Aftonbladet – 6 mars 1871, sida 3

Article Image
jtoge sig så väl ut och erhölle en skön martyrglans. Ja, understundom klaga de till och med i berättelser öfver att det är så logat och dödt och ingen förföljelse. Talaren citerade många exempel på de tecken och och under, som enligt årsberättelserna åtföljt fosterlandsstiftelsens kringvandrande agenters verksamhet. De okunniga kolportörerna — mente talaren — kunna måbända i någon mån ursäktas för all denna vidskepelse eller böra åtminstone icke, då de äro uppriktiga och icka hyckla, bedömas så strängt. Mer hvad skall man säga om stiftelsens styrelse. som består af bildsde personer? Hvad skal man tänka om de män, hvilka begagna sin betydande, till en del höga och framstående ställning i samhället, för att på ett rått och osmakligt sätt utbreda de krassaste för domar och det vidrigaste oförnuft? Talaren anförde namnen på dem, som under olika år utgjort fosterlandsstiftelsens styrelse, samt lemnade föröfrigt åtskilliga statistiska upplysningar, som bidrogo att sprida ljus öfver styrelsens verksamhet. Det sista citat tal. gjorde ur Evang:lska fosterlandsstiftelsens årsberättelser visade att stiftelsen slotligen kommit så långt framåt i sina sträfvanden, att den lyckats träda ipersonlig beröring med djefvulen. Det citerade stället i årsberättelsen för 1869 lyder sålanda: En af eleverna har under tårar lemnat oss en berättelse, som påminner oss om lärjungarnes ord: Herre, dieflarne äro oss ock underdåniga i ditt namn. Han sade: Då jag och en af mina bröder kommo in i en stuga, funno vi der en man, som var besatt med en ond ande, hvilken plågade honom så, att han tidtels låg och slog med hönderna i väggen, utan stt säga ett förståndigt ord. Påminnande oss Herrens löfte: Der två af eder komma öfverens på jorden, hvsd ting det helst kan varda, som de bedja om, skall det dem gifvet vara af min fader, som är i himmelen, föllo vi ned och bådo, att Gud för Kristi skull ville befria manren från hans plågoande och göra honom kelbregda. Medan vi bådo, rasade mannen värre än förut och slog med händerna i väggen. Sedan vi uppstått från bönen sade vi till anden: I Jesu Krigti namn bjuda vi dig gå ut af honom. Derpå började anden i en hemsk ton klaga:skalljag nu drifvas ut ur konom, jag skall icke länvgre få vara i korom. En stund derefter blef mannen stilla, kom till sing sinnen, gick upp och satte sig på en stol, och efter några dagar var han fu!lkomligt återställd. Talsren ville för sin del icke afgöra, huruvida det komiska eller det sorgliga intrycket af dylikt vanvett borde vara det ötvervägande och anmärkte i förbigående, att den här ifrågavarande djefvulen icke hade syanerligt sägttycke med det rytande lejon, som går okring och ger, hvem . det. uppsluka må, utan vore någon riktigt beskedlig. fan, snarlik eo stackars pastorsadjunkt, som knappi huppit bli hösvarm på ett ställe, innan ban af konsistorium blir missiverad. ås ett helt abnat håll. Talaren sammanfattade slutligen i en klar och redig framställning de förnämsta punkterna at hvad han anfört, och visade ytterligare, huru farligt läseriet kan blifva i ett sådant sällskaps hand, :om det inrästlar sig vid universiteterna, i skolorna, i familjerna, trälbinder förnuftet, förvirrar förståndet, motarbötar den sanna gudaktigheten, lockar iv på betänkliga afvägar, hindrar an-:ens frihet och bidrager til att hämma civilisationsotvecklipgen. Det ärett andligt delirinm, hvars ohyggliga följder ej ens kunna i hela sitt omfång beräkras. . Föredraget afhördes — såsom vi förut sagt — med den mest spånda uppmärkssinhet och alltjemt tillväxande intresse.: Då och då gaf sig detta intresse luft i de starkaste bifallsyttringar. Vid det uppehåll, som talaren jorde midtuti föredraget och då han för en tond atlägsnade sig från scecen, inkallades ban åter under stormande applåder. Detta upprepades äfven efter föredrsgets slut, då Vifallsyttringarne voro ännu kögljuddare och ihärdigare. Vi instämma med: Stockholms Dagblad deri, att detta lifliga deltagande från den bildade pabiikens sida torde vara en ganska betecknande opivionsyttriog med afseerde på erten af Evangeliska fosterlandsstiftelsens verksamhet

6 mars 1871, sida 3

Thumbnail