Aftonbladet – 8 mars 1871, sida 3

FT YLLCLDL CUKIA,; CN plats vore vald och planen i I detta afseende färdig. Af frih. Skogman erinra deg dock om att de öfriga befästningsarbetena vore af mera trängande nödvändighet och detta utgjorde tillräckligt skäl för afslag. Kammaren gillade utskottets afstyrkande utlåtande. Afven frågan om anslag af 1,000,000 rår, som blifvit begärda för en kasernbyggnad för Svea arI tilleriregemente i Stockholm, men hvilkas beviljande statsutskottet afstyrkt, föranledde en längre diskussion, under hvilken å ena sidan framhölls nödvändigheten af att nämnde byggnad blefve uppförd, å andra sidan framhölls, att denna byggnad väl kunde uppskjutas, då så många andra nödvändiga utgifter förestodo. Slutligen föreslogs återremiss på det att utskottet måtte taga i öfvervägande om icke anslag för ändamålet skulle för nästa år kunna förordas. Återremisg blef äfvon pogluten NN Kör a 32. asernbyggnad i Wisby anslogs en summa af 42,875 rdr att under innevarande ch nästa år utgå mot det att vd stad förbinder sig till en årlig servisersättning af 1150 rdr. rih. C.A. J. Raabs motion om ett räntefritt lån af 500,000 rdr till ett kanongjuteri i nordvestra Sverige, blef af kammaren i enlighet med utskottets förslag afslagen; likaledes hr H. B. A. Hans20ns. motion att skarpskytteföreningarne måtte afgiftsfritt få behålla de till krigsbruk odugliga gevär som de från armöns förråder erhållit. Vidare biföllos följande hemställanden af statsutskottet i dess utlåtanden n:r 19 och 20: attriksdagen måtte för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar. till K. M:ts disposition för år 1872 anvisa ett anslag af etthundrafemtiotusen riksdaler; att riksdagen måtte, för väganläggning mellan Lycksele och Wilhelmina kyrkobyar i Westerbottens län, för år 1872 anvisa tjugutusen riksdaler, i ytterligare afräkning å det vid 1870 årg riksdag för detta vägarbete beviljade anslag af 106,700 rdr; att hr Gunnar Erikssons motion om anslag af 36,060 rår till omläggning af Carl Johansvägen i Jemtland måtte lemnas utan afseende; att hr Bäckströms motion. om anläggande af en till kostnad af 214.261 rdr beräknad vägoch vattenkommunikation från Piteå till Saltens fjord i Norge måtte afslås; att riksdagen måtte för understödjande af mindre hamnoch brobyggnader samt upprensning af åar och farleder till K. M:ts disposition för år 1872 anvisa ett anslag af tjugutusen riksdaler; att i ytterligare afräkning å det för tillökning af vågbrytaren utanför Wisby hamn beviljade anslag å 130,000 rår, för är 1872 måtte anvisas ett belopp af sextiotusen riksdaler; att riksdagen måtte till K. M:ts disposition för år 1872 anvisa ett kolopp af sextiotusen riksdaler, att mot vissa vilkor utgå såsom anslag utan återbetalningsskyldighet, till understödjande af sådana myrutdikningar och vattenaftappningar inom Norrbottens, Westerbottens, Westernorrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län samt Elfdals, Fryksdals, Jösse och Nordmarks härader i Wermlands län, som företrädesvis afse att förminska frostländigheten; att riksdagen måtte till K. M:ts disposition för år 1872 på riksgäldskontoret anvisa en summa af Sttauirktansen riksdaler, att utgå såsom lön för befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och gjöar till beredande af odlingsföretag inom rikets mellersta och södra län samt att för erhållande af lån utaf ifrågavarande medel skola lända till efterrättelse de vilkör och bestämmelser som riksdagen, med anledning af det memorial utskottet derom särskildt skall afgifva, kommer att fastställa; att hr Sven Nilssons förslag att 54,000 rår, utgörande icke fullt två tredjedelar af den beräknade: kostnadssumman måtte beviljas såsom lån på billiga vilkor för sänkning af Ifösjön i Willands härad och Kristianstads län måtte lemnas utan afseende äfvensom att hr Pehr Pehrssons motion om anslag af 102,400 rår till upprensning af en del af Olandsån icke måtte bifallas. Andra kammaren. Öfverläggningen om fjerde hufvudtiteln. