I Halmstads-Bladet läses: Hvad man från flera håll sett med oro uttalas, upprepas äfven i ett bref från Stockholm, nemligen att den omätligt vigtiga frågan om ettskyndsamt ordnande af vårt nationalförsvar på en god och fast grund skulle hotas med att äfren under innevarande riksdag förryckas af parti-lidelserna och de sjelfviska beräkningarne. Den tänkande fosterlandsvännen bar svårt för att tro på en sådan möjlighet; ty under hvilka tidsförhällanden är det som majoriteten af folkrepresentationen då skulle ha det bedröfliga modet att taga på sina skuldror bördan af ett sådant ansvar? Stå vi vid randen af det tusenåriga rikets paradisiskt fridfulla ängder, eller stå vi vid randen af något annat? Hur sger det ut månne i vår verldsdel? — —