Aftonbladet – 17 februari 1871, sida 3

RE ET AR MT aa RA t I tansvärda skjutandet blifvit obrukbara. De måste ersättas genom fältbatterier från Tyskland eller från belägriogsarmen vid Paris. Ja, vi ha lidit fruktansvärdt der nere vid h Orleans, men vi ha äfven tilltygat fransmän. Inen fruktansvärdt. Mit DANMARK. Vid folkethingets sammanträde den 10 och 11 i denna månad förevar förslaget om unIdervisniogen i de lärda skolorna till andra t I bebandlingen och gaf anlednicg till mycket I lifliga debatter. Kofod försvarade ifrigt ut, skottspluralitetens förslag att upptega en särI skild nordisk vetenskaplighet såsom grundvaj för en tredje skola vid sidan af den af re geringen föreslagna klassiska och zatematisk:Inaturvetenskapliga. Han anmärkte, att för 1100 år sedan införandet af danska språket i jskolorna rönte samma motstånd från den klas Isiska bildvingens målsmän, som nu detta förslag. Hvar och en som blott kastat en blick inom den nordiska språkvetenskapens helgedom måste förvånas öfver den grofva okunnighet, som vissa klassiskt bildade män lägge i dagen, så snart de vidröra en nordisk språkIfråga. Modersmålet såväl som nordens hiIstoria och kultur vanvårdas oförsvarligt i de llärda skolorna. Det är otroligt, huru bottenlöst okunnige Danmarks klassiskt bildade Imän ofta äro om det nordiska folkets hels tankeoch troslif, dess rättslif, seder, bruk och lefnadssätt. Utskottets pluralitet ville icke, såsom man påstått, bygga hela den högre allmänbildningen på fornnordisk grundval; utan endast gifva den nordiska skolar lika rätt med de båda andra riktningarne i der lärda skolundervisningen, och det var intet pkäl att sätta sig så häftigt emot detta. Motståndet skulle knappast ha blifvit så stort, !i fall det varit fråga oci att förändra skol Flanen i tyck riktning. Huron ofta hade ick: . motståndarne sjungit, att vi skal vrage tyske krummer (smu!or) for at löfte egen arv. men när det bief fråga om att med handJing intria Bitt ord, ryggade man tillbaka Borde man icke, -om också blott för exemplet: skull, visa, ett man uu kommit så långti öfvertygelsen om den pordiska bildningens betydelse, att man kunde inrätta en nordisk skola. Det var för talaren en afgjord sak: jatt Danmarks olycka, dess förödmjnkelse och förnedring under tidernas löpp borde tiilskrifvas denna onordiskhet som visade sig ho: Ganska folket vid tillfällen sådana som detta, detia dess sviksnde-af sitt eget Hf:oeh sitt eget sätt att lefva och vara. Bille försvarade det resnltat hvartill utskottets minoritet kommit. Den hade tillstyrkt undervisningen: delding på tvenne bildningslinier och gått in på att öppna universitetet äfven för dem som icke studerat Jatin, emedan under det sista årbundradet naturvetenskapen och matematiken gjort sådana fremsteg, att de kunde läggas till grund för en allmän bildniag. Flertalets förslag att införa en särskild skola på rorcnordisk grundvslänsåg harderemot bygdt i luften. Det fornpoordiska studiet allena kunde icke gifva grundvalen för en allmänt mensklig: bildning, som stod i jemnbredd med den från-hela verldskulturen utgående odlingen. Rimestad vände sig isynnerhet mot Kofod, sont svärrade för en guldålder, af hvilken ban -ndast såg de ljasa sidorna med förbiseende sf dess skuggsidor. Saorse Sturlesons konungasagor voro en i hög grad partisk norsk historia, i hvilken danskarne ständigt nedsättas. Talaren trodde icke, att studerandet af en Ensidig rorsk korungasaga, som hendlar om bärjande och plundrande,och några isländska berättelser, som ligga alldeles utanför den davska litteraturen, kunde höja daneka folket. Hvad som talades om det fornnordiska var endast en humbug; isländskt var det rätta namnet. Termansen trodde, art just en byggnad, uppförd på inhemsk grundval, skulle kupna rymma den största ailmänva bildning. Det var just olyckan, att den lärd skolan icke var uppförd på inhemsk grund; folkskolan var det icke heller, ty bon hade genom de lärde herrarnes bemödanden blifvit en miviatyrupplaga af den lärda skolan med siva examina, sin utanläsning och dogmatik m; m; När man ständigt hörde klagas öfver allmogens anfall mot bildningen, frestades man att tro, att den senare icke måtte vara af rätta slaget, då hon icke kunde röna aktning och förtroende. Manv gjorde nu motstånd mot imförandet al en nordisk skola. Folkhögskolorna rönte i börjar äfven motstånd hos de lärde, och pu erkändå man likväl deras nytta. Det var på tiden att söndringen mellan de lärde och folket blefve häfd, och det var icke omöjligt att utskottsploralitetene förslag kunde blifva ett kraftigt medel bärtill. Kultusministern Hal framhöll att det forenordiska studiet skulle få en större utbredning genom regeringen: förslag än genom utskottspluralitetens, ty enligt det förra skulle det upptagas som undervisningsämne i alla lärda skolor, under det att det senare inskränkte det till två specielt nordiska skolor. Han hade gjort sig all möda att utarbeta ett förslag, som han ville söka genomföra, men i det förändrade skick utskottet gifvit det, kande han icke mer vidkännas det, Utskottets förslag om skolans tredelning antogs med 41 röster mot 36. Utskottspluralitetens öfriga ändringsförslag entegos äfven. Slutligen beslöts med 60 röster mot 14 att iåta lagförslaget i sin helhet med de af utskottet vidtagna förändringar gå till tredje behandlingen. Vid folkethivgets sammanträde den 13 dennes afslntades första behanpdlipgen af lagförslaget om etadfästelse af den provisoriska Jagen om utfärdandet af kreditbevis. Såsom i förgår omnämndes, har det för frågans behandling tillsatta utskottet ogillat regeringens förfarande i denn3 sak och endast tillstyrkt godkännandet af kreditbevislagen i fråga om de redan använda 2 millionerna. Finansministern försvarade regerivgens bållning under tiden närmast efter den franska krigsförklaringen, och trodde att de upplysningar hon meddelat rörande denna sak voro lika fallständiga som de, hvilka vid dylika tillfällen förnt blifvit meddelade riksdagen. Hon må-. ste förse sig med de medel som fordrades för att, i händelse det behöfdes, sätta här och flotta på krigsfot,. och penningarpe måste vara till hands i tid. Regeringen hade varit öjvestygad om, att riksdagen, i betraktande af förhållandena, icke skulle ha något stt invända rot ifrågavarande åtgärd, och avföra inka fannit anfadning att etravt cam. )