Aftonbladet – 1 mars 1871, sida 2

öfverspänd sinnesstämning vid tanken på Arthar Channirgs förmodade ankomst till London, hvad skulle han ej pu vara då detta besök skuile bli en verklighet. Då Roland kom hem omkring klockan sex, fson han på sitt bord ett bref med Artburs handstil. Etter att hafva genomögnat de få raderna uppgaf han ett sådant glädjerop, att mr Ollivera, com i allt lugn satt i sitt rum, förskräckt sprang upp i den tro ati eldfara var för hanen. Arthur Channing skulle verkligen komma. Denna qväll, ja nära på denna timma ver han ett förvänta till stationen vid Enston equare. Roland gaf sig ej tid att tänka på hvarföre el!er hvarifrån han kom, det var honom rog att veta att ban verkligen skulle få återse Artbur. Försummanrde sitt tå, höll hen på stt skrämma mrs Jones, då hen rusade in för ett i förbifarten meddela henne den glads nyheten och begaf sig derpå i full fart till Easton square. Som vanligt hade bsn ej ett mynt på fickav, men detta var intet hinder för hans snabba förd. Den utomordentliga brådska, hvarmed ban tillrycgalede sin väg och som trotsade alla mötande hinder hade till påföljd att en hel skara getrojker sprungo honom i hälarne i den tron att det var fråga om ett vad. Den yngste sonen i familjen Channing, pemligen Charles, var på väg hem öfver Mareeil:es från Indien, der han hade en god anställning. Han hade rest ut för ett par är seden, men på sista tiden hede hens belsa försvagats och han hade blifvit hemskickad för några månader. Det var för att möta honom och föra bonem hem till Helstonleigh, som Artbur Channing vu kom till London. Fiämtande och andlös af brådeka, yr af glädja störtade Roland fram just som tåget