Aftonbladet – 17 februari 1871, sida 3

det icke vari Krygers och Ahlmanpns mening att vägra aflägge eden till konong Wilhelm De ha blott fordrat, att landtdagen skulle erkänna att de aflade eden såsom representanter för ett distrikt, hvilket i kraft af sin traktatmessiga rätt att sjelft bestämma öfver sitt öde, endast provisoriskt hör till den preussiska monarkien. Då N. D. Allehanda icke ansett det lämpligt att införa ett genmäle af Norra vedmagssinets föreståndare mot af en insändare mot dem -gjorda anmärkningar, har man begärt plats för följande: En ins. i Dagligt Allehanda för den 13 dennes har hedrat oss med sin uppmärksamhet och sökt göra troligt, att vi hålla högre veåpriser än andra vedförsäljare under innevarande vinter, gamt att man icke bör vända sig till oss vid inköpen af ved för de fattiges räkning 0. 8. v. Det gifves väl knappt en affär, som bär sig någorlunda, d. v. s..går utan förlust, som ej framkallar afund på något håll. De ovanligt höga vintervedprisen ha naturligtvis kommit ing. att tro, att vår affär måtte vara en guldgrufva och att vi derpå skörda: en oskälig vinst, att vi tillgodogöra oss de prisförhöjningaa som inträdt och underslå oss en vara som icke är underkastad fri och öppen konkurrens. Att vår uppgift deremot varit att reglera de eljest så ostadiga vedprisen samt att hålla ett billigt pris i förhållande till varans godhet, är en sak, som lätt kan ådagalägges. . Och vi måste hafva en sådan uppgift, enär följden af eit motsatt förhållande ovilkorligt skulle blifva vedbuggeriernas ruin, emedan en hvar, som varit utsatt för orimligt höga vintervedpriser, ett annat år skulle försäkra sig mot dylika, antingen genom upptagning vid broarne, när prisen ausåges som billigast, eller genom den utväg, gom Norra vedmagasinet erbjuder, medelst vinterackoråskontrakt om ved till bestämdt, billigt pris i mån af behof hela vintern öfver. Vi hafva nemligen under 3 år, i motsats till de öfriga vedhuggerierna, åtminstone detsödra,i våra annonser erbjudit en sådan regulstor för vedprisen och det har berott på en hvars smak att välja billigaste tid och priser, då desse sezare alltid hos o8s stått i förhallande till hamnprisen. Vi äro i tillfälle att förevisa dylika kontrakter med en mänga kunder å tillsammans 6,809 famnär ved ä 22, 23, 24 och 25 rdr sommarpriser och 26 å 28 rår höstpriser för björk samt 14 å 15 rdr sommaroch 16 å 17 rår höstpriser å barrved, allt af prima sort, 6 å 7 qvarter lång — den enda vedlängd vi föra i handeln — och äro då i detta ps inberäknade mätning, sågning; huggning, hemörning och uppbärning, ofta 4 å 5 trappor upp: För dem, som icke begagnat sig häraf, ha vedprisen kanske förefallit tryckande; men icke får man räkna sådant oss till last, då ju vi, såsom andra köpmän, bero af korjunkturerna och inköpsprisen, hvilka kunna medföra såväl förlust som vinst på en vara. Då vårt hufvudlager sålunda är till 6 å 7 rår billigare pris än vid vedhuggeriet på Söder: bortslutadt, torde det befingas något vågadt att säga, att vi äro dyrare än -andra. Öm vi afräkna omkostnaderna för vedens söderdelning, transport och inbärning, sälja vi allt.å sjelfva veden till våra kunder, som derom med oss uppgjort. till 9 å 10 rdr för barroch 16 å 17 rdr för björkved af längsta sort måttvis hela vintern öfver, det lägsta pris som ved kostade förliden sommar. Att vi, för de partier, som vi nu nödgas köpa för att fylla ett dubbelt så stort behof, som förra året, måste debitera högre priser, beror ej af oss, atan-af vedegarne, hvilka naturligtvisej vilja sälja sin ved billigare. Då efterfrågan är liflig och tillgången ej motsvarar behbofvet af en vara, får man ej påräkna alltför låga priser; och de bekanta Dagbladsartiklarne