— Isfärden från Malmö till Kjöbenhavn. I Malmö Allehanda läses: Som förut nämndes afgingo häritrån i måndags på morgonen 10 slädar, lastade med viktualievaror, för att förse Kongens by med vårt öfverflöd derat, eamt återhemta kaffe och socker, hvaraf vi deremot voro i största behof. Vägen var dagen förut till en del utstakad af danskar, hvilka i samma ändamål hit anländt, men den erbjöd likväl åtskilligs svarigheter. Färden kunde ej ställas direkte härifrån eller öfver Limhamn till Saltholmen, emedan de remnor, som förefunnos i isen, der voro betydligt vidare, än på den farled, man utstakat. Derför styrde man kosan först norrot i Lommabugten mot Barsebäck, härigenom undvikande en del upzstaplade ishögar, samt tågade sedan åt sydvest öfver Saltholmen till Kjöbenhavn. På åtskilliga ställen påträffade man remnor i isen, men dessa voro ej bredare, än att man Jade halmkärfvor och snö öfver dem, hvarefter bästarne lagot passerade öfrer det gapande djupet. Vädret var lungt och klart, så att isen låg stadigt, med undantag af de ställen der strömsättningen skar in i den och ästedkom en obehaglig skakning samt ett skärande ljud. Afresan skedde kl. 8 på morgonen och kl. 1 middagen voro fororna framme i Kjöbenhavn. Återfärden skedde morgonen derpå samt företedde flera vanskligheter. Man hade något fördröjt sig å Saltholmen, hvarigenom resan blet långvarigare och hemkomsten inträffade ej förr än mö:kret inträdt. Vädret var äfven något disigt och snön uppblött af tövädret, så att hästarne ledo mer än på bortresan. Följden blef äfven, att åtskilliga af dessa tröttnade, så att omlastning måste ske, men detta hade åter till följd, att äfven de öfriga tröttnade. så att man endact efter stora svårigheter nådde hemmet.