Aftonbladet – 28 februari 1871, sida 2

sTaLOTUPpFaäLLAIHUE allLl DOPP, EEUOLU avL KrUuUUuI VE ägga republiken! Må han vända sig mot(ily letta väderstreck, ifall han något bekymrarst ig om landets storhet och om aktningen för ti ans eget minne. ui Alla underrättelser från Paris bekräfta, att c vefolkningens hållning i det hela är lugn: Vatorligt är dock att preussarnes hot attl! örödmjuka den stolta verldsstaden genom ett ! riumferande intåg skall gå parisarne djupt 2 ill ginnes. Emellertid förhåller man sig, som sagdt, lugnt, och en på bulevarderna till saln I itbjaden karrikatur, som föreställer Den feta d oxens eller kejsar Wilhelms tåg genom Parisn, li har mött allmänt ogillande hos den förstån-!! ligare delen af befolkningen. En :f tidninsarne uppmanar polisen att konfiskera karrikaturen och erinrar att den besegrade en-J8 last hånar sig sjelf, när han hånar segraren. 8 Det Dgen att general Vinoy tänker ingifva? sitt afsked, om intåget verkligen kommer att? ga rum, för att ej stå som chef för en tillt intetgjord arme, vanmäktig inför den inträngande fienden. Med afseende på det väntade intåget träffar man förberedelser att skicka i mobilgardena till deras särskilda departement, t under deh förevändning att jordbruket kräfver deras närvaro der, och man:utrymmer ; kesernerna för att skaffa preussarne plats. t Inom Parispressen har bildat sig en förening af konservativa och liberala tidningar som bland annat har till syfte att handla etter en gemensam plan i afseende på den hållning som bör iakttagas under intåget, för den händelse ett sådant verkligen kommer till stånd, Föreniogen råder befolkningen att hålla sig pål afstånd från de gator genom hvilka preussarne marschera, att portar och fönsterluckor skola stängas, att, med ett ord, genom l! ett fullständigt afbrytande af allt lit utom. hus bilda en död krets rundt omkring scenen för triumftåget. Franska tidningar anställa en beräkning, enligt hvilken nationalförsamlingen i Bordeaux l! bland sina 753 medlemmar räkna omkring ! 400 orleanister och legitimister, vid pass 150 moderata republikaner och 200 radikala. Denna beräkning torde dock fordra någon modifikation. I La Presse skrifves: Utan att ! vilja uttala något förhastadt omdöme om för; samlingens karakter, böra vi dock fästa uppmärksamheten på det bonapartistiska partiets eklatanta nederlag vid valen. Knappast 5 eller 6 af de till detta parti hörande personer ha blitvit valda till deputerade. Detta resultat bevisar bättre än alla -resonnement ! hvilket fel Gambetta begick genom sitt uteslatningsdekret. Den uteslutning som valmännen sjelfve verkställt har onekligen en helt annan betydelse. Den innehåller en frukf tansvärd lärdom för dessa menniskor, som, lf oaktadt sin egoism och sin oduglighet, i tjugu c år intagit de högsta platserna i landet. Det är Corsica, bonapartismens vagga, som blifvit dess tillflyktsort efter fallet. Öa har valt idel anhängare af den napoleonska dynastien, deribland prins Napoleon, exkejsarens sekreterare Conti, hrr Abbatucci, Galloni dIstria och Gavini Denis. Den senare protesterar i sitt valmanifest mot kejsardömets störtande och förklarar sig skola energiskt yrka på anställandet af en ny folkomröstning öfver frågan om den napoleonska dynastiens bibehållande. Bland de senast utgifna fasciklarne aff. d. kejsarens efterlemnade papper fioner man åtskilliga bref från utländska. furstar, kardinaler och kejsarperiodens mest namnkunniga franska författare, hvari de betyga sin tacksamhet för öfversändandet af den kejserliga, författarens Ceesar och öfverhopa honom med det mest äckliga smicker. Bland dessa litterära hofmän af äkta byzantinskt skrot ) och korn finner man namn sådana som l. Ponsard, Octave Feuillet, E. Augier, Julesl, Sandeau, Arsene Houssaye. Augier kan ej nog uttrycka sin tacksamhet för den nåd som inbjudit bonom till denföte desprito, som majestätet här uppdukar för alla välsinnade; Ponsard ordentligt gråter af förtjusning. Det exemplar af Cesar som Cesar värdigats i! skicka honom är ett ärofallt arf som han skall testamentera sin familj: blotta tanken j! att han blifvit ansedd värdig en sådan prev j! sent stärker honom och uppfyller honom med j! mod. Han lofvar till sluts skritva ett ord i! öfver boken, som han sjelf skall recitera på ! Theåtre frangais. Feuillet och Sandeau äro 1 båda lika öfversvinneliga i sina loford.. Den l! kejserliga boken skall höja de historiska stu! dierna, taga styrelsen af händelserna ifrån I! slumpen och de små passionerna och i stället ! lemna den åt de stora själarnes omfattande planer; Sandeau tillägger att liksom Carl V1I en gång täcktes upptaga Titians pensel, har j! kejsaren upptagit Montesquieus penna; Hous1 Ne har ej ens gifvit sig tid att afvaktal: ankomsten af presentexemplaret. Han skrif-1 ver medan boken ännu ligger i pressen för i att utbedja sig en enda nåd ett exemplar af II Ceesars historia, och han undertecknar sig:ls Ers majestäts ödmjukaste recensent och un-s dersåte. Mest konseqvent är den gamle er-S kebiskopen i Besangon, kardinal Matthien.! Prelaten säger rent ut majestätet, att Cesar, c der han ligger i sin graf, kan skatta sigt lycklig att redan ha eröfrat Gallien och skrifvit sina kommentarier, ty om han ej gjort s det, skulle Ers majestät gjort båda delarne.F Med anledning af scenen i nationalförsamlingen den 13 skrifver en Bordeaux-korrespondent till Independance: Garibaldi reste i går. Under det attnå-la gra tidningar uppmanade invånarne och naI tionalgardisterne att samlas till en demon-8 stration utanför hans fönster kl. 8, lemnade je han Bordeaux kl. 7 med Jules Favre, som V återvände till Paris för attända till slut8 fullgöra sina svåra: pligter och i Versailles)t begära vapenstilleståndets förlängning. Denna f afresa af Garibaldi är en lexa åt Frankrike ) och fransmännen, Vi vilja hoppas, att den8 skall begripas och lära alla partiers anhän-Y gare att inse, att detta icke är rätta tiden? för demonstrationer af hvad slag de varalv må. Det är en tid att hemta sig på ochV att liga. Måtte det äfven för mången vara8 en ångrens tid! Garibaldi förstod, att hanli ej kunde vara medlem af en fransk försam-v ling utan att afsäga sig sin italienska nationalitet. Under sådana förhållanden har han gjort hvad han borde göra. Det var rätt, hvarken mer eller mindre. Hvad denna sans är sällsynt! Han var skyldig:sina valmänd att heoifva gig till församlingen: han wvarlv ft och — un