Ja, jog tror att fredens stund är kommen, att ögonblicket att förbinda våra sår och hela våra olyc-. kor är inne; men hvarför till en bitterhet, sbm F redan är så stör, lägpa eh annan? Hvarför viljen I hindra inig att tittala mina innersta och upprik-(4 tigaste öfvertygelser? (Häftiga afbrott. Nog, nog!) Gavini: Protestera raot det våld man tillfogat 4 er och stig sedan ned från tribunen! Presidenten: Herr Gavini, pi har ej ordet. t Conti: Dessa afbrott skola ej tvinga mig att lemna min plats, ty jag står här för att försvara grundf satser, jag står bär för att försvara mitt land (ut-2 rop) och allt hvad det hedrat. År det ej nog att IV d 1 nödgas rösta för sitt lands sönderstyckning, måste man äfven ur dess historia utstryka några ärofulla år, hvilkas lycka ej skall glömmas? (Häftiga protester och utrop från ett stort antal bänkar.) Vätet: Arofulia! Säg snarare vanhederliga. L Conti: Låten mig uttala min öfvertygelse. Ilr kunnen ju sedan svara mig. (Nog, nog!) HEära lv anklagelser... (Sorl.) : Y Gavin: Protestera och stig sedan ned från tri58 bunen! Förläng inte denna smärtfulla debatt, då !l man inte vill höra på er! Vi förena oss med er.s Conti: Innan jag nedstiger från denna tribun,d skall jag säga hvad jag har på hjertat. Då I an-l1 fallen den styrelse jag försvarar, anklagen I Frank1 rike sjelf, som grundat henre och genom en följd )2 af plebisciter understödt benne. (Allmänt gor.) I Ja, mina herrar, denna styrelse, för hvilken ni ejdc hafven nog starka ord... (Nya rop: Nog, nog!) Markis de Franclieu: Stig ned från tribunen!r Bödlarne ha ej rätt att skymfa offren. . Conti: I erinren mig... (Nog, nog!) Ir Hentjens: Stig ned från tribunen! Conti: Jag skall ej stiga ned derifrån; jag skall a ej underkasta mig detta våld. Jag ämnar säga lt ale hvad jag tänker. Är det då friheten I viljens gifva oss? Mina herrar, 1856 sade. derärade chefen för den verkställande makten... (allmänt sorl.) Markis de Franclieu: Vi vilja ej längre höra er. S Wilson: Det är skada att Napoleon III ej sjelf ) a är här. 8 Conti: Efter Krimkriget... (Proposition! Pro-2 position! — Tilltagande jäsning.) I Duc de Mormier: Herr Bamberger hade ordet. e Hvarför, fortsätter inte han sitt anförande? Presidenten: Herr de Marmier, var så god och var tyst! Mica herrar, viljen I tillåta er president att presidera i sessionen? (Hör! Hör!) Bamberger bestiger åter tribunen och ställer sig vid sidan af Conti. Hans uppträdande helsas med bifallsrop. Presidenten: Ni har inte ordet nu, herr Bamberger. Var derför så god och stig ned från tribunen! a Hr Bamberger stiger nu ned, men i hans ställe uppstiger Victor Hugo under handklappningar och bifallsrop från flera bänkar. 3 En röst till venster: Tala, herr Victor Hugo! Presidenten: Om ett sådant larm fortfar, skolen I tvinga mig att afbryta sessionen. (Det blir tyst.) I hafven sjelfva begärt att hr Conti skulle uppstiga på tribunen. (Nej! Nej! — Jo!) I Dufaure, justitieministern: Det var icke för att! hålla ett tal och en apologi. jr i Conti: Jag förstår mycket väl. Är detta hela den frihet I lemnen mig? Jag kan icke (afbrott) yn va nå alla An ntrnollatinst anm etag ag I Yr EL DE RRD JR kt DE rt (