Aftonbladet – 28 februari 1871, sida 2

Nnva uUppgltter, nvwukxa UUllsa aro upplad ysende i afseende. på sionesstämningen. Det tälle, der det offentliga lifvet äfven ilugnarelq, ider koncentrerar sig i Bordeaux, är torget ip tanför nationalförsamlingens sessionslokal; ill detta utmynna Cours de Yfntendance, jours de Trurny och Cours de Chapean ouge. Vid sessionernas början befinna sig re eller fyra tusen menniskor på teatertorjet och de nyssnämnda vägarne dit. Natioalgardet rycker upp och besätter teaterns järmaste omgifoing med en tät vaktkedja. ogen får passera denna utan inträdeskort; letta är en sträng instruktion, som obevekigt åtlydes. Men dessa soldater glömma F lock icke, att de tillika äro medborgare och y inse sig såsom åskådare, ja såsom privilesierade medspelande i det skådespel, som reselbundet upprepas före hvarje enum. Förla sla deputerade lägga de alldeles fritt ochl!p obesväradt i dagen den åsigt, man har om lem. Så snart de känna igen någon depu.erad, uppstämma de med kraft ropet: Lefvel, republiken! Om den deputerade svarar med ; en helsning, skalla allmänna bifallsrop. Om han deremot går förbi stum och mulen, uttalas den motsatta sinnesstämningen ännu tydligare och högljuddare. Såsom det tyckes, har ropet: Lefve republiken!, hos nationalgardisterna i Bordeaux blifvit hvad det oöfversättliga scie betecknar. Derföre dånar det ovilkorligen, när Thiers, Dufaure eller Changarnier passera. Den 15 Februarilf var den bataljon af nationalgardet på vskt, hvars medlemmar utgöras af de mest afgjorda republikanarne. Den vanliga helsningen med ropet: Lefve republiken ! var starkare än någonsin och antog formen af en uttrycklig demonstration, när Victor Hugol:! visade sig klädd i nationalgardeskeppi. Den l berömde författaren af Les chåtimentso! kallar sig nemligen allt seden den 4 September icke annat än nationalgardist från Paris... När han den:15:dennes vandrade tram mellan borgaresoldaternas led, trängde sig dessa med det skällande ropet: Lefve Victor Hugo! omkring. den -åldrige skalden, som blott med-en viss energi förmådde draga sig undan dessa stormande hyllningar, hvilka fanno ett entusiastiskt gensvar af den samlade folkmassan. Vid sessionens slut förnyades samma scener i ännu större omfång. Louis Blanc och Victor Hugo buros derifrån nästan i triumf af nationalgardister och civile. Man svängde med hattar och keppis under de verkligen bedöfvande ropen: Lefve Louis Blanc, lefve Victor Hugo, lefve Frankrike! Om tyskarnes sätt att behandla sina krigsfångar ha, som bekant, olika meningar låtit , förspörja sig. Följande drag af det råaste ; och mest lågsinnade missbruk af segrarnes, rättigheter skall dock af ingen kunna förnekag, ty det bekräftas och. bedömes efter förtjenst af tyskarne sjelfva. En korrespondent , från Schwerin till, Hamburger Nachrichten ; skrifver den 19: Afven vi ha erhållit vårj del af trofebytet. I dag på morgonen hitkommo tre kanoner af mycket aktningabjudande :kaliber och funno en stadigvarande l! hviloplats i härvarande arsenal. Det gjordel! ett komiskt intryck, då de fångna fransmännen l på bangården spändes för dessa kanoner och måste draga dem till ört och ställe. Rättvisan bjuder att tillägga att en annan tysk tidning, som återger dessa uselheter, nemligen Hamburger Fremden Blått, beledsagar dem med följande ord: Huru man kan finna någontiog. komiskt i en fången fiende, som måste underkasta sig en så djup förnedring, kunna vi ej fatta. Den homana menniskan. måste känna medlidande, men att uppfyllas. af skadeglädje rär. wmenniskor som boskap l spännas för tunga kavoner, är mer än brutalt, är vandaliskt. Men att man spänner krigsfångar för de från deras eget land eröfrade kanonerna, det är en handling af en sådan råhet, att man endast kan vänta den af mecklenburgska junkrar, En icke oväsentlig andel i den lyckliga ! utgång den tyska krigföringen haft tillskrifves de utmärkta topografiska kartor, hvarmed de tyska trupperna i riklig mängd varit försedda. I en militärtidning upplyser en baiersk officer, att det topografiska departe: mentet i Miinchen vid krigets utbrott utde! lade mer än 100,000 kartor öfver krigsskåde: platsen. Alltefter som tyskarne inträngde il: fiendens land och hvar gång en ny strategisk 1 kombination var i görningen utdelades nya l! kartor, som upptogo till och med de minsta : byar och gårdar, som skulle passeras, Skalan ! var 1 : 80,000. Belägringsarmån utanför Paris! var i besittning af en karta efter skalan: 1:40,000. En i Frankrike mycket spridd li karta är den franska officiella atlasen, som j! är uppgjord efter skalan 1:320,000.: Det to-j: pografiska departementet i Paris har redan j! flera år före kriget varit sysselsatt att re-l:! producera denna karta i dess ursprungliga c storlek, så att man vid krigets början var i4 stånd att utdela mer än 2 millioner aftryck deraf. Till kartfabrikationen begagnade man ! hamppapper. Man erhöll derigenom den fördelen att de genast kunde begagnas utan att!! bli uppklistrade. Utslitna eller boörttappadel! kartor ersattes genast af de särskilda generalstaberna,-som sålde dem till. mycket. låga A priser.o r Till det engelska underbuset inlemnades den 20 dennes al undervisningsministern den så kallade Ballot-bill, hvilken går ut på att afskaffa missbruken och olägenheterna vid 1 parlaments. och kommunalvalen genom att , specielt för de förra i stället för omröstoing, efter namnupprop införa sluten röstning med valsedlar, genom att afskaffa det gamla sy-f stemet af nomination och acclamation ofl; che pollb samt att befria valkandidaterna från valkostnaderna och lägga dem på valkretsarne. Härigenom hoppas man kunna öra slut på korruptionen och mutorna vid valen. Enligt en paragrat i lagen få hädanfter vålkomitöerna icke ha. sitt tillhåll på! värdshusen. Debatten öfver detta lagförslag 8 var temligen liflig, och förslaget mottogs gynFf amt af underhuset. Isynnerhet erkände man 3 ämpligheten af att afskaffa det förberedandes valet eller den s. k. nomination-day, Billen!g genomgick första läsningen, Utnämningar. K.: M:t har den l4la lennes utnämnt och förordat: å flottans nyals w g : Bi -— på ND