Aftonbladet – 2 mars 1871, sida 3

BLIAIUT: AT UED. Hr Wallenbergs anförande i Första katimaren rörande femte hufvudtiteln. : De krafter, som tagits i anspråk vid krigföringen till sjös, äro dels materiella och dels personella. Hr sjöministern afstår till fjerde hufvudtiteln marinregementet och 2322 rotar båtsmän samt 56,165 rår af ordinarie anslaget till båtsmåns beklädande, utan något vederlag, Ehuru det ej framgår rätt klart af föreliggande handlingar, hvarmed garnisonstjenstgöringen framdeles i Carlskrona skall bestridas, och ehuru jag medgifver, att en del båtsmän med den nu varande sjökrigsmaterielen kunna umbäras, så förefaller det mig dock som hr sjöministern skäligen kunnat begära ökadt anslag under rubriken: flottans nybyggnad och underhåll såsom ersättning för de krafter, som nu ej vidare komma att stå till hans dispositiop, och anser jag det icke orimligt begärdt, om nybyggnadsoch underhållsanslaget af denna anledning ökas med 500,000 rår årligen. Deremot finner jag föreslagen minskning af 50 å 80 man utaf kanonierkåren, som endast utgör 200 man, vara en åtgärd, söm står i strid med hr sjöministerns egen åsigt, då han yttrar, att behofvet af kanonkommendörer och FPälitliga förhandskarlar är större än förut,. Här framställer sig naturligtvis den frågan: hvarför söker man ej uppföstra kanoniererna till känonkommendörer och pålitliga förhandskarlar? Minväsendet är äfven en specialitet, som hr sjöministern icke lembar utan uppmärksamhet, och hvartill just kanonierer kunna blifvå lämpliga. Något förslag om återstående båtsmäns öfviog framlägges icke, men utlofvas, liksöm förslaget till minskning af jungmännevs gntal skall framdeles blifva K. M:ts nåd. pröfning understäldts. Jag må bekänna mig hafva haft förhoppning, att denna riksdag skulle fått del af hr sjöministerns tankar öfver gsjöförsvaret i sin helhet. Beträffande förslaget att spanmålsutdelningen skulle uppböra, så är detta desto mera välbetänkt, som det är alimänt bekant, att tall bafva inträffat, då den spanmäl, som utdelats till kronans händtverkskompanier, varit af den beskaffenhet att den snarare varit lämplig för djur än för menniskor. Få de pu i stället penningar, så ega de sjelfve att tillse, huru de kunna förskaffa sig sund föda. Alla natura-underhåll kunna på stationerga upphöra och ersättas med penningar, utan ätt någondera af kontrahenterna deraf skulle lida men. Önskligt vore, att bägeriväsendet för statens räkning äfven upphörde, ty säkert är, att täflän mellan bageriidkande skulle förskaffa kronan lika godt, men billigare bröd. Förslaget att båtsmännen ej vidare skola användas till drängsysslor, synes mig tidsenligt. Lagstadda tjenare kupna uträtta precis detsamma. Under rubrik fyroch båkmedel föreslås att få använda det genom ökade inkomster af bandelssjöfarten uppkomna betydliga öfverskott å dessa medel af 100,000 rår, och skall, enligt hr sjöministerns förslag, med åe sålunda influtna medlen bestridas utgifterna för sjökartekontoret, cirka 60,000 rdr, och för lifräddningsanstalterna vid rikets kuster, cirka 10,000 rdr. För min del avser jag, att uppmätningen af farvattnepv vid rikets kuster är af den allmänna vigt, att kostnaderna derför böra såsom hittills af allmänna medel utgå Handelssjöfarten har ingalunda ensam nytta af dessa mätningar, ty just de mest noggranna resultaten hållas hemliga för flottans räkning och behof. Om enom den nu gällande taxan större summor infyta än man påräknat, eller för uppgifvet ändamål behöft, hvarföre ej nedsätta taxan och bereda en lättnad för handelssjöfarten? Hvad lifrkddningsanstalterna beträffar, så anser jag dem mnårmast hänförliga till milda stiftelser, oeh då staten gör så mycket för andra olyckligas understöd, tycker jag att dessa 10,000 rdr gerna kunde få stå qvar bland statens utgifter för dem som råkat i sjönöd. I afseende på befälspersonalen har icke något annat förslag blifvit framstäldt, än att hr sjöministern nt ifrågasstt en ny öfvergångsstat.. Han begär nemligen tillåtelse att få begagna de besparingar, som kunna uppkomma genom indragningar af regementsoch underofficers-löner, då K. M:t kan finna skäligt ytterligare minska antalet af befälspersonalen inom dessa grader. Huru många, derom lemnas riksdagen i okunnighet, men icke destomindre begäres en fullmakt in blanco att få använda medlen. Jag fäster mig icke vid denna begäran ur någon annan synpunkt än den, att genom det antydda behofvet af ytterligare öfvergångsstat det EN mig varå bevisadt, att 1866 ärs reglering af flottans befälspersonal icke motsvarat de förväntningar, man dervid fästat; och denna farhåga bestyrkes ytterligare, om man tager närmare kännedom om förhållandena inom de olika afdelningarne af flottans befälspersonal. Man trodde sig göra väl, då man tillät i flottans tjenst anstälde officerare rådfråga sin fallenhet eller sina intressen, då man medgaf valfrihet mellan flottan, skärgårdsartlleriet, reservstaten eller ock att förflyttas på indragningsstar. Denna tanke afsåg, att till reservoch indragningsstat de mindre tjenstduglige skulle öfvergå, hvarigenom den aktiva personalen skulle blifva fullt tjenstbar. Huru: utföll detta? Jo, på det sätt, att raskt och dugligt folk, efter mycket kort tjenstgöring — exemi pris 12 års tjenstetid såsom officer — och såle-: es vid unga är öfvergick på indragningsstat, der man under sin återstående lefovad erbåller en lifränta af staten. Visserligen äro officerare på indragningsstat förbundne att, när krig utbryter, deltaga i försvaret; men, mine herrar, buru mångs af oss kunna sägas vara frtagne från dylikt åliggande? Hr sjöministern synes nu föreslå, att de, som befinna gig på flottans indragningsstat, skola öfverflyttas till allmänna indrayningssaten. Enligt mitt förmenande finner man på flottans indrag ningsstat större krafter och erfarenhet, än hos ett: motsvarande ata! jemnårige officerare på ordinarie sta:en. Är det et sådant system man vill full