samlad trapp, men deremot i bög grad både ji gynna användning af ettstarkt artilleri (hvilet vapens betydelse dessutom i nutiden syI nes stadt i stigande) samt påkalla ingeniörstruppers biträde. Det skulle derföre icke förundra oss, om en större erfarenhet till och med gåfve anlednirg till ett ytterligare ökande af dessa sistovämnåa specialvapens styrka, -Ihvartill också de värnepligtiges ökade antal Jenart nog medgåfve tillfälle. Likaså torde jerfarenheten få afgöra, om någon del af iuI geniörstrupperna (särskildt broslagningsmanskapet) borde förenas med artilleriet, nligt denna härordningsplan skulle elltså Iden aktiva öfningsarmens styrka (trainsoldater Im. f. oräknade) utgöras at 60 fotfolksbatslTjoner om 800 man — 48,000 man infanteri; 160 sqvadroner rytteri å 120 man — 7200 man kavalleri; 60 tredjedels kanonbatterier Jå 48 man och 3 kanoner 2880 man och 180 kanoner; samt 20 afdelningar ingeniörsItropper om 120 man — 2400 man. rigsreservens styrka uppginge, enär denna omfattade ännu en åldersklass, till 80 bataljoner fotfolk — 64,000 man; 80 sqvadroner rytteri — 9600 man; 80 tredjedels kanonbatI terier — 3840 man och 240 kanoner; samt 3200 man ingeniörstrupper. 1. Den sjundedel af kbela härstyrkan inom hvarje distrikt, hvilken vid ett kriggntbrott Jämpligen borde å de festa ställen stenna i degpöterna såsom kärna för förstärkviogsmanskap och för ledningen at ortförsvaret borde naturligtvis helst utgöras af den första årsklassen, emedan denna består af det manskap, som ehuru dess bildning kan betraktas. såsom fulländad bkväl är micst ötvadt pä ssm1) ma gång dess fysiska krafter sntaghgen ärol; jemförelsevis minst utvecklade. ; Hela den r Inst konde föras möt on i uppginge alitså,-utom tr i I atridende, till en .styrka: ö 112,000 man i1uiB, 16890 men rytteri, 6720 manar i med 420 kanorer och 5600 wan i jtropper. Så fromt derva styrka tillika vorela fulli öfvad-och fast organiserad, skulle ingen i ätteligen kunna öfvermsnna 033 eller under. i kufea vårt Jacd. u B:kom densamma stode dessutora landt-1,o i stormen, bestående af medtörgare, som ge-lg Inowgått sin krigsbofattning och derfö he NA a TR Se AR MAN OK BR I kt OA FN Byt RR rr PA OK dd JR KV VR VR Rn tm ÖV dd PM mt ee (G pu ee öd Cd So R sg 3 Far eo x ed 5 nm a (2 i YE a mr 0 VU RN i kunde organiseras till effektiv 8 I Dess Jredsorganisation borde för öfrigt anordassir i kommunvis. g I Efter dessa antydviogar om härindelringensq I grunddrag öfvergå vi till redogörelse för detlg sätt hvarrå vi tänkt css öfningarnes anord-1y j bipg. ; ( LITYERATUR TIDNING. I jinnehåll: Weibull, Freden och förbundet i Jund I 1679. -— Samlingar till Skånes historia, formkunskap i och beskrifning. — Bergman, Gotlands geografi och Kå bistoria. — Samlade vitterhetsarbeten af svenska för14 fattare. — Bersier, Predikoingar. — Ariostos Ra-In sande Roland, öfvers. af Kullberg. — Litteraturoch I konstnotiser. . FP li Freden och förbundet i Lund 1679. Ett bidrag till Skandinaviens historia. Af Martin Weibull. Luäd 1871. s : Det är ett lika nytt som intressant och f vigtigt bidrag till vår historia som i derna jafi andlig första gåogen lägges fram i dagen. Det är ingenting mindre än ena hemwh lig traktat om ett rära förbund mellan dej båda vordiska staterna som åtföljde fredsfördraget i Lund, men ända till våra dagar g hållits sorgfäliigt begiafvet i de danska arkiverna. Detta förbund, dea svenske underN handlaren Johan Gyldenstjernss personliga: verk, afsäg, säger fört., att skapa ett i förhållande till det öfriga Europa inonr sig enigt Norden, sort såväl i krig som i fred, om det gälde gemensamma politiska eller materielia jiptreseen, skulle kucna uppträda med samlikd krait till deras upprätibållande och försvar. Särskilt gick det ut på att undandrega de båda länderna såväl beroendet af Frankiike, bvarpå båda pyss erbålliv så förödmjökande pro eom Hollands bandelsötvarde. ,Östersjöa skulle ha varit en nordisk insjö hvars öppnande och tillslutance, vare sig för kriget eller för den fredliga samfärdseln, helt :och hället legat i denna makts händer, Som man ser, ärjdet Carl X Gustafs plan, fast under en annan form Gyldenstjerna kär upptagit. Denna traktat, som lotvade så mycket för norden, blet genom en ojycklig fatelitet aldrig verkstäld. Gyldenstjerna, dess upphofsman, dog redan året dervå, och havs efterträdare Bengt OxenIstjerna ratificerede bandelsjördraget ind I Holland tvärtemot en ar de uttryckliga be stämmelsern Ge hemliga artiklarne. Denna lg : om så mycken statemannablick och patrioI tismvitnande urkund bar sedan fött multoa i bland andra gamla stutsbanGiicgar tills foörskI ningen nu åter dragit fram den i ljuset. Hrlqu Weibuils afbandling får dessutom ett stortia intresse genom bans. skildring at sjelfva treis-1u upderhandlingsrne. Vi äro här midt inne ilh i diplomatiens perukstockstid par pråförence,r med dess ändiösa-gräl och tvister om form-y och etiketssfrågor. I några korta, mena åskådjen drag tecknar han de förnämsta al deld j handlande personerna: Fetquiere, typen tförjn jed fransk diplomat under le grand ioi, den In fine och förslagne Juel, samt slutligen, den f til ytan grofven, men i sjelfva verket cjld mindre fine Johan Gyldenstjerna, ed sitjp j ölverlägena statsmannablick och sina stora k tånkar om sitt fädernesland och dess värdig-lt: I fi st ihet. Vi skulle vilja meddela nägra utdrag iar den intressanta skritten, men göra bättre att dertill hänvisa vännerna af vår bistorieforskning, som deri skola finna en läsning aflh lika underhållande som gediget elag. D i Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och ft beskrifning. Tidskrift, utgifoen af Förenin-!p gen för Skånes fornminnen och historiz,li genom Martino Weibull. ÅArgångarnetb 1868—1870. (Lund, Berlingska boktryc-j keriet.) iP Föreningen för Skånes fornminnen och hi-lo I storia bildades 1865 under namnet Skönesu ; Eörnminnesförening, i sammanhang med öf-e riga svenska foxnminnesföreningar. Småningem !E bar den utsträckt sin verksavihet även till!f annat än det rent arkeologiska, säsom visar fs sig redan af den förändrade benämningen, !p och ett för allmänheten tillsängliot resuttet!at