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Key visade med ig sifferuppgifter, huru man på de senare åren i Norge beviljat stora summor till försvarsväsendet, och förmenade tal., att norrmännen nu vore så rustade att några gärdeles stora ansträngningar å deras sida icke benöfdes för att komplettera hvad som ännu återstode. Hr Palander ville icke bestrida att de, som anse faran aflägsen, ega en skarp blick, men påstod att sannolikheterna lågo åt det andra hållet. Dessutom, om jag bar en granne, gom bor i ett hus fullt af brännbara ämnen och till på köpet handskas ovarsamt med elden, är det icke då skäl, att jag brandförsäkrar hvad mig tillhör? Sådana rannar hafva vi och de stående armåerna äro de ränpbara ämnena. Vi måste derför assurera vår egendom, dock med iakttagande af det försigtighetsmått, att icke premierna blifva så höga, att de tillsammans öfverskjuta egendomens hela värde. Det hade anmärkts, att konungen i Norge begärt mindre till försvarsväsendets ordnande än konungen i Sverige. Talaren trodde att orsaken härtill möjligen kunde ligga deri, att konungen i Sverige och konungen i Norge icke ha samma rådgifvare och att de båda länderna icke i samma grad behöfde frukta det farliga grannskapet. Äfven från synpunkten af klok hushållning ansåg talaren det af statsutskottet tillstyrkta anslagssättet lämpligt och yrkade derför bifall till detsamma. Hr Hierta bemötte åtskilliga af hr Ribbings anmärkningar, som blifvit utkastade med em jonglörs skicklighet, samt beskyllde honom för att sjelf hafva gjort sig skyldig till petitio principii. Grefve Sparre vore icke en bland dem som läte skrämma sig. Han ville gifva rättvisa åt påståendet, att under den närmaste framtiden fredsbrott icke behöfde befaras, men man kunde dock vara förvissad om att den fred, hvarom i dessa dagar underbandlats, hos Frankrike framkallat sådant begär efter hämnd, att krigslågan snart nog åter skall frambryta.Först 7 år härefter skulle slutsumman af det ifrågavarande anslaget utgå. Vid den tiden har Frankrike troligen återvunnit tillräckligt med krafter för att kunna återupptaga kampen, och det vore illa, om Sverige då icke stode rustadt. Landtförsvaret vore äfven det en byggnad, som icke på en gång kunde fullbordas, och regeringen måste nödvändigt veta, efter hvilka grunder den hade att gå. Då den nu i sådant ändamål framlagt en plan, skulle det vara illa, om riksdagen vägrade det begärda anslaget. Talaren instämde i statsutskottets förslag. Hr Jöns Pehrsson ville yrka bifall endast till anslaget för år 1872, under vilkor att penningarne väl användas. Tal. insåg klart behofvet af gevär och kanoner, men hvartillammunitionsvagnar skulle gagna under fredstid kunde: han icke fatta. Det vore tids nog att anskaffa dem efter krigets utjr vn då vagnfabrikationen nog skulle komma i ng. g Hr Mannerskantz. Att bevilja endast för år 1872, vore detsamma som satt icke bevilja något alls, ty regeringen blefve då urståndsatt att vidtaga nödiga förberedande anstalter. Talaren, som egde någon militärisk erfarenhet, ville upplysa br Jöns Pehrsson derom, att kanoner utan ammunitionsvagnar gagnade till intet. Skulle man invänta molnets ankomst innan man vidtager några åtgärder att skydda sig mot dess följder, vore det antagligt att man komme för sent. Talaren yrkade bifall till utskottets förslag. Hr Rundgren, Det torde icke skada att flera röster höjas för förslaget; dels derför att punkten behandlar en principfråga, som utan tvifvel kommer att i någon mån inverka på uppfattningen af de öfriga punkterna, dels--emedan detta är det första tillfälle då representationen vid innevarande riksdag är i tillfälle uttala sig i den fråga, som blifvit kallad riksdagens vigtigaste. Tvisten tyckes här gälla, huruvida det ligger någon vigt på att beslutet affattas i de ordalag, statsutskottet framställt. eller om det hlir lika tillfredaställande