Aftonbladet – 4 mars 1871, sida 3

Riksdagsmiännens konferens rörande försvarsfrågan. Det ef vice talmännen i riksdagens begge kammare utlysta möte mellan kamraraes )edamöter i afsigt att åstadkomma en förberedande öfverläggning rörande lifsfrågan vid innevarande riksdag, nemligen frägan om vårt försvarsväsendes orgarisation, egdei går afton rum å stora börssalen. Mötet öpppades af v. talmannen i Första kammaren Fåhreus, som, jemte det han uttryckte ins bjudarnes tacksamhet för det intresse för frågan, riksdågens representanter visat genom att, så talrikt gom skett, infimna sig.vid mötet, hänvisade dem till bär nedan omnämnda diskussionsfrigor samt uppmansde mötet att välja ordförande. På hr Fåhser förslag antogs härtill med acklamation ordförapden i innevarande riksdags s k. försvarsutskott, presidenten frih. L. de G.er, hvilken ock åtog sig uppdraget. Fribh. De Geer mottog ordförandeskapet under uttryckande af den förhoppning, att de talare, åt hvilkahan finge äran gta ordet, skulle lexina en mångsidig belysning af det till öfverläggning föreliggande ämnet och derigenom bidraga att närma meningarne till hvarandra. Hela församlingen, som syntes bestå af ett par hundra medlezamar af båda kamrarne, reste sig under det frib. De Geer yttrade dessa ord. Ordföranden föredrog derpå den första af de å programmet uppställda irågorna, så lydande: Fordrar omsorgen för vårt lands försvar, att våra försvarskrafter utan dröjsmål förökas och förstärkas? Hr Hazelins, som först erhöll ordet, utiryckte någon förundran öfver att denna fråga, som han betraktade såsom redan afgjord, hade blifvit uppställd. Ingen riksdagens ledamot hade väl begif vit sig hit för utöfvandet af sitt kall, utan att han haft klart för sig att frihet och sjelfständighet berodde på åstadkommandet af ett väl ordnadt försvar. Men för den händelse någon skulle tveka hura den uppstälda frågan skulle besvaras, ville tål. framställa en annan fråga, nemligen, huru står det till med vår armå? hafva vi någon arm? Denna fråga besvarade tal. enligt fullaste öfvertygelse med nej. De indelta trupper vi ega förtjena, hvarken hvad antal eller öfning beträffar, att kallas armå, isynnerhet i våra tider, och skulle Inappt i en tyck småstat kunna gälla för en sådan. Öch den beväring vi ega, hade en alltför ringa öfning för att kunna med de indelta trupperna sammansmältas, Tal. ville derföre så