i samma ämne hafva ökat i stället för att lindra det onda, enär i dem bestämdes hvad vedegarne kunna påräkna i sina hemorter. för ved, som eljest hade hitkommit till mycket lägre priser. För att åskådliggöra dessa missförhållanden ha vi begärt, tillsvidare, en vedegares, baron Carl Fleetwoods å Ramna vid Upsala tillåtelse att meddela, hurusom han i föregående vecka hitkom med en större poat björkved af ganska medelmåttig qvalitet och derför genast af en vedförbrukare erhöll 29 rdr pr famn på jernvägsvagn. Lägga vi härtill aflastnings-, körninges-, huggningsoch inbärniegskostnad, minst 6 rdr, så stod denna ved köparen i 35 rdr pr famn; det är 10 rår pr famn högre än våra vinterackordspriser och minst 3, rår högre än hvad samma köpare, genom det nära liggande Norra vedmagasinete försorg kunnat samtidigt fått 1:a, lång, under tak förvarad ved för. Men när sådana vedköp, som 29 rdr pr famn, spörjas bland vedegare utefter jernvägslinierna, buru pass billigt vedpris kunna vi då vänta? Vid samma tid annonserades både från -södfaoch norra vedmagasinerna ved,-sågäd, huggen och hemkörd till 30 rår å 30,50, vid det förra utan inbärning. Om vi debitera något högre priser måttvis, så finnes orsaken deri, att vi kunna köra Hel famn vintertiden på 2:ne hästar, men måttvis med 3:ne; alltså kostar oss veden måttvis mer än famneller halffamnvis En annan orsak finnes till ett eller annat vedmåtts dyrare pris, då 3 å 4 huggning och bärning uppför många trappor ifrågakommer. Vi anse oss pu bafva mer än tillräckligt redogjort för förhållandet och lempa insändarens på beställning tillkomna insinuationer i det värde de förtjena, väl vetande att en affär på bagen afredbar vara och ett billigt behandlingssätt icke kan rubbas af dylika försök. Vårt förhållande till de fattige skulle vi aldrig hafva vidrört, om ej äfven denne del af insändarens epiatel fordrat vederläggniog. Vi bafva, såsom flere fattigvärdestyrelser känna, beredvilligt till välgörande inrättningar nedgatt prisen å ved åt de fattige, så att icke ringaste vinat kommit oss till del vid dylika ieveranser; vi hafva t. o. m. underbjudit arbetsinrättningarnes priser och lempat ved till. Kungsholms fattigvård och till en der bildad särskild fattigkomite, till Sabbatsberg, till sällskapet De fattiges vänner m. fl. till lägsta priser; och sedan insändarens varnande opus såg dagen äfven till de bhrr delegerade, hvilka haft med fattigvedutde!ningen att göra inom Adolf Fredriksoch Ladugårdslands församlingar, att ej tala om all den ved, som från osa utgår till de fattige utan betalning. 8. k. vedpoletter åt fattige och småmått för de mest behöfvande tillhandabållas hos oss, då polletter köpas på kontoret, till lägre pris än ved kostar osågad famnvis vid asadra vedupplag, ett förhållande, gom blifvit skarpt klandradt afjust samme mycket bekante person, som mot tusen riksdaler rmt till oss utbjudit en alideles lika artikel med den i Dagl. Allehanda införda; då föregifvande, att våra billiga priser på fattigveden voro obefogade och att vi dermed endast jagade efter folkgunst; en framställning, som af oss endast bemöttes med förakt, hvilket också haft till följd att artikeln blifvit pu blicerad. Det stigande förtroende, hvarmed allmänheten gynnat vårt nya, hittills på denna plats oförsökta och vi våga koppas det gagneliga, företeg, är vår bästa lön och insändarenps försök att skada skall icke hindra oss att fortfarande i mån af vår förmåga bistå de fattige i deras vedbekymmer. Stockholm den 16 Februari 1871. Landqvist 8 Åström. Egare af norra vedmagasinet. Rältlegångsca Polissaker, Statskyrklig förföljelse. Såsom vi förut ompärant, har det åtal, som blifvit väckt mot boktryckaren P. Palmqvist för det han i en