Aftonbladet – 4 mars 1871, sida 3

n jatt bära. Vi vilja härmed visst icke hafva sagt e hvarken att hr Mankells förslag ju icke kan haf I va förtjenster, som under andra förhållanden gjor , j de det antagligt för vårt land, eller att man bö e ! ensidigt fästa sig vid kostnaden, när det gäller at I få någonting verkligen dugligt och godt; men de I är vår oförgripliga mening, att tidpunkten föran , tagandet af hr Mankells förslag nu icke är der r rätta. Förslaget bär för mycket prägeln af de t , enskilda intresse, för hvars system det tillkommit I och att i. en farlig tid, då man väl vida mer bö! t I tänka på att förstärka och förbättra hvad man re. -) dan har, än att omstöpa från grunden, kunna v. 4 ingalunda finna det lämpligt eller värdigt ett folk som aktar sin frihet, att neddraga frågan, om v , skola försvara oss eller icke, tili en lumpen och tidsödande tvist om ekonomiska detaljer, som mar haft århundranden på sig att förut afgöra. Vår råd kan derför nu icke vara något annat än det, att man låter dessa tvister anstå tilllugnare tider Man har bemödat sig att framställa vår indelta armt, i likhet med andra i vanlig mening stående J armåor, farlig för folkfriheten, ett argument, som med ringaste kännedom om indelta armens sammansättning, ter sig mer än lofligt enfaldigt, och blott kan bevisa den ytterliga brist man har på skäl af verkligt värde mot regeringens organisationsplan. Om det är disciplinen som af radikaNHemen fruktas, så få vi blott anmärka, att denna är lika nödvändig inom en folkbeväpningsarmå som inom hvarje annan, såvida framgång skall vinnas och folkets uppoffringer ej vara gjorda förgäfves. Mot hr Mankells förslag skulle, efter vårt förmenande, kunna anmärkas, att det låter den lilla nätta tiden af 15 år gå om, innan vi få en organisation färdig. Under tiden kan hända mycket, och vi kanske blifva indragna iett krig, med en krigsförfattning i hvilken nationen ännu ej hunnit växa in, alldeles som förhållandet till en del varit i Frankrike, hvaraf töljderna nu ock visat sig. Förslaget söker äfven med så lätt hand som möjligt halka öfver 1867 års riksdags yttrade mening, att försvaret bör grundas på beväring och stam, denna sistnämnde bestående af befäl och trupp. För vär deltro vi, att man bör hålla strängt på detta yrkande, emedan det synes allsäsom vårt, blifva, åtminstone för närvarande, outhärdligt. Kan nu stammen icke bildas ur folkbeväpningens egna leder med långa och kostsamma öfningar för densamma, på detden stadga och säkerhet, som erfodras, må vinnas, hvartill vi sannolikt nu icke ha råd, så veta vi sannerligen icke hvar denna stam bättre skulle kunna fås än i vår nu varande indelta arme. Den skulle visserligen kunna bildas af värfvade trupper, men dessa kosta ungefär dubbelt så mycket som de indelta. Hur nu emellertid krigsministern löst sin uppgift i detta fall, synes äfven deraf att, enligt hans förslag, blifvande kostnaden för rotehållare t. ex. inom vårt län blifvit nedsatt från 0,64 ?V, af rotens taxeringsvärde till 0,43 ?,, d. v. s. den roteringskostnad, som nu i medeltal går till 150 rdr rmt, skulle efter förslagets antagande blifva 100 rdr rmt, äfvensom att öfningstiden för beväringen efter hans förslåg inskränker sig till sammanlagt 82 dagar, under det den enligt hr Mankells erfordrar 114. Det är möjligt, att jordbrukaren, som lättare kan få annan person att sköta sitt arbete, när Han sjelf måste vara borta, icke lider något mer af denna tidsskilnad, i synnerhet om öfningstiden med någon omsorg väljes, deles gifvet, att folkbeväpning utan stödet af en fast och väl öfvad stam måste för ett fattigt folk, men svårligen kan detsamma vara förhållandet med t. ex. den mindre handlanden, handtverkaren och daglönaren, som, för att drifva sina särskilda yrken, oundgängligen måste sjelfva göra arbetet för att skaffa försörjning åt sig och de sina. Mot hr Mankells kostnadsberäkning skulle äfven kunna anmärkas, att den icke har den fullständighet, som vore att önska, destohellre som man med en viss tvärsäkerhet förklarat, att den helt obetydligt öfverstiger närvarande kostnader?, Sålunda finnes der icke upptaget något för det ytterst vigtiga ambulänsväsendets ordnande, icke heller kostnaden för anskaffande af trosshästar vid armåns mobilisering, jemte åtskilligt annat, hvarpå vi kanske en annan gång skola fästa uppmärksamheten. Dessutom synes det som kostnaden för materielen vore alldeles för ringa, emedan klart är, att den ordmarie budgeten för nuvarande förhållanden icke i detta afseende kan läggas till grund. Lägga vi så härtill värdet af de förlorade dagsverken, som hr Mankells folkbeväpning skulle erfordra, så tro vi att älven i denna, mnationalekonomiskt vigtiga punkt hauc förslag ställer sig ofördelaktigare än SAT kunna inna, är alltså sistnämnda förslag det som bäst löser nesan om ett fast och betryggande försvar för vårt land. Dethar synts kh ss tidsenligt deri, att det gjort folkbeVäpninsen utan lega eller friköpning till försvarets grond och kärna, är ialla sina detaljer väl genomtänkt, wilket inger en känsla af pålitlighet i beräkningwne , så att man ej behöfver frukta för att mea efteråt skall tillkomma, och visar derjemte bewörigt afseende på landets. förmåga att bära costnaden. Vi tro derföre, att man gjorde klokt att nu förena sig om detta förslag, och kunna ngalunda inse, att riksdagen derigenom binder vänderna på sig mera än förut, för att, när tidounkten dertill kan finnas lämplig, bygga lanlets försvar på andra grunder än de hittillsvaande. Beträffande will sist det gängse ryktet, wtt regeringen, i händelse hennes förslag faller rid riksdagen, skulle nödgas begagna sig af den grundlagen medgifna rätten att upplösa rikslagen och vädja till nya val, så kunnå vi icke inna det annat än både naturligt och riktigt, tt regeringen såmedelst gör ig ansvarsfri för illa de olyckor ett försummadt försvarsväsende, wartill hon icke har skulden, tilläfventyrs skulle unna draga öfver landet. FYTTER ATTIIR-TTRNING, mm mt ov Mir RR — YA ot MH AA mm mm MH sh