Aftonbladet – 2 mars 1871, sida 3

OT AA? An oo ) I sysselsätta i land varande officerare, är både olämplig och skadlig. För min del anser jag, att sjöofficerare icke kunna danas på samma tid, som fartyg kunna byggas. Man äflas att inskränka antalet så, att de år ut och år in skola kunna anses vara af tjenstgöringen i fredstid upptagna. Enligt min åsigt vore ett större antal sjöofficerare med mindre löner, men med större frihet att använda sin tid, då kronan icke behöfde dem i tjenst, vida ändamålsenligare än det nuvarande systemet. Då vi icke sjelfva kunna hitta på något nytt, som är ändamålsenligt, är det bättre att följa andra nationers föredöme, särdeles der stor erfarenhet är vunnen, såsom i England. Der äro ej sjöoficerarne buncne att sysslolöst förnöta sin tid i ex viss bamn. Stationstjenstgöringen är cn specialitet, som omfattas af ett fåtal, hvilka beslutat att egna sig åt denna tjenstgöring samt äro väl betalta derför; öfrige icke sjökommenderade officerare få vistas hvar som helst inom landet. Så tillvägagår man icke bos oss. Man isolerar sjöofficerarne till en enda ort i hela landet, och kommer detta system att fortfara, så blir det en raritet att här i bufvulstaden få se en sjöofficer. Sjömannaegenskaper anses icke oundgängliga för tjenstgöring isjöförsvarsdepartementet. Man synes befara att de, gom bildas till skärgårdsartilleriet, skulle blifva för mycket sjömän, men denna fari håga försvinner helt viset med den nu lefvande generationen; hvad deras efterföljare kunna blifva, derom vågar jag ej uttala någon gissning, men ofÅficerare, duglige på sjön, blifva de icke. Hvad skulle I det då skada, om mångdelningen upphörde och antaI let officerare blefve större, fast med mindre afiöving l under yngre åren, då de väl kunde tillåtas, sedan I de redan fått en god sjöofficersuppfostran, vistas Thvar som helst och göra hvad som belst, med skyldighet för den, som ej hade permission till utrikes sjötjenst, att inom kort tid efter erhållen order infinna sig på stationen. De fleste skulle belt säkert sysselsätta sig med hvad som tillhör sjöÅ mannayrket och derigenom vinna större erfarenhet och duglighet, än som nu kan beredas ens det fåtal man synes vilja bibehälla. Eller tror väl herr talman, att det nuvarande systemet kan åstadkomma många dugliga sjöofficerare? Ja, mine herrar, X skratten och I kunnen pu skratta deråt, men det kan komma en tid, då vi få gråta åt den sorglöshet, hvarmed allt som angår sjöväsendet nu anses och behandlas. Till sjökrigsmaterielens förstärkande är ingenting annat begärdt än två pansarbåtar, gom skulle kosta 270,000 rår hvardera, fyra kanoner och ets rekognoceringsfartyg. De pansarbåtar, till hvilka nu anslag begäres, skola blifva bufvudsakliger af samma konstruktion som tvenne, hvilka nu äro beställda, men icke färliga. Man har således ingen båt af denna cert, som blifvit profvad och godkänd, men icke desto mindre begär man anslag till ytterligare tvenne nya, innan man vet, huru experimentet utfallit. Då herr sjöministern sjelf Behagat yttra, att flera bepansrade fartyg, såväl af monitorernas som af pansarbåtarnes klass äro högt af behofvet påkallade, och då man nu efter dyrbara försök borde hafva kommit till insigt om bura en ändamålsenlig monitor skall vara beskaffad, samt då den eerten fartyg har en större användning. så synes det mig, som skulle det varit mera praktiskt att nu begära anslag till en ny monitor. Gerna medgifves, att skärgårdsartilleriet ännu icke har någon ändamålsenlig materiel, men det vill synas, som om man beböfver tid att begrunda huru beskaffade skärgårdsartilleriets fartyg rätteligen böra blifva. Beträffande det begärda anslaget af 120,000 riksdaler till ett rekognosceringsfartyg, så förefaller det mig, som om denna utgift icke skulle vara förenlig med god hushållning. Kronan lät för kongl. postverkets räkning bygga ett ståtligt jernångfartyg, som kallades Drottning Lovisa. och benämndes, åtminstone under byggnadstiden, korvettv. Det dugde dock icke till krigsfartyg och lärer snart befunvits öfverflödigt sågom postfartyg. Det kostade 366.000 riksdaler och äterförsåldes helt nyligen till verkstaden för en tiondedel af ipköpssumman, utan att hafva varit särdeles mycket begsgnadt. Hade behofvet af rekognosceringstartyg på