Aftonbladet – 1 mars 1871, sida 3

för öfrigt ej utmärka sig genom någon synnerligt bög kulturgrad, stå midt ibland dessa torde kunna förklaras genom den omständigheten, att de alltifrån Grönlands upptäckande af norrmän fiän Island ända till början af 1400-talet stodo i ständig beröring med dessa, äfvensom sedermera med danskarne efter år 1721, då Hans Egede anlade Godthåb. Detta skenbara undantag får således sin förklaring af historien. Föreläsaren öfvergick nu till den frågan: har menniskohjernans massa under tidernas lopp undergått förändring? Han ådagalade på grund af kapaciteten af kranier, funna i grafvar från riddartiden och i gångBrafvarne, att bjernvigten under de sista ärundradena bestämdt ökats. Broca i Paris hade funnit att den franska dervarande befoikningens bje:nvigt under sistförfiotna 600 åren ökats med 57 grammer; sjelf hade föreläsaren funnit att från gånggrifternas tid, således på minst 2000 år, den svenska hjernvigten åtminstone ökats med 50 grammer. Talaren berörde äfven den frågan, huruvida menniskoslägtet har ett gemensamt ursprurg eller icke. Att sädant låter tänka sig, oaktsdt de nu iakttegbara stora raceskilnaderna, är klart, då man betänker den ofantliga tid som förflutit under menniskans tillvaro på jorden och dennas stora föränringar. Under tertiärperioden med dess tropiska klimat förökade och utbredde sig menniskoslägtet betydiigt och under föga modiierade former. Genom de successiva höjninvarna och sänkningarna af kontinenten och änder istiden med dess glacierer m. m., splittrades det och tillintetgjordes på många ställen. Blott svaga rester af detsamma återstodo här och der, hvilka nu utvecklade sig olika riktniogar till skilda racer. Undersången af åtskilliga mellanracer bidrog äfven vit göra denna skilnad skarpt utpräglad. Slutligen uppkastade och besvarade före äsaren den frågan hvarför ett organ så enidigt utvecklat sig. Denna utveckling är cke så ensidig, som den kan synas, ty detta rgan är äfven det vigtigaste för menniskans vehof. Grunden kan endast vara den stänligt fortgående tillväxten ef det intellekvella arbetet, hvilket synes deraf, att utrecklingen af bjexnan visar sig störst inom le klasser der detta arbete är jemförelsevis törst. På denna tillväxt af det intellekuella arbetet beror hela nutidens kultur och nöjligheten af att ett så stort antal meniskor kan lefva på jorden som nu är fallet. Cy äfven maskinerna äro ett verk af intelektuelt arbete, och de på samms gång möjiggöra en produktion, motsvarande den ökade onsumtionen, och lemna större tid öfrig för ntellektuelt arbete; deraf ock den sista tidens lt mera växande litteratur och dess allt starare spridning i de större och lägre lagren f samhället, till hvilka den förut ej hunnit. fed detta ökade intellektuella arbete utecklar sig alltmera bjernan, och således eger os menniskan en fysisk utvecklicg rum, af amma grunder som Darwin uppvisat för juren. Härmed afslotade föreläsaren serien f dessa föredrag, och belsades han dervid ved lifliga bifallsyttriogar af dem, hvilka hört desamma.