RIKSDAGEN. Lördagens sammanträde. Första kammaren. Fjerde hufvudtiteln. (Forts. från gårdagsbl.) Utskottet -hade föreslagit att riksdagen måtte bevilja den af K. M:t för fältartilleri äskade summa, 1,102,743 rdr och deraf anvisa såsom extra anslag för år 1872 ett belopp af 180,000 rdr. Beträffande detta anslag yrkade frih. C. A. Raab att få några närmare upplysningar om icke större belopp för närvarande vore erforderligt, för att man skulle vinna ändamålet. Detta spörjsmål besvarades nekande bland andra af grefve H. Hamilton, hvilken upplyste, att om också artilleriet borde vara vårt förnämsta försvarsmedel mot en anryckaöde fiende, hvilken icke så lätt kan medföra detta vapen, så fordrar dock den förökning i artilleripiesernas antal äfven en betydlig tillökning i personalen. Redan den ökning K. M:t begärt kräfver en sådan Nå hvartill kommer att en sådan äfven betingas af de 54 reservkanoner som blifvit föreslagna. Utskottets förslag bifölls. Utskottets hemställan, att riksdagen måtte bevilja den af K. M:t till fästningsoch positiongkanoner äskade summa 551,000 rdr, deraf såsom extra anslag för 1872 ett belopp af 200,000 rdr blef af kammaren bifallen. Utskottet hade vidare hemställt att riksdagen måtce bevilja den till infanterigevär af K. M:t äskade summa af 4,500,000 rår samt deraf såsom extra anslag anvisa att innevarande år utgå 198,000 och för år 1872 1,050,000 rår. Grefve C. G. Mörner önskade upplysning om icke ör af det förlidet år upptagna lilla kreditivet blifvit användt för inköp af gevär. Härpå svarade frih. Leijonhnfvud att 5000 revolrar blifvit uppköpta men inga gevär, emedan: gevärsfabrikerna i alla fall haft mer att göra än de hunnit med. Denna punkt bifölls. Likaledes punkt 14. I femtonde punkten af statsutskottets förslag hade hemställts, att om meningen vore att i vidsträcktare mån än hittills per landets försvar på befästningar, K. M:t då täcktes, om möjligt till. nästkommande riksdag, framlägga fullständig plan för rikets befästningsväsende, sådant det kan vara afsedt att bringas till verkställighet. Beträffande denna hemställan yttrade sig frih, Leijonhufvud, som förklarade att man ej hade för afsigt att förändra Sveriges befästningssystem. Det hade sedan 30 år varit tillsina hufvudgrunder oförändradt. Meningen vore att Carlsborg skulle vara en replipunkt, likaledes att Carlskronas befästningar skulle förstärkas, att inloppet till Stockholm skulle ytterligare befästas vid Waxholm, att inloppet , till Göteborg äfvenledes skulle skyddas och Gotland förses med befästningar liksom några verk borde uppkastas i Norrland. För de yigtigate af de ännu icke fullbordade arbetena på .essa punkter äro ritningar färdiga, men för andra icke, och det erfordrades en utomordentligt lång tid att få dem färdiga. En del af de föreslagna arbetena voro icke heller äfsedda att företagas ännu på lång tid, så att planerna nog kunde komma att undergå modifikationer. Sedan grefve H. Hamilton anmärkt att han trodde det böfästningar i en framtid skulle komma att spela en större roll i krigskonsten än nu och således utskottet icke saknat anledning till sin framställning samt efter det frih. Leijonhufvud förklarat att ban delade grefve Hamiltons åsigt i afseende på befästningars blifvande vigt, men att mån för ögonblicket icke behöfde tänka på andra befästningar än som nu vore föreslagna, beslöt kammaren att afslå utskottets hemställan. Den af K. M:t för befästningsarbetena vid Carls: borg äskade summa af 1,520,000 rdr, att utgå för innevarande år med 129,300 rår och för 1872 med 395,000 rdr, blef af riksdagen bifallen. Utskottet hade tillstyrkt K. M:ts förslag om anvisande af medel för befästningarne uti inloppen till Stockholm på det sätt, att för ändamålet skulle anvisas ett belopp af 517,080 rår att såsom extra anslag utgå med 322,850 rdr under innevarande år och återstoden, 194,200 rdr, år 1872. Detta bifölls, liksom utskottets hemställan att låta tillsvidare anstå med de för Fredriksborgssundet beräknade jerntornen, enär de dels icke kunde anges tillhöra de arbeten :som för första stadiet af befästningarnes försvarsbarhet erfordras, dels meningarne om deras beskaffenhet och konstruktion lära vara mycket delade. Utskottets förslag, att riksdagen måtte bevilja den af K. M:t för befästningarne vid Carlskrona hamn och vid Hvita Krog äskade summan af 3,150,000 rdr och deraf anvisa såsom extra ansla; under innevarande år 150,000 rår och för år 1877 200,000 rdr, föranledde en längre diskussion. Denna kan dock i mycket få ord sammanfattas. De som talade för K. M:ts förslag, såsom frih. Leijonhufvud -m.vfl., fästade uppmärksamheten på att de vigtigaste arbetena vid dessa befästningar voreratt ästadkomma uppgrundningar. Om dessa icke utföras med den allra största skyndsamhet, så-spolås de redan nedlagda fyllnadsämnena bort och kostnaderna blisålunda ofantligt mycket drygare. Det vore bättre att uppskjuta med dessa arbeten, än att företäga dem med så ringa till