Östersjön då varit kändt, så var Drottning Lovisa dertill fullt lämplig såsom snabbgående. År det deremot fråga om ett mindre rekognosceringsfartyg för skärgård eller kustleder, sågzom priset synes angifva, så behöfsva sådana icke byggas, ty dertill finnas inom bandelsångflottan många tjenliga och under krigstid lediga. . Med herr sjöministern instämmer jag villigt I hans uttalande, att utaf tidsenliga kanoner kunna vi ej få för många, men jag tillåter mig derföre att finna en framställning om eadast fyra grofva kanoner för flottan vara alltför anspråkslös. Huru det i öfrigt förhåller sig med sjökrigsmaterielen, upplyser icke den kongl. propositionen, men vid det Särskilda utskottets betänkande, som sfgafs vid förliden riksdag, finnas fogade ett par tablåer, afgifna af sjöförsvarsdepartementets kommando-expedition. Öfverskriften uppgifver, att man här skulle finva upptagna krigstjenstbara fartygn. Hvad nu skärgårdsartilleriets fartyg beträffar, så bestå de till större delen af kanonbåtar, allt för bräckliga att utsättas för fiendtliga kulor, och på gamma lista, utfärdad mnästlidet år öfver krigatjenstbara fartyg tillhörande kongl. flottan, upptagas Thor, Valkyrian och några kanonbåtar, som äro till sjökrigstjenst olämpliga samt Loke och Balder, som ännu i dag icke äro färdiga. Nu borde väl sjöförsvarsdepartementets uppgift få anses såsom en offentlig handling, men den påminner lifligt om den tid, då vi, såsom flere af herrarne nog erinra gig, prunkande med tio linieskepp — i Almanach de Gotha. Riksdagen bar icke erhållit någon upplysning om, huru det förhåller sig med de äldre monitorerna, hvilkas psansarklädda torn ansågos tarfva förstärkning, men en anvean upplysning har erhåliis på rikssalen, der vi underrättades att ångorvetten Baider vore färdig, så när som på maskinenv. Statsutskottet torde förskaffa sig upplysningar om, buru det rätteligen förhåller sig med denna ångkorvett. Man uppgifver, att der ombord nu skall anbringas en flägt, harigenom man hoppas uppdrifva maskivens styrka från 1300 till 2000: hästkratter. Anbringandet af en flägt år 1871 är föga tidsenligt och bevisar, att misstag blifvit begänget; man flögtar icke fram 700 hästkrafter. Men ej nog härmed, man sväfvar i ovisshet om, huruvida sjelfva fartygets konstruktion, som icke blifvit gjord af maskinbyggeren, är ändamålsenlig för åstadkommande af en stor snabbhet. Man har försäkrat mig — jag lemnar uppgifterna sådana jag fått dem af trovärdiga personer — att detta fartyg skjuter drifva framför sig liksom en gnölog, ty förskeppet är trubbigt. Om så är, att både fartyg och maskin äro misslyckade, så är det i sanning sorgligt, att vi ej skola lyckas erhålla de mest ändamå!senliga fartyg inom den cert de tillhöra till följd af sin storlek. Anledningen härtill kan icke vara någon annan än den, att vi äflas uppfinna något nytt, i stället för att tillegna oss det, som andra nationer hafva bäst och ändamålsenligast. Man glömmer att en god kopia är bättre än ett dåligt original. Det är så mänga gånger sagdt, att våra fartyg böra vara snabba eller starka, för att icke blifva en alltför lätt pris för fiendtliga fartyg. Antingen skall man freda sig med tänderna eller och med hälarne; det vili med andra ord säga: antingen skola fartygen vara försedda med stark bestyckning eller med stark maskin. I öfrigt instämmer jag med grefve Henning Hamilton, att då fartygen icke alla äro af den beskaffenhet att kunna i hast åstadkommas, ej heller, om de blifva byggda, af den natur, att blifva fort tjenstbara, så är det allt skäl i verlden att, om vi vilja allvarsamt tänka på att försvara oss, man bör skaffa mera sjökrigswateriel, än hvad herr sjöministern begärt; men det kan icke nekas, att hans åsigt är ett troget uttryck af trontalet, ty deruti nämndes ej ett ord om sjöförsvaret, utan endast om landtförsvaret.. Detta är så mycket besynnerligare, som man af samtida händelser kunnat inhemta, af hurn stor vigt för en invageionshär det är att få hafva sina kommunikationer ostörda; och hvilken fiende, som än kommer att våldgästa på svensk kust, kan med all säkerhet påräkna att tå hafva siva kommunikationslinier med eget land alldeles obehindrade, så framt vi cj besluta oss för att skaffa åtminstone någon flotta. Sept PO OO OST SR I HO RR